söndag 30 oktober 2011

Bloggvänskap i praktiken


Igår träffade jag Brysselkakan, som visade sig vara precis lika trevlig i verkligheten som hon framstår som i bloggen. Nu anade jag ju att det förhöll sig så, redan då jag började läsa hennes blogg. Uppfattningen förstärktes än mer av det faktum att hon för några veckor sedan generöst erbjöd sig att inte endast frakta en patéform till mig från Bryssel, utan också lagt ned tid på att gå runt i butiker och jämföra priser.

Så, nu har jag den i min ägo, Terrine à foie gras et sa presse". Man bara måste älska det franska språket ibland. Nu är det väl inte just gåslever jag kommer hantera i min fina terrinform. Nog är det märkligt att sådana här formar finns i drivor i butikerna i Bryssel, men inte verkar stå att finna i Sverige, trots idoga sökningar?

Utöver terrinformen, hade jag också bett om att få dijonsenap med dragon. Som om detta inte vore nog, hade den generösa kvinnan i fråga helt på eget bevåg köpt med sig belgisk choklad, belgiska korvar (!), ett snitsigt litet köksredskap samt belgiska kex och bokstavschoklad till barnen. Det lär bli fler bloggposter kring dessa saker framöver.

Tusen tack, än en gång, Brysselkakan!

torsdag 27 oktober 2011

Missa inte detta


Igår blev jag förolämpad av PR/Marknadschefen på Matric Italogross, det vill säga firman som har generalagenturen för Mutti tomatprodukter i Sverige. Följ länken, och läs mitt svar till henne här på SMASKENS, om du blev nyfiken på vad detta kan röra sig om.

Jag följde upprymt mitt blogginläggs vindlande färd på nätet igår, medan det delades på Facebook och min tweet med länk till inlägget retweetades på twitter.

Det var riktigt underhållande.

måndag 24 oktober 2011

Två månader till julafton


Bilden är lånad.

Förlåt. Det är närapå brottsligt att skriva så här; att påminna om julen, med tanke på att vi inte ens närmar oss advent.

Jag kan inte låta bli att längta lite, trots att december ofta brukar vara en förfärligt hektisk månad. Så hektisk att det är svårt att faktiskt kunna finna ro att njuta. Så vill jag inte jag det i år. Jag vill ha pyntat till första advent. Ombonat, varmt och doftande.

Just därför var det riktigt trevligt att snubbla rakt in i Åhléns julavdelning, när jag egentligen var på jakt efter prisvärda vinterkläder till barnen. Där fanns en hel del riktigt fina saker. Kanske återvänder jag dit, tidigare än jag egentligen tänkt, bara för att försäkra mig om att de saker jag spanat in inte hinner ta slut, innan jag kommit mig för att införskaffa dem.

Det blir ju Advent på SMASKENS i år igen, fortare än man någonsin kan tro.

lördag 22 oktober 2011

Risken för antiklimax, och ett uppdämt behov av att uttrycka mig

Jag har ett stort, uppdämt behov av att skriva som jag vill, utan känslan av att behöva anpassa mig eller smälta in - eller att inte egentligen veta vem som läser det jag skriver.

Här inne känner jag aldrig någonsin vare sig prestationsångest eller behov av att försöka skriva på ett annat sätt än det som är mitt eget. På alltommat.se, däremot, kände jag konstant prestationsångest, parat med ovissheten kring utifall någon från publikationen eller sajten i fråga någonsin över huvud taget läste vad jag skrev.

Nu när jag är tillbaka på hemmaplan, har jag ett så otroligt uppdämt behov av att skriva som jag själv vill, att jag förmodligen riskerar att passera någon sorts gräns för vad som är lämpligt.
Så får det helt enkel vara.

Samtidigt är det något av ett antiklimat, att vara tillbaka. Det finns en risk att jag landar i känslan av att var det inte mer än så här? Jag kan bara hoppas att det inte blir så.

fredag 21 oktober 2011

Jag undrar vad de tänkte att de
skulle ha mig till, egentligen?

Så här i efterdyningarna av min tid hos alltommat.se, måste jag ägna ett inlägg åt att beskriva hur mina tankar har gått, fram och tillbaka, under den trots allt korta tid jag försökte matblogga under någon annans flagg. Det rör sig bara om drygt sex månader, men det känns mycket längre.

Jag var stolt, smickrad och kände mig utvald.

Jag fick ett dåligt avtal, hade rent faktiska, kontraktsbundna prestationskrav, och kunde inte fakturera en krona förrän först i juli månad.

