onsdagen den 29:e augusti 2012

Trivialt - men, ändå

Jag vägde mig i går. Det skulle jag ha låtit bli. Aldrig hade jag kunnat tro det jag såg på displayen. Siffrorna förklarar förvisso känslan jag har av att det sitter som en täckväst av späck runt min bål.

Det här kommer ta tid. Semesterspäcket brukar ju ha en förmåga att bita sig fast.

Avskyr den här känslan av uppblåsthet.

tisdagen den 28:e augusti 2012

Helgen i bilder

Jag hänger inte ut mina bokcirkelvänner på bild. Däremot visar jag gärna hur oerhört fint Gamla Bygget bed & breakfast i Nävekvarn är.

Vi hade en fantastiskt trevlig helg; oerhört lyckad, på alla sätt. Jag är så glad över denna bokcirkel, och de kloka, roliga kvinnor jag tack vare den fått lära känna.


fredagen den 24:e augusti 2012

På bussen. I detta nu.

Sitter på bussen i jämnhöjd med Rågsved. På väg hem, efter en märklig vecka på jobbet.

Jo, det blir nytt team. I sinom tid. Någon gång under senhösten eller efter årsskiftet.

Nu vill jag ha helg. Äta en god middag, soffhäng, och sedan sova gott. I morgon blir det vandring, som följs av middag och övernattning med bokcirkelvännerna. Det ser jag verkligen fram emot.

Kanske blir det tillfälle för årets sista dopp?

Trevlig helg!

onsdagen den 22:e augusti 2012

Jobbet

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på mitt jobb. Detta började redan veckan innan jag skulle komma tillbaka efter semestern. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag stundtals känt en närapå panikartad uppgivenhet inför mitt jobb. Jag har haft svårt att förlika mig med tanken, eller snarare detta faktum, att jag tycker mig ha valt fel utbildning.

Samtidigt finns det många dagar, stunder och tillfällen då jobbet faktiskt, på riktigt, är oerhört kul. Jag har analyserat vad det är som gjort att just dessa tillfällen känts kul, och kommit fram till följande punkter:

1. Det är aktiviteter jag är bra på, och som engagerar mig.
2. Jag utför aktiviteterna tillsammans med personer jag samarbetar bra med, såväl arbetskamrater som föräldrar och förskole/skolpersonal.
3. Jag utför aktiviteterna med arbetskamrater som lyssnar på mig, är intresserade av mina åsikter, som respekterar mig och som inte alltid ska tillrättavisa mig eller ha tolkningsföreträde.

Hur låter egentligen detta i era öron, ni som läser här? Beteendet jag beskriver hos arbetskamrater jag samarbetar bra med, det är beteenden jag tycker man ska kunna förvänta sig av professionella medarbetare. Jag har personer i mitt team som i ett eller flera avseenden är raka motsatsen till detta.

Jag står nu inför det faktum att en logopedkollega i ett annat team (på samma arbetsplats) har sagt upp sig. Jag skulle alltså, i teorin, kunna byta team. Byta till en annan konstellation av människor, med de bra och dåliga aspekter som finns i alla team. När detta plötsligt stod klart för mig, att det (för att använda starka ord faktiskt) finns en väg ut, då var det som att någonting lossnade inom mig. Plötsligt kunde jag sätta ord på den leda, den resignation och den känsla av att vara orättvist ifrågasatt som bidragit till det missmod jag ofta känt i mitt arbete. Jag har skyllt detta på mig själv i många situationer, men nu är jag trött på att göra mig själv till syndabock. Nu har till och med personer utanför mitt team i några sammanhang reagerat på hur en person i mit team uttrycker sig; både till mig, och i somliga sammanhang till andra.

Jag är inte så naiv att jag inbillar mig att allt blir bra på jobbet bara jag byter team. Däremot kan många saker bli väldigt mycket bättre. Det faktum att min favoritkollega i mitt nuvarande team går i pension till årsskiftet bidrar också till min känsla av att vilja bort. När min allierade försvinner, hon som jag samarbetar så bra med, och som stöttat mig och varit enig med mig i så många frågor, då vill jag inte vara ensam kvar.

