Mer sommarläsning

När jag och lilla M väntade på att bli hämtade på Göteborgs Central i måndags , passade jag på att botanisera på Pocket Shop. Då snubblade jag över The Other Family av Joanna Trollope. Joanna Trollope är en av mina favoritförfarrate, och varje ny roman känns som att få en fin present. Jag var till och med positivt överraskad över Pocket Shops prissättning. 109 kronor för en engelsk pocket kändes som ett helt okej pris.

Ja, det vill säga, tills jag upptäckte var den kostar på AdLibris. Där man dessutom kan få gratis frakt på böckerna, om man är beredd att vänta någon vecka på sin leverans. Att spontanshoppa pocketböcker på Pocket Shop, det känns i jämförelse som rena rånet.

Trevlig sommarläsning är det, i varje fall.

Squashblommor och mjukdjurskirurgi

Jag sänder återigen en tacksam tanke till den av mina odlande arbetskamrater som så frikostigt delade med sig av sina fina squashplantor. För att inte tala om de egenhändigt skördade mangoldfrön hon dessutom erbjöd. Bådadera har givit fin avkastning i vårt lilla land. Första mangoldbladen avnjöts härom kvällen, och nu blommar squashen.

Bilden ovan är redan inaktuell; i morse när jag gick ut hade de första blommorna slagit ut, och det finns mängder av fler knopar, vara många håller på att skifta färg från grönt till gult. Underbart. Vi kommer, om allt går vägen, kunna skörda egen squash; sådan där fin, fast och späd squash som i stort sett aldrig finns att få tag på i de vanliga butikerna.

Mjukdjurskirurgi? Det kom sig av att lille F och lilla H drog i var sin arm på lilla H's kanin, i går morse. Det var faktiskt inte helt lätt att laga kaninen, för den hade spruckit upp åt alla håll, i flera sömmar, och armen hade lossnat.

Jag är inte bra på att sy, men ibland är man bara så illa tvungen att laga.

Kanin med kompis. Vi har många sådana kaniner i vår familj. Jag är lika svag för dem nu, som första gången jag stötte på dem, för ungefär fem år sedan. Då var de mer ovanliga; nu tycker jag mig se dem precis överallt. Fina är de, i varje fall. Märket heter Maileg (om ni inte redan visste det).

Ja, vem vill egentligen vara muminmamma?

Bilden är lånad.

Precis som Weronica läste jag Ann Heberlein i DN i lördags, men hann inte blogga om det.

Vem vill vara Muminmamma? Tja - vill och vill, ibland är det kanske bara så att man måste?

Åtminstone så här i semestertider. Jag känner mig som en korsning mellan Muminmamman och någon sorts mamma som jag inte hittat någon motsvarighet till i litteraturen - en mamma som kan med att vara lite egoistisk; att säga "nej, jag har inte lust, lämna mig i fred en stund, mamma behöver lite lugn och ro".

Det bästa av två världar? Kanske det.

Sommarläsning, tågläsning och några boktips

Jag har haft tur hittills, med mina val av sommarböcker; de böcker jag planerat att läsa (inklusive några eftersläntrare, som inte blivit lästa under våren). Den enda missen är att jag igår upptäckte att jag i ren förvirring lyckats beställa en pocketbok jag redan läst.

Bland de böcker jag läst kan jag nämna Dödssynden, Främlingen i huset, Högre än alla himlar samt Maken. Samtliga läsvärda, på mycket olika vis, vilket ni säkert förstår. Den mest lättviktiga är givetvis "Högre än alla himlar", som jag skulle vilja kategorisera som en sorts Denise Rudberg-liknande prosa, när hon är som bäst, men med högre litterär och språklig nivå och färre sexscener. Ni som läst DR, förstår vad jag menar. Jag läste också The man of my dreams, av Curtis Sittenfeld. Hon har också skrivit Presidentens hustru, som var en av mina bästa läsupplevelser under förra året.

