lördagen den 30:e juni 2012

Blått, blott blått

Essie "Lapis of Luxury".


torsdagen den 28:e juni 2012

Sommarläsning

Här sitter jag bakom datorn på H och H's ju jutsu-läger i Oxelösund. Lägret har öveträffat mina förväntningar. Ambitiöst, god stämning och många vuxna med svart bälte som tränar och inspirerar barnen.

Vi har valt att bo på vandrarhem, då jagnåste erkänna att konceptet at ligga på liggunderlag i sovsäck i två nätter inte tilltalar mig det minsta. been there; done that.. Vi hamnade på ett lustigt ställe, på gångavstånd från skolan där lägret äger rum. Ett ombyggt äldreboende, varför vi i vårt rymliga familjerum har såväl köksbord som kylskåp, micro, TV och DVD.

I går kväll åt vi pizza vid kvart i nio, och låg sedan och såg på film. Jag somnade med näsan i Hungerspelen-trilogin, min sommarläsning sedan någon vecka tillbaka. Det blir ju sällan tillfälle att sträckläsa böcker numera, och det är på sätt och vis bra. Jag har oftast ingen lust att bli klar för tidigt när jag läser böcker. Det finns en tjusning i att dra ut på läsandet en smula, att få suga lite på karamellen.

Boken har jag lånat av store H. Han fick den på sportlovet. Jag ville ge honom något att bita i. Han läser så snabbt, och befinner sig i en lite svår ålder, med tanke på att böcker för hans åldersspann är för korta och för lättlästa för honom. Samtidigt vill jag inte ge honom böcker som är för tonåringar, eftersom han inte är intresserad av ller mogen för de ämnen som ofta avhandlas i sådana böcker.

Nog undrade jag en smula vad Hungerspelen var för trilogi, men nu när jag läser den, förstår jag själv varför Harald gillade den. Det är riktigt bra böcker, helt kart på en nivå som gör att såväl en nio och et halvtåring som en trettioåttaåring kan uppskatta dem.

För övrigt har jag nu semester, ända fram till måndagen den femtonde augusti.

fredagen den 22:e juni 2012

Midsommar

Klänning.

Champagne.

Skor.

torsdagen den 21:e juni 2012

Prokrastinering

Sista arbetsdagen innan sju veckors skön, lång ledighet (om än delvis finansierad med så kallade lägstanivådagar ur Fötäldraförsäkringen). Massor att göra - varför dyker detektivbyrå sakregisters minuten? Bland annat ett hembesök efter lunch, sista besöket för dagen, vilket sedan kräver sin tribut i form av journalföring och registrering i alla system, innan jag kan stänga ned datorn och stämpla ut. Puh!

Nåväl.

Det är en solig sommarmorgon, och jag har på mig en gammal omlott-favorit från Nanso. Den har minst fem år på nacken; både mönstret och modellen känns tidlöst moderna. Jag känner mig lite vardagselegant. Lite sydeuropeisk. Äsch, nu svamlar jag.

Ser fram emot att sitta på uteplatsen i eftermiddag, under vår nya markis, som vi med hjälp av min pappa fick på plats i regnet i lördags.



onsdagen den 20:e juni 2012

Mer ytligheter - kläderna och allt det andra

I eftermiddag var jag på The Cube, uppe på Kungliga Operans tak. Jag minglade med trevliga bekanta, drack champagne, åt små smakportioner av fantastisk mat samt fick tillfälle att prata med JOhan Jureskog, som var både rolig och trevlig.

Men, nu var det kläderna jag skulle prata m. Kläderna! De fina, nya kläderna, som jag kände mig så oerhört snygg i. Kjolen och blusen, och på fötterna mina älskade Vagabond-sandaletter från sommaren 2009. Vad ska jag göra när de är utslitna? Skomodet denna sommar är förskräckligt. Var kan man hitta snygg sandaletter? Nu får jag nästan lite panik; vill bara kasta mig ut i sommarrean.

Kläder och skor. Nagellack. Ytligheter. Jag njuter av dem. De är viktiga för mig. Ytligheterna får mig att må bra, och tycka om mig själv. När jag mår bra, och tycker om mig själv, då är jag gladare, snällare och mer effektiv. Dessutom njuter jag så oerhört av att gå omkring och känna mig snygg i mina kläder.

Det är en otroligt skön känsla. Jag vill uppleva den varje dag, och jag gör mitt bästa för att det ska vara så.

tisdagen den 19:e juni 2012

Ytligheter

Halva priset på nagellack?
Jo, man tackar!

lördagen den 16:e juni 2012

Confessions, eller när grodor trillar ur min mun

Jag satt och orerade på vår bokcirkel härom fredagen; sade några sanningens ord om sakernas tillstånd, så som jag ofta gör när vi pratat böcker en god stund, ätit oss mätta på ost och druckit några glas vin.