Nu får vi se vad som händer. Ingenting är bestämt ännu. Jag återkommer till ämnet; var så säkra.

Saker man kan hitta på Blocket

Om allt går som planerat levereras dessa hem till oss vid sjutiden i kväll.

Livsplockepinn

För något år sedan orerade jag och min gamle vän H på twitter om hur mycket vi avskyr utrycket livspussel. Livet är inget pussel. Det signalerar att det skulle finnas ett sätt att få allt att gå ihop i slutändan, och så är det faktiskt inte. Det finns nog bara ett ord jag avskyr mer i floskelhavet, och det är egentid.

H tyckte att livsplockepinn vore ett bättre uttryck. Ibland är jag böjd att hålla med honom. Just idag är det sannerligen livsplockepinn som gäller.

Tre skolbarn, med tre helt olika tider för sina respektive upprop. Förskoleklassen 09:00, andraklassaren 15:30 och fjärdeklassaren 18:00 (ja, jag vet - idiotiskt) efter den traditionella och kaosartade korvgrillningen på skolgården. Dagis som stänger 15:45 på grund av planering.

Viktig planeringsdag på mitt jobb, med extern organisationskonsult och stora frågor om hur vi fungerar i arbetslaget och om vi ska fortsätta att arbeta efter den modell vi bestämde för ett antal år sedan. Givetvis obligatorisk närvaro.

A tar förskoleklassuppropet och introduktionen på förmiddag, store H hämtar lilla M på dagis och jag - jag skyndar helt enkelt hem så fort jag bara kan. Lilla H och F är kvar på sina respektive fritids, tills jag sammanstrålat med store H och M och kommer upp till skolan.

Plockepinn, och en andraklassare som får kara sig själv just idag. Annars får vi inte ihop det. Drar vi en pinne till, så rasar bygget.

söndagen den 19:e augusti 2012

Någonting att äta, någonting att dricka

Vi äter alltid gott, men just nu unnar vi oss lite mindre av somligt, och mer av annat. Så här års vill jag egentligen bara äta alla de fantastiska grönsaker som finns i butikerna. Jag är inte särskilt sugen på vare sig bröd, pasta eller potatis. Egentligen borde jag ha varit på Bondens Marknad i går, men det hanns inte med.

Jag går omkring och är konstant sugen på fisk och skaldjur. I går åt vi urgoda blåmusslor, som vi tillagade i en traktörpanna på grillen. I dag ska vi grilla makrill, och servera den med en korianderstinn liten salsa.

Någonting att dricka, ja, det är drycker utan alkohol, förutom dagar som igår, då vi hade gäster. Ingen späkning, inte alls, men däremot omväxling.

torsdagen den 16:e augusti 2012

En förbaskat tråkig utgift

I kväll beställde vi en spis. En vanlig, enkel Electrolux. Inte en endaste märkvärdig detalj. En standardspis, helt enkelt. För att citera en bloggvän på Facebook: "Det är vad man lagar på spisen som räknas". Jag skiter fullständigt i inbyggda ugnstermometrar, displayer och induktionshäll. Jag vill bara ha en spis, med varmluftsugn, där jag kan baka och laga mat.

Vi har inget drömkök. Vi har ett vanligt radhuskök; inte supersnyggt, inte heller fult, utan en praktisk kompromiss. Då vore det direkt löjligt att dunka in en värsting-spis med extra allt.

Om jag däremot hade haft ett drömkök, då hade jag gärna lagat mar och bakat med hjälp av en sådan där tjusig sak som ni ser högst upp i inlägget.

tisdagen den 14:e augusti 2012

Inskolning

Tillbaka på jobbet, fast ändå inte. De är som en lucka i vardagen, dessa veckor i augusti då vi är tillbaka i vardagen, men ändå inte.

Skolan börjar inte förrän nästa onsdag, och barnens aktiviteter drar inte igång förrän i slutet av månaden. Så snart vi är hemma från jobbet kan vi nästan låtsas att det är semester. I synnerhet en sådan här ljummen, nästan kvav kväll.