Den tekniska supporten, såväl som mina administrativa rättigheter i Wordpress, var undermåliga. Jag kände mig hämmad av kontexten. Jag visste i grund och botten inte vad de skulle ha mig till.

Alla andra bloggare på alltommat.se är och var yrkesverksamma inom områdena mat och dryck, och flertalet samarbetar med eller anlitas av alltommat.se i andra sammanhang. Alla, förutom jag. Katten bland hermelinerna.

Har de andra lika dåliga avtal som det jag hade? I så fall förstår jag inte varför de gör sig besväret att blogga. Jag har givit bort fem månaders matbloggande gratis. En enda månaderna har jag kunnat fakturera för. Det blir en absurt låg timpenning, om man slår ut ersättningen över de faktiska timmar jag lagt ned på receptskapande, provlagning, textskrivande, fotograferande och bildbehandling.

Den bästa lärdomen jag bär med mig är att jag aldrig ska göra något utan att få erforderlig ersättning. Undantaget är om det rör sig om ren goodwill, eller när åtminstone inte någon annan tjänar på det jag presterar.

Vad gjorde jag själv för fel? Jo, jag blev smickrad. Det är aldrig en bra start. Det fördunklar nämligen omdömet. Dessutom var jag dåligt påläst. Om jag hade gjort min hemläxa, hade jag kunnat konstatera att även om Allt om Mat är Sveriges största papperstidning om mat och dryck, så är alltommat.se inte ens bland tio i topp av svenska matsatjer.
Dessutom började trafiken till alltommat.se sjunka drastiskt från och med att de bröt sitt samarbete med Expressen 1 april 2011. Själv började jag blogga där 6 april 2011. Jag hade med andra ord aldrig en chans att med mitt avtal komma upp i anständiga besökssiffror, som i sin tur kunde generera ersättning.

Vad mer då? Jo, jag var inte medveten om hur mycket av min trafik till gamla Smaskens som kom från diverse sökmotorer, då främst givetvis google. Om jag hade bemödat mig att ta reda på det, hade jag kunnat inse att den trafiken inte skulle följa med mig när jag flyttade; lika lite som många läsare orkade eller ville följa med mig till en sida som var och är rörig, full av distraherande reklam, och vars krav på inloggning och säkerhetskoder motarbetar läsarinteraktion, vilket är en av grundpelarna för meningsfullt bloggande.

Som om inte det jag beskriver ovan vore nog, så har jag dessutom blivit bortvald från somliga matbloggrelaterade aktiviteter med motiveringen att jag är för professionell. Sett utifrån det perspektivet har det i allra högsta grad varit ett nedköp att liera sig med den stora mattidningen.

Jag är tillbaka där allt började, och det känns verkligen bra. Det var en lärorik utflykt, men den var knappast värd besväret.

torsdag 20 oktober 2011

Sista dagen

Sista inlägget på alltommat.se. Från och med imorgon är jag fri.

onsdag 19 oktober 2011

Så var vi där igen


Sovit för lite.
Dessutom sovit för dåligt.
Väacktes vid fyrasnåret av att en hostande lilla H ko över till vår säng. Och hon fortsatte att hosta. Inte sjutton gick det att sova. Vi rotade igenom badrummet och hitade någon gammal hostmedicin. Flickan fick sig en slurk, gick tillbaka till sin säng, och somnade; utan en endaste ytterligare hostning.

Då undrar jag genast hur stor del av hostandet som är hostreflex, och hur stor del som sitter i huvudet? Oavsett, så somnade jag om.
Det är dock inte särskilt muntert att vakna en onsdagsmorgon och hkänna sig som om man varit uppe till två på natten och svirat, när så icke är fallet.

Av dena anledning sitter jag nu och längtar tills i kväll, då jag ska få gå och lägga mig. Samt - känner givetvis ett monumentalt stort sötsug. Vad annars?

För övrigt är jag nästan inte förkyld längre. Det finns med andra ord egentligen inget som hindrar mig på att försöka ta mig en springrunda; vilken kväll som helst. Bara det inte spöregnar iskallt, så som det gjorde igår kväll

måndag 17 oktober 2011

Jag har ett inre filter

Peppe skriver följande på sin läsvärda blogg Livet & Helsingfors, under bloggrubriken Att konstruera ett liv:

"Konstruerar jag ett jag på bloggen? Kan det i så fall bero på att jag bloggat så länge och så mycket att jag inte längre funderar på rollen jag eventuellt går in i när jag skriver här eller på att jag själv tycker att jag är samma person i verkligheten som på internet.