Nu läser jag en bok som Karin rekommenderade för ett bra tag sedan, nämligen Vandrande stjärna av Jean-Marie Gustave Le Clézio. En Nobelpristagare, märk väl, och sådana har jag minst sagt blandade erfarenheter av. Just denne författare, eller kanske snarare romanen i fråga, gjorde mig glatt överraskad. Ett otroligt vackert språk, och berättelse som faktiskt grep tag i mig ordentligt.

Nu är den ovan nämnda romanen snart slut, och jag sitter och funderar över vad jag ska ta med mig som tåglitteratur i morgon. I sällskap med lilla M ska jag åka ned till Göteborg för att hämta hem lille F, som tillbringat en vecka hos mormor och morfar. Nu kanske det kan tyckas naivt att tro att det ska finnas tid till att läsa, när man åker tåg med en treåring. Jag vill i varje fall gardera mig. Det har hänt förr, att jag under tågresor plötsligt befunnit mig i sitsen att oväntat vara utan reselektyr.

Jag tror jag tänker ta med mig en av mina absoluta favoritböcker, av en av mina (många) favoritförfattare. En bok som jag läst många gånger. Back When We Were Grownups, av Anne Tyler. Ni vet kanske redan att jag är en omläsare av stora mått? Det är härligt att återkomma till gamla favoriter. Jag vill minnas att jag skrivit om detta mitt omläsande tidigare? Just det, det hade jag.

När jag tittade bland böckerna igår, hittade jag en roman som jag faktiskt delvis köpte för det snygga omslagets skull. Detta var många år sedan. Boken i fråga är Cranberry Queen av Kathleen Demarco. Jag tyckte mycket bra om boken (ja, jag har läst om den), och så här i efterhand, får jag för mig att författarens sätt att skriva påminner lite om Curtis Sittenfeld. Har jag rätt eller fel? Det krävs nog ytterligare en omläsning.

Nu ser jag att Kathleen Demarco skrivit ytterligare en roman, The Difference Between You and Me. Undrar hur bra den är? Jag noterar den på min mentala boklista.

Pannkakskungen in action

Att steka pannkakor är inte det enklaste. I synnerhet inte i en tung gjutjärnsstekpanna, med höga kanter.

I dag var det tredje gången gillt. Han klarar sig i stort sett själv. Trots att pannkaksgräddningen inbegrep de trevliga, men arbetsamma momenten att bestryka pannkakorna med en sträng Nutella, lägga på bananskivor, och sedan rulla ihop pannkakan. Detta tar nästan precis lika lång tid som det tar för nästföljande pannkaka att bli färdiggräddad på första sidan i stekpannan.

Med andra ord krävs det en viss logistik. Den klarade han nästan helst själv. Jag fanns till i bakgrunden, men det var han som var kock.

Tänk, så lätt det blir när vi är hemma i Stureby, där vi steker pannkakorna i pannkakslagg. Lättare att lyfta, och utan höga, varma kanter.

Vänner - detta är en milstolpe i föräldraskapet.
Märk mina ord.

Halvtid på semestern

Nu har vi inlett andra halvan av vår gemensamma ledighet, A och jag. Ytterligare två veckor tillsammans. Därefter ska jag vara ledig själv med barnen i två veckor, innan ekorrhjulet börjar snurra igen. Men, det vill jag inte tänka på nu. Det bästa med att vara ledig är att man kan låtsas att arbetslivet inte finns.

Vi tar promenader.

Vissa av oss, som har åldern inne, dricker goda och vackra drinkar.

Annat som vi ägnar oss åt är att laga, och äta, god mat.

Vad mer? Vi läser böcker och tidningar. Och så tänker jag så klart en hel del på vad jag ska ta mig till med resten av mitt liv. Det här med att försöka uppfinna sig själv, eller snarare att försöka bli den man tycker sig egentligen vara, det är inte helt okomplicerat. Inte när man är 37 år och fyrabarnsmamma.