Jag tänker mycket på hur hösten ska arta sig. Vilka trådar vi kan dra i, för att få allt att flyta så smärtfritt som möjligt. Det är enkelt att tänka så innan allt drar igång på allvar.

Planering, rutiner och lagom höga förväntningar. Det är nyckeln, skulle jag tro; i detta fall, som i så många andra.

söndagen den 12:e augusti 2012

Oväntat avspänt

Jag kan inte riktigt begripa att jag faktiskt ska till jobbet i morgon bitti. Sitta och skumpa på bussen till Flempan igen. På allvar?


Det här känns verkligen inte som sista kvällen på semestern. Mycket märkligt. Jag hade trott att jag skulle känna mig stressad; kanske lite nedstämd, eller bara vara på allmänt dåligt humör.

Nu undrar jag mest hur det kommer kännas i morgon kväll, efter första arbetsdagen?

lördagen den 11:e augusti 2012

I dag för elva år sedan

I dag för elva år sedan vigdes vi i Tjolöholms slottskyrka.

På vårt tioårsjubileum, en vanlig torsdagkväll förra året, åt vi middag här hemma, med hela familjen.

I kväll äter vi middag på Bar Central.

Samarbete?

Det har hänt förr att jag bett er som läser här om inspiration. Nu gör jag det igen.

Ni är en liten, fluktuerande skara på mellan femtio och hundra personer som dagligen klickar in sig på Alla Saker. Kommentarsfrekvensen är inte direkt skyhög; jag förstår er, för jag har själv under åren blivit allt mer sparsam med att kommentera på bloggar jag läser - tyvärr.

Om det finns något ni vill att jag ska skriva om, eller något ni undrar, så berätta det i en kommentar. Jag svarar, eller skriver, efter bästa förmåga.

fredagen den 10:e augusti 2012

Nedräkning pågår (och jag
prövar att intervjua mig själv)

Hej Annika! Får jag ställa några frågor till dg, i all hast? I morgon är det, som man lite skämtsamt skulle kunna säga, "da'n före da'n före jobbaredan" för din del. Hur känner du inför detta?

Annika: Mycket blandade känslor.

Kan du utveckla detta en smula, Annika?

Jag vet inte om jag är på humör.

Kan du inte försöka i varje fall, Annika?

Okej, jag gör ett försök. Det känns på sätt och vis väldigt skönt att vardagen drar igång igen. Jag tror att det enda fungerande sättet att hantera sensommaren är att njuta av den på sydligare breddgrader. Inte i en närförort som återigen ekar tom dagtid, sedan majoriteten av dess invånare är tillbaka på jobb, fritids och dagis (eller, mycket sannolikt, bortresta till sydligare breddgrader).

Många saker med mitt jobb är bra. Ytterligare ånga saker är trista, frustrerande och deprimerande. Några saker är riktigt tärande.

Hösten innehåller en mängd trevliga pauser och aktiviteter. Några av dessa är, på privat nivå, vår Köpenhamnsresa, samt en stor dammiddag med anledning av min mammas 65-årsdag. På mer offentlig nivå, Vi kan kalla det Smaskens-nivå, ser jag fram emot att bevaka Årets Kocks tre delfinaler, samt inte minst min roll som domare i Chark-SM.

Familjelogistiken förändras. Vi har nu tre skolbarn, och endast ett förskolebarn. Barnens aktivitet förändras. I höst är det fokus på ju jutsu, simskolor och löptränig.

Inget lantställe pockar på uppmärksamhet eller skapar dåligt samvete. Vi har en plan inför hösten att försöka uträtta ärenden på vardagrkvällar, för att på så sätt hålla helgerna fria. Städhjälpen tar vi en paus ifrån, för att se om vi med nuvarande arbetsbelastning och logistik kan få in dessa sysslor i vardagsschemat.

Det var nog allt.

Är du säker på att detta är allt, Annika? Det känns som att det är något du hoppar över?

Visst är det så. Det finns en mängd saker jag hoppar över. Det är helt naturligt. Jag har vare sig tid eller lust, eller ork, för den delen, att fördjupa mig i det jag hela tiden går runt och grubblar över.

Kanske tar jag upp dessa saker lite senare i augusti, eller under hösten.