Jag vill kanske hellre se det som att jag visar upp en del av mitt liv. Små fragment av min verklighet och saker jag tänkt på som jag sedan diskuterar med er.

Vad säger ni bloggare. Konstruerar ni ett liv på nätet?"

Nu jämför jag mig inte med Peppe, långt därifrån. Hon har ett helt annat sätt att blogga, utifrån sin professionella roll som en (halv?)offentlig personlighet. Problematiken är emellertid densamma.

Konstruerar ett liv? Kanske det. Konstruerar en bloggpersonlighet, det gör jag väl i viss mån.

Under en längre tid låg denna blogg i en sorts halvdvala. Den fyllde ingen uttalad funktion. Det var ganska längesedan. Nu har jag ett behov av att skriva på Alla Saker. Det finns mycket jag vill få ur mig som inte platsar i matbloggandet.

Jag är privat ibland, och alltid ganska personlig. Men - jag har ett inre filter, genom vilket jag silar mina ord. Så är det. Annars skulle det inte fungera.

söndag 16 oktober 2011

Hösten är den farligaste årstiden


...och allra farligast är det tydligen en
torsdagsförmiddag i november?

Såg detta tidigare i höstas och kunde inte låta bli att fnissa lite åt rubriken. Dock finns det ett allvar bakom. Tydligen är det i november som det sker flest arbetsplatsrelaterade olyckor. Åtminstone enligt denna artikel.

fredag 14 oktober 2011

Nya gardiner, och en helg på landet


A är så mycket bättre än jag på det här med inredning. Dessa snygga gardiner spanade han in redan tidigt i höstas på Hemtex (den här modellen, fast i färgen ovan - den finns inte ens kvar på hemsidan). Av olika skäl kom vi inte till skott, förrän A passerade förbi butiken vid Skanstull i onsdags. Då var de på rea! Ibland har vi verkligen tur.

Vi åker till landet i kväll. Det ska blir rent otroligt skönt med miljöombyte. Visserligen stannar vi bara till lunchtid på söndag, för därefter är det kalas för lilla H och ju-jutsu för både store H och lilla H.
Det blir ändå omväxling och avslappning.
Promenad, soffhäng, brasa, god mat.
Bra så.

onsdag 12 oktober 2011

Jag har ältat varvet runt


Ni vet säkert hur det är när man inte mår riktigt bra; inte sjuk, men inte heller riktigt frisk. Krafterna tryter, och det är besvärligt att utföra även de mest nödvändiga och vardagliga sysslorna. Humöret är inte på topp, och tålamodet blir därefter. Det gäller att hålla tand för tunga. Att inte ta ut sitt eget lilla elände på någon annan.

Humöret påverkas på fler än ett sätt. Det är som när jag skrev om vådan av att sova för lite. Jag blir nedstämd och negativ av att inte må riktigt bra. I det avseendet är jag nog som alla andra. Det problematiska är att jag upplever att jag snart har ältat varvet runt. Det blir så att säga inget konkret av det hela.

Jag hade i samråd med A tänkt att jag fram tills jag var 38 skulle ha kommit på vad det är jag vill syssla med resten av livet. Detta började jag fundera kring under våren 2006. Vad som har hänt sedan dess, det vet ni som följt bloggen.

Det har egentligen inte hänt någonting över huvud taget.

Inte med mig som person, även fast familjen hela tiden förändras och utvecklas. Jag står och stampar på samma plats. Både vad gäller jobbet, längtan efter att göra något annat, och inte minst förmågan att faktiskt förändra min situation.
Jag kommer inte vidare.
Jag är fast.

Kanske är det helt enkelt en följd av min personlighet? Jag är dålig på att få saker och ting att hända. Det krävs att någon ger mig en push i rätt riktning, styr upp mig och säger åt mig ur jag ska börja. Då är det inte så konstigt att dte inte händer något. Det kommer ju inte någon utifrån och bara plötsligt erbjuder mig en massa chanser och möjligheter. Visserligen trodde jag nästan att det var vad som hände, när jag blev tillfrågad att börja blogga på alltommat.se, men så var inte fallet, som ni vet.

Nu i efterhand skäms jag nästan över min egen naivitet och över hur jag lät mig smickras så att jag tappade allt omdöme. Gjort är gjort, och jag kan inte få tillbaka sex bortkastade matbloggarmånader. Något har jag ju ändå lärt mig av det hela, om än inte så värst mycket som jag inte egentligen redan visste. Dyrköpta erfarenheter vad det dessutom. Det blir småpengar i slutändan, det jag kunnat fakturera.