I min djupa enfald trodde jag att jag gav uttryck för någon sorts kollektiv åsikt när jag satte ord på mina känslor inför att jag faktiskt börjat handla vissa plagg på Lindex. Denna butik har aldrig talat till mig. Jag kan som bakgrundsinformation berätta att har köpt ett enda plagg på Lindex tidigare, en klänning till stora H när hon var fem år.

Nu, när Lindex lanserat kollektionen Holly & Whyte, som frontades av Gwyneth Paltrow när den lanserades, då har klädmärket i fråga lyckats slå an en sträng hos mig. Det finns oerhört mycket snyggt i denna kollektion, och kvaliteten är hög. Mycket kläder för pengarna, helt enkelt. Både preppy och elegant, på samma gång.

Efter denna lilla utvikning ska jag tillåta mig själv att komma till saken. Jag bekände det för mig smått skamliga i att ha handlat på Lindex, och jämförde det med om jag hade varit man och handlat på Dressman. Kanske inte världens smidigaste jämförelse, då det genast framgick att några i sällskapet tyckte att Lindex är en alldeles utmärkt trevlig butik att handla kläder i.

Well, well. Jag kan inte hjälpa att jag trampar i klaveret ibland. Jag vidhåller att 95% av kläderna jag ser på Lindex är vansinnigt trista. Oinspirerande. Säkert hade jag kunnat hitta guldkorn om jag hade orkat ta mig tiden att bläddra igenom ställningarna, men problemet är att den lust som krävs för att orka utföra detta bläddrande fullständigt rinner bort så fort jag satt min fot i butiken.

Det lysande undantaget är den ovan nämnda kollektionen, Holly & Whyte. Jag hade turen att komma över det enda kvarvarande exemplaret av klänningen ni ser nedan, när jag besökte en butik i fredags. Obegripligt nog just i min storlek. Hur snygg som helst; även på. Kanske något att ha på sig när jag besöker The Cube på onsdag?

fredagen den 15:e juni 2012

Dagen D

Idag byter vårt lantställe formellt ägare. Jag och A var där till ganska sent i går kväll och flyttstädade. Det var en lite vemodig känsla att åka därifrån, men mest av allt en känsla av lättnad. När vi nu hade bestämt oss för att sälja, är det skönt att saker och ting flutit på och gått så bra - och så snabbt.

Jag tog några sista bilder med mobilen, men de är för stora för att kunna publiceras när jag mobilbloggar.

Eftersom vi inte har någon anknytning till trakten, kommer vi med största sannolikhet inte komma dit igen. I varje fall inte på mycket länge.

Nu kan vi skifta fokus. Inte minst kan vi lägga all kraft på att tömma de minst tjugo flyttkartonger som belamrad vårt hem.

onsdagen den 13:e juni 2012

Skolavslutning

Här hade jag, som den stolta mor jag är, gärna velat publicera en fin bild på våra vackra barn i full skolavslutningsstass. I stället får det bli en bild på mig själv, i en tunika jag panikköpte på Zara i måndags.

(Påminner mig själv om att detta inte är en modeblogg...)


måndagen den 11:e juni 2012

Sommarkläder för svala dagar

Vad ska man ha på sig för kläder när det är växlande molnighet, svaga men svala vindar och kommer bli som mest 18 grader varmt mitt på dagen?

Jag blir helt lamslagen. Står och glor desperat in i garderoben, som om något nytt plagg mirakulöst skulle uppenbara sig.

Det känns inte så muntert att ta på sig samma kläder som i april, när det snart är mitten av juni.

Därav det blommiga spektakel ni kan beskåda på bilden. Nöden har ingen lag.

söndagen den 10:e juni 2012

Hur jobbigt kan det vara? Inte jobbigt alls.

Gårdagen gick över förväntan, på alla sätt. Vädret klarnade upp, solen kom fram och plötsligt, framåt tvåtiden, var det riktigt vackert väder.

Ett förmiddagskalas med åtta fina femåringar, vår egen lille F och systrarna H och M. Lugnt och fint, därefter tre timmar att hinna både ta det lugnt och fixa innan det var dags för lilla H:s åttaårskalas. Sex glada tjejer, ett födelsedagsbarn och två småsyskon. Utelek, inomhuslek och gott att äta. Hur jobbigt kan det vara? Inte jobbigt alls. Just denna gång, ska tilläggas. Vi har så klart även varit med om jobbiga kalas. Med lite perspektiv kan jag nog ändå säga att det mest har med oss vuxna att göra, huruvida kalas blir lyckade eller inte. Med detta sagt vill jag ändå skriva att store H's fyraårskalas var en mardröm.

Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera att köra två kalas samma dag. Det fungerade alldeles strålande. Dessutom äns det ganska naturligt att bara köra på, när alla ändå är på kalashumör.

lördagen den 9:e juni 2012

Dålig vädertajming

Regnig och kylig lördag, och vi ska hålla två barnkalas. Grilla går väl an, vi hoppas det håller upp, men vad gäller konceptet skattjakt utomhus, så får vi kanske tänka om; för allas trevnad.

onsdagen den 6:e juni 2012

Det tål att tänkas på

Jag hittade denna bild hos Beynod sizes. Och jag hittade till
Beyond sizes tack vare min vän Fru Hatt.

Jag tycker att jag har blivit bra på att vara snäll mot mig själv. Det är precis så som texten lyder på bilden. Många av oss, både kvinnor och män, är väldigt bra på att kritisera våra egna kroppar.

Jag har ingen lust att göra det. Jag ställer inte upp på det. Tillräckligt många år av mitt liv har präglats av att jag på fullaste allvar äcklades över min egen kropp, inte kunde acceptera den, och absolut inte kunde se något som var riktigt fint i mitt eget utseende.

Nu vill jag få vara glad över det jag har. Det är fantastiskt att få vara frisk, inte ha ont någonstans, och att ha förmånen att fortfarande vara förhållandevis ung.

Jag har bestämt mig för att gå på känslan. Om jag tillåter mig själv att känna mig snygg, så märker jag att jag får positiv respons och uppskattande blickar. Jag skulle lika gärna kunna älta mina breda axlar, mina valkar på ryggen, min dubbelhaka och mina begynnande rynkor. Varför jag nu skulle göra det?

Jag föredrar helt enkelt att tillåta mig själv att känna mig snygg.

Adjö till landet

Gammal bild, med delvis dolda ansikten - därför frångår jag min princip att inte publicera bilder på barnens ansikten

I dag åker vi till landet och tömmer det på de sista av åra föremål som vi ska ta med oss. Köparna har mot ersättning tagit över hel stor av våra möbler, vilket påtagligt underlättat tömningen. Denna gång har vi alla barn med oss, eftersom de måste få säga adjö till landet. Det blir sista gången de är där. A och jag åker dit en kväll nästa vecka och flyttstädar, men för barnen är detta ett riktigt avsked. Jag vet inte hur känslosamt det kommer att bli, men jag är inställd på både tårar och ilska. Det är helt i sin ordning.

M kommer inte ha många tydliga minnen från landet. Hur många tydliga minnen har jag själv från åren fram till fyraårsåldern? Det är mest känslominnen, och sådana minnen som inte går att analysera, där de vuxnas berättelser flyter ihop.

Lilla M och F är de som är mest ledsna. Store H har redan distanserat sig. Jag och A gläds åt ala fina minnen, men känner båda en lättnad. Förre plikter, minskade månatliga utgifter och en lättnad att ha en mer flexibel tillvaro, nu när barnen är större.

Var sak har sin tid.

måndagen den 4:e juni 2012

Caprese + Chocolate, Pralines & Cream

Dagens lunch Chez Le Travaille (a k a lunchrummet på jobbet):

Caprese på plommoncoctailtomater.

Mini-förpackning med en av mina Häagen-Dazs-favoriter.

Jag ska nog överleva den här dagen också...

lördagen den 2:e juni 2012

Konsten att göra plats

Det är många år sedan vi hade bokhyllor här hemma. Ända från första början skeppade vi våra (eller, i ärlighetens namn, mina) böcker till landet.

Nu måste på nytt vi göra plats här hemma. Det är tur att jag ändå är såpass osentimental, när det kommer till mina böcker. Under årens lopp, i synnerhet när jag fortfarande bodde i Göteborg, rensade jag vid ett flertal tillfällen ur mina bokhyllor, bjöd hem vänner på en enkel soppmiddag, sade sedan "klara, färdiga, gå!" och lät dem hugga in på bokhögarna. Ett socialt och bekvämt sätt att bli av med sina böcker.

Ironin eller paradoxen i det hela är att jag är en omläsare av rang. Jag njuter verkligen av att läsa om mina favoriter. Kanske är det också därför jag så pragmatiskt kan avgöra om en bok ska få stanna kvar i hyllorna eller göra sorti?

Vi hade redan tidigare börjat sätta upp vägghyllor. Nu blir det fler. Som ni vet är jag förtjust i att färgsortera. Ett nytt påfund, tror många, men - så icke alls. Jag läste i senaste numret av ViLäser att redan Werner von Heidenstam färgsorterade sina böcker.

Minsann.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...