Just nu är inte rätt tid.

Okej, Annika, tack för att du tog dig tid. Vi ses och hörs snart igen, eller hur?

Jovisst. Vi hörs och ses. Definitivt.

onsdagen den 8:e augusti 2012

Som om det vore meningen - en bok på min önskelista

Bilden på Caitlin Moran, krönikör i The Times, är lånad från DN.

Edit 120810: Fantastiska Carina Burman har recenserat Boken i Svd.

Jag har spanat på Caitlin Morans "How to be a woman" en tid, närmare bestämt varenda gång jag varit inne på AdLibris den senaste månaden (det vill säga åtskilliga gånger; förmodligen en gång om dagen). Så sent som härom dagen upptäckte jag att den översatts till svenska, och började funderade på att föreslå för mina bokcirkelvänner att vi ska ta oss an den under hösten, trots att den ännu inte kommit i pocket (vilket brukar vara ett format vi försöker hålla oss till).

Så läser jag Esmes mammas blogginlägg om Martina Lowdens fantastiska recension i DN. Eftersom vi inte längre prenumererar på DN, hade jag missat den.

(Om någon nu undrar varför vi inte längre har en morgontidning i vårt hem, så kommer det sig av att vi aldrig hann läsa den, att vi ändå släpar iväg i medeltal fem papperskassar med återvinning varje vecka, och tröttnade på den sjätte, den av DN proppfulla, samt att jag faktiskt började tröttna på DN när de bytte sin layout förra hösten. Nog om detta.)

Det fanns en tid då feminism engagerade mig i djupet av mitt hjärta. Jag är fortfarande engagerad, men inte på det ungdomligt nyfrälsta och djupt rörda sätt jag en gång var. Skolbiblioteket på Göteborgs Högre Samskola var (och är ännu, hoppas jag) sällsynt välfyllt av feministiska klassiker. Jag var förmodligen en av bibliotekets flitigaste besökare och låntagare.

Jag tror inte jag kan få engagemanget att brinna igen, inte på samma sätt. Det känns inte längre som att feminismen kämpar i en brant uppförsbacke. Det känns snarare som en klättervägg där hälften av greppen fattas. Kanske har jag blivit mindre intellektuell med åren; kanske har jag i själva verket aldrig varit så fullt intelligent och begåvad som jag hoppats och trott att jag varit?

Det enda jag vet är att jag ägnar mycket tid åt att fundera och reflektera; inte enbart kring mäns och kvinnors roller, utan över huvud taget människors beteenden. Jag tror jag skulle behöva läsa något i stil med "Konsten att vara kvinna", både för igenkänning och brist på igenkänning. Brist på igenkänning i bemärkelsen att min kvinnlighet är ett osedvanligt lyckad kuliss, och i grund och botten enbart en tunn fernissa över mitt olyckliga tonårsjag.
Men, det är en helt annan historia.

tisdagen den 7:e augusti 2012

I stället för London - Köpenhamn!

Vi planer återigen en weekendresa. Mina föräldrar kommer hem till oss och ar hand om barnen; i det avseendet är vi oerhört privilegierade, det är jag väl medveten om. Tanken var att återigen resa till London.

Luften gick ur oss efter att vi upptäckte att vi, med den mängd SAS-poäng vi hade till vårt förfogande endast skulle kunna flyga till London via Oslo eller Köpenhamn. Jag antar att detta är SAS metod för att skilja agnarna från vetet, eller het enkelt försöka få folk att inte utnyttja sina poäng.

Nåväl. Denna frustration förde med sig det positiva att vi började ifrågasätta om vi verkligen, innerst inne, är sugna på ännu en resa till London. Visserligen är det en underbar stad, men jag vill inte åka dit och göra samma saker som förra gången. Tidigare har vi alltid haft en önskelista inför varje London-besök, som varit full av restauranger och butiker. Det skulle vara så oerhört trist att resa hela vägen till London bara för att i egentlig mening upprepa tidigare, lyckade resor.

Köpenhamn är ett resmål som under många år var uteslutet för vår del, av den enkla anledningen av A veckopendlade dit i långa perioder. Han var ganska trött på staden. Nu har tillräckligt många år förflutit för att han på nytt ska känna lust att resa dit.