Vad ska jag göra nu? Krya på mig. Det är vad jag ska göra. Härda ut fram till helgen. Krya på mig, rycka upp mig, och vila upp mig. Vi funderar på att åka till landet i helgen. Det skulle passa perfekt.

måndag 10 oktober 2011

Pausfågel


Förkylningen tar ut sin rätt. Jag är kraftlös och ganska oinspirerad. Nu ska jag däcka i soffan, med en kopp te och en bok.

Vill du mig något, så träffas vi där: @SMASKENS på twitter.

söndag 9 oktober 2011

Det började med kaffe och bulle .
Sedan blev det lite till.

Store H och jag bakade kanel- och kardemummabullar på kvällen den fjärde oktober, det vill säga på kanelbullens dag, veckan som gick. Många tycker detta är en utomordentligt fånig dag. Strunta i den då, säger jag (eller tänker, snarare).

Jag gillar kaffe och bulle. Det var i sanning livskvalitet att kunna ta en bulle till kaffet alldeles nyss. En visserligen microugnstinad, men ändock hembakad och ypperligt välsmakande bulle.

Varje gång jag bakar kanelbullar numera tänker jag på när jag läste att Ebba Witt-Brattström bakade (och kanske fortfarande bakar?) kanelbullar varje söndag, för att hennes söner skulle förknippa feminism med nybakade bullar. Ja, kanske var det inte så det egentligen hängde ihop, men om jag minns artikel rätt så var det så det hela framställdes.

Jag vet inte vart jag vill komma, mer än att jag ibland undrar om barnen i vuxen ålder kommer att minnas alla våra goda måltider; minnas alla middagar, frukostar och fikor i ett nostalgiskt skimmer? Det händer att jag fantisera om att vi är tjugo år äldre, A och jag, och hembjudna till något av barnen på middag. Vi sitter med varsitt glas vin och njuter av dofterna från köket, och vi vet att det snart kommer att serveras något som smakar alldeles fantastiskt gott.

I vår familj lägger vi ned mycket tid på mat; både på att planera, laga och äta. Det är inte enbart jag som är skyldig till detta. Matintresset är något jag och A i allra högsta grad delar. Jag tror i vilket fall att den till största delen är positivt, denna fixering vid mat. Det handlar ju om så mycket mer än att äta.

I stället för att trassla in mig i att försöka beskriva vad måltiden, ätandet och matlagningen betyder för mig, och därmed riskera att hamna i en djungel av floskler och plattityder, skriver jag kort och gott vad som är en av mina ledstjärnor. Vad jag lyckas uppnå nästan varje dag:

Inte en dag utan en god middag.

lördag 8 oktober 2011

Lite sjuk, och lite annat

Den kliande känslan jag haft bak i halsen under arbetsveckan, den utvecklades i går kväll till en halsinfektion. Idoniskt nog skedde denna utveckling under det att jag och A somnade i soffan vid elvatiden (hej, fredagspigga föräldrar) och vaknade till vid tvåsnåret i sagda soffa (lika sömndrucket förvirrade som man alltid är i sådana situationer).

Vad skulle det här vara bra för? Jag har varken tid eller lust att vara sjuk. Känner mig som vanligt närmast lite personligt förolämpad av att kroppen sviker. Hade längtat efter en löprunda, men det är ju givetvis inte aktuellt nu.

Jag blev klar med det material jag producerat till samarbetet jag lite kryptiskt nämnt tidigare, och mailade iväg text och bilder igår. Det blir säkert bra. Samarbetspartnern i fråga är Dansukker, och det hela handlar om att jag deltar med material till en julkampanj online, som kommer att kunna ses i december, med recept från olika bloggare.

Jag är någorlunda nöjd med mina prestationer, och hoppas att de inte ska se alltför ynkliga ut i jämförelse. Själva recepten i sig är det absolut inget fel på, tvärtom, men vissa matbloggare verkar ha oändliga resurser med avseende på rekvisita, bildbehandlingsprogram och kamerautrustning.

Själv slänger jag upp en gammal bit av en bänkskiva på en fåtölj vid vardagsrumsfönstret, där det är bäst dagsljus. Sedan gräver jag i lådan med juldukar eller kökshanddukar med julfärger, tar ett lämpligt fat, och hoppas på det bästa.

Märkligt hur dränerad på kraft man kan känna sig av bara en lite halsinfektion. Få se vad jag får gjort denna helg. Inte så mycket som jag skulle önska, antar jag.

onsdag 5 oktober 2011

Är det konstigt om jag känner mig snurrig?