Blåbärsfrossa

Världens godaste blåbärsefterrätt hittar ni här. Ja, det vill säga, framåt helgen tänker jag nog göra något blåbärsaktigt åt parfait-hållet, med ljust muscovadosocker och kanderade mandlar - men, fram tills dess, så får denna läckerhet behålla förstaplatsen.

I förrgår plockade jag blåbär med flickorna. Lilla H är en grym bärplockerska. Snabb och effektiv, och så har hon ögonen med sig. Vi fick ihop drygt åtta deciliter.
I kväll drog jag ut i blåbärsskogen med killarna. Store H, som är lite smått paniskt rädd för insekter (vi snackar närapå bananflugefobi), fick ett spel, när han blev stungen av två myggor på samma gång. Då släppte han vår lilla blåbärshink, och minst tre deciliter bär rann ned i terrängen. Jag lyckades kanske rädda hälften. Gossen i fråga blev förolämpad, då jag ilsknade till över hans ganska fåniga beteende. Han sprang iväg och satt och surade i ett närbeläget buskage, medan lille F och jag plockade vidare. En halv liter blev det i kväll.

Sedan spankulerade vi hemåt. Det är helt klart bara vi som plockar bär här i området. Ja, det känns så. Vi plockar smultron och blåbär, och iakttar hallonens väg mot mognad. Det blir mycket hallon i år. Och vi ska inte upprepa förra årets misstag, då vi på grund av lättja hamnade i sitsen att vi omedvetet lät hallonen bli övermogna.

Bärplockning. Det blir inte mer mindfullness än så, för min del.

Jag är gästredaktör på YourLife

Inte så mycket att orera över, kanske, men lite kul, trots allt. Ni har kanske redan läst recepten på Smaskens, annars kan ni läsa dem här, på YourLife.

Och så kan jag drömma en smula om en dag då jag kanske till och med kan få betalt för allt det arbete jag lägger ned. Om den dagen någonsin kommer.

Min fina kasse

Titta, vilken fin kasse jag fått av min duktiga vän Jenny! Hon hade med sig den som present till mig när hon och hennes familj kom på besök hos oss på landet, i helgen som gick.

Jenny syr, och bloggar, ytterst läsvärt - och vackert- samt, inte minst, inspirerande.

Denna kasse kommer jag slita med kärlek. En sådan fin present får man ytterst sällan.

Sommaren i bilder

Jag fick fina squashplantor av min kollega, och de växer så det knakar i vårt lilla land.

Lavendel,ljuvlig lavendel, i kanten av vårt vanskötta kryddland. Jo, men det levererar mynta till våra mojitos, och dragon till vår bearnaisesås, så. på det stora hela är det ett mycket välfungerande kryddland.

Tjejerna. Jag säger inte mer än så. Tjejerna. Tänk, att vi har tv så vackra döttrar. Helt otroligt.

Blåbärsplockning i förmiddags. Det finns gott om dem här i Sörmlandsskogen, det säger jag bara. I morgon blir det blåbär i ugn under knäckigt täcke, med kallrörd vaniljsås.

Livskvalitet är att laga, och äta

Det bästa med att ha semester är att man med gott samvete kan lägga ned ännu mer tid än till vardags på att planera och tillaga sina måltider. Ett paradis, i all enkelhet.

Vad spelar det för roll att det har varit mulet hela dagen, när barnen leker och stojar utomhus, och vi grillar en stor bit sidfläsk till middag?

Innan dess smaskade vi i oss var sitt knippe grön sparris, A och jag. Och vi doppade dem vällustigt i vad som kan ha varit den godaste hollandaisesås jag någonsin lagat. En specialvariant, pimpad med finhackad schalottenlök och gräslök, dagen till ära.

Det här är ingen matblogg. Bara nästan.