Förkylda och trötta sitter vi här hemma, och konstaterar att detta varit ett minst sagt märklig julledighet.
Hysteriskt stressigt, fram till den 22:e.
Mysig men lite avslagen jul. Det fanns liksom ingen ork; i varje fall inte hos mig.
Delvis besvikna barn (på grund av avsaknad av gran, pepparkakshus och allmänt pynt här hemma).
Nyår kom som ett överfall; man vet varje år att det bara är en vecka mellan julafton och nyårsafton, men jag blir ändå alltid lika överraskad. Trevligt var det, och gott, men jag var inte på topp.
Från nyårsdagen och framåt har jag varit starkt påverkad av den nedstämdhet som jag nu inser alltid drabbar mig vid den här tiden på året. Det är dags att göra något åt den. På måndag sätter allt igång igen. Jobb, förskola, skola, fritidsaktiviteter.Det hade varit väldigt skönt att ha samlat kraft och energi under julledigheten, men så är det tyvärr inte.
Bävar också inför måndag, skolan kör igång för J, examens startar på torsdag, T far till Kina i morgon och mina sovmornar är över... Nä, jag ska inte klaga, jag vet att jag har det bra och uppskattar det också.
SvaraRaderaMen jag minns mycket väl hur det var med alla barn, skola, jobb och allt annat man ska hinna med varje dag. Men så här efteråt så ter det sig mindre jobbigt än det nog var där och då.
Jaha, vad ville jag nu säga med detta då? Att du orkar, att det blir bättre och att det finns ljuspunkter!