Min högsta önskan just nu är att få koncentrera mig på en sak i taget. Givetvis är det fullständigt orealistiskt och ogenomförbart.

Vad jag menar, är att jag skulle vilja få möjlighet att slippa splittra tiden. Att ägna öronmärkt tid åt allt som har med mat och bloggande att göra. En trevlig tanke, men knappast genomförbart.

Vänner och bekanta har ibland svårt att förstå min frustration, och undrar varför jag jämför mig med andra? Det kommer sig helt enkelt av att jag är avundsjuk på de som får ägna all tid åt det som för mig är en hobby. Dessutom förhåller det sig så att jag faktiskt, helt ärligt, tror (eller snarare vet) att jag skulle kunna åstadkomma så mycket mer, så mycket bättre saker, om jag bara fick chansen.

Jag har helt enkelt inte tid att bli riktigt bra på det jag tycker är allra roligast. Så enkelt är det.

Just nu...

...är budgivningen (den som vi inte ens gick in i) uppe i 5.650000:-.

Fem miljoner sexhundrafemtio tusen kronor.

Det brinner i någons huvud. Om jag vore en bank, skulle jag inte vilja låna ut den mängden pengar till någon som vill köpa det objektet med den postadressen.

Klart slut.

tisdag 4 oktober 2011

Missmod


Priset på huset vi var intresserade av skenade iväg över allt vett och sans. Ett hus av den storleken, med den postadressen, är inte värt 5.375000:- (där har budgivningen hamnat i skrivande stund). Inte ens mäklaren ryckte det, när han ringde och informerade om var budgivningen låg. Han var chockad. Över en miljon mer än utropspriset.

Samtidigt basuneras det ut att huspriserna sjunker.
Var då någonstans?
Trollhättan?

Missmod, det är känslan jag känner.

Jag antar att det bara är att klämkäckt rycka upp sig och fortsätta titta på hus. Synd bara att utbudet är så begränsat och objekten så ointressanta; eller, för dyra.

måndag 3 oktober 2011

Om vi hade haft obegränsade resurser


Följ länken och skåda själva (så länge den nu ligger kvar på hemnet.se). Någon som har 5.950000:- över?

Det här huset har vi gått och spanat på sedan 2003. Fantiserat, och föreställt oss hur det ser ut inuti. Nu kan vi se.

I detta hus har alltså en liten farbror gått och skrotat runt i sin ensamhet. På 210+105 kvadratmeter. Det måste ha ekat lite ödsligt, det är det enda jag kan säga.

Moderniseringsbehov, står det i annonsen. Ja, det är ju också ett sätt att beskriva ett hus som har tre badrum och ett kök som behöver totalrenoveras. Samt el som behöver dras om. Lycka till, säger jag till den som köper huset. Måtte du ha kapital nog att kunna leja ut all renovering, på det att ditt äktenskap inte ska sluta i skilsmässa.

Skilsmässor ligger bakom ett förvånansvärt stort antal av alla de fräscha, renoverade objekten på marknaden. Tro mig.

söndag 2 oktober 2011

Vad vi anser att det är värt

Nu har vi varit på husvisning. I ett hus, som - givetvis - i verkligheten är mindre än det såg ut att vara på nätet. Dessa bilder tagna med vidvinkelobjektiv är nästan löjeväckande.

Det är inte något jättehus vi tittar på. Snarare skulle nog många betrakta det som ett perfekt hus för en tvåbarnsfamilj. Vi ser i stället en planlösning som påminner mycket om hur vi har det på landet. En planlösning som vi vet att vi utnyttjar, till skillnad från hur vi ibland känner oss i vårt nuvarande boende.

Här hemma saknar vi biytor, tvättstuga och förvaring, men har många sovrum. vilka oftast (faktiskt) står tomma. Alla vill ju ändå bara hänga tillsammans på nedervåningen i mat- och vardagsrummet.

(Info till de av er som inte känner oss och varit hemma hos oss - vi har ingen matplats i köket, utan äter, pysslar, sitter vid datorn - ja, lever - på det stora matbordet ute i vardagsrummet.)

Jo, vi skulle kunna bo i det hus vi tittade på idag. Men vi har en tydlig gräns för när vi hoppar av budgivningen. Och den gränsen handlar faktiskt mest av allt om vad vi anser att detta hus är värt; mer än vad vi skulle ha råd att ge.

I slutet av veckan vet vi. Och jag tror att jag vet hur det blir. Det blir en tvåbarnsfamilj som flyttar från lägenhet i Hammarby Sjöstad, som vinner budgivningen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...