Vi ska bo på detta hotell, Bertrams, som verkar riktigt bra.Rummen ser fantastiska ut - se bilden i början av detta inlägg.

Efter en kort stunds inspirationssurfande i går kväll hade jag via matbloggskollegan Anders Öhmans målande beskrivning och vackra bilder insett att ett besök i Torvehallerne är ett måste. Tanken på att få äta Adam Aamanns smørrebrød gör mig minst sagt upprymd!

Har någon som läser detta nyligen besökt Köpenhamn? Ni vet nog på ett ungefär vad jag gillar, ni som av outgrundlig anledning följer denna blogg, så tipsa mig gärna om ni har några favoritställen i Köpenhamn. Och håll tummarna för riktigt vackert väder, helgen 21-23 september.

måndagen den 6:e augusti 2012

Matbloggspriset 2012- Fokets Val

Nu är det dags för Matbloggspriset 2012. Om någon av er som läser här skulle ha lust och tid att klicka er in här och nominera mig, det vill säga Smaskens.nu, så skulle jag vara mycket glad och tacksam.

Inte för att jag tror att jag har någon chans, utan för att visa att jag finns.

fredagen den 3:e augusti 2012

Höstlig inspiration

Nu har jag gläntat en smula på dörren till vad som komma skall i höst, med avseende på mode och trender. Vissa saker är bara för fula för att jag någonsin skulle vilja böra dem igen. Jag säger bestämt "nej tack" till murarkragar; likaså till skor med klumpig klack och tjocka, närapå traktordäcksliknande sulor.

Som tur är finns sådana här trevliga saker som sticker ut en smula i eländet.

Om dessa stövletter från Vagabond lovar vad de av bilden att döma håller, så är de ett absolut måste för mig i höst.

Andra trevligheter är nya nagellacksfärger. Jag är mer förtjust än någonsin i att måla mina naglar. Essie har blivit en favorit, och höstens kollektion lockar med läckra nyanser. Vad sägs till exempel om den kopparglänsande Penny Talk.

Nothing Else Metals är en annan potentiell favorit.

Denna kavaj från Lindex kolektion Holly & Whyte tilltalar mig;

Likaså denna klassiska, svarta pennkjol:

Det är något visst ändå med höstkläder, eller hur?

Slutligen detta armband, från Lindex samarbete med Missoni. Inte bara snyggt, utan också för en god sak, nämligen kampen mot bröstcancer. Armbandet släppts 1 oktober, och kommer i ytterligare två färgställningar (vilka framgår inte). Jag kommer försöka få tag på ett armband, var så säker.

torsdagen den 2:e augusti 2012

Äntligen eld

Det är andra gången vi eldar i utomhuseldstaden. Det har inte varit en gynnsam sommar för att sitta ute och elda. Hur många så kallade tropiska nötter har vi haft? .

Nu flyger svalorna högt, och de skriker. Svårt att tänka sig att det inte ska bli vackert väder morgon, men enligt prognosen ska det regna mellan 12-18. Vi får väl se.

I dag har vi promenerat Djurgården runt, med paus för glass vid Blockhusudden. Riktigt fint.

Matjes till middag, och en kväll framför elden. Tre dagar kvar av vår gemensamma semester

onsdagen den 1:e augusti 2012

På mina fingrar

Essie Angora Cardi.







Essie Splash of Grenadine.


Det kallas framförhållning

Ok, augusti - nu kör vi?

Så illa som sommaren 2004 har sommaren 2012 inte varit, det ska erkännas. Det var en rent erbarmlogt pissig sommar, vädermässigt sett. Nu hoppas jag att augusti blir allt det som juli inte var. Prognosen för nästa vecka är dock något av en besvikelse, i det avseendet. Dessutom en utmaning; åtminstone de första tre dagarna. Jag och barnen är lediga;A börjar jobba på måndag.

Varmt och regnigt måndag till onsdag. Det blir tre utflyktsdagar, med andra ord. Inomhusaktiviteter. Jättekul? Nej, inte alls, faktiskt.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...