Snart börjar min sista semestervecka. Om bara några dagar ska vi åka hem från landet, för den här sommaren. Det är vår femte sommar på landet, och i alla avseenden den bästa sommaren hittills.Lika glad som jag är över att ha haft en fin semester, lika matt blir jag vid tanken på att komma tillbaka till stan. Tillbaka till ett icke ändamålsenligt boende, till stress, till brist på frihet, till känslan av instängdhet och av att fortfarande vara tvungen att vakta barnen och inte kunna känna friheten i att de kan gå ut genom ytterdörren och leka någorlunda fritt. Det finns inte mycket att göra åt detta faktum. Jag är inte heller ute efter vare sig råd eller sympati. Jag försöker bara formulera för mig själv hur jag känner inför att vardagen ska sätta igång igen. Märk väl, att det egentligen inte är vardagen i sig jag har något emot. Det är snarare bristen på möjligheter att påverka vardagen. Vi kan inte flytta, och vi kan heller inte förvandla vårt boende i stan till något annat än det är. Jag kan inte annat än att försöka göra mitt bästa för att se de goda sidorna i mitt jobb, trots att jag av flera arbetsplatsrelaterade skäl (som jag inte vill skriva om här) har en tung jobbhöst att se fram emot. Både vad gäller arbetsbelastning, och rotation bland arbetskamrater.Jag vill rensa bort, strama upp och hitta bättre redskap för att tämja min spretiga och ostrukturerade livsstil. Drömmen om att kunna gå ned i arbetstid och (mot betalning) syssla mer med det jag tycker är roligast, den drömmen känns mer avlägsen än någonsin. Min besvikelse kring detta, den är större än vad som får plats att skriva om här. Låt mig sammanfatta det hela med följande mening:Saker om ting blev inte så som jag i våras trodde att de skulle bli.Delvis klandrar jag mig själv, och delvis känner jag att jag inte fick rätt förutsättningar. Oavsett, så är det väldigt tråkigt, och har varit en stor källa till frustration och missmod de senaste månaderna.Snart står jag inte längre i köket på landet, utan i stället i köket hemma i stan. Och hur det känns, det ber jag att få återkomma till om en vecka. Sista veckan innan skolstart ska H och H tillbringa nere i Göteborg hos mina föräldrar. Den veckan ska jag och A jobba, medan F och M är tillbaka på dagis. Då måste tiden utnyttjas optimalt. Vi måste rensa i garderober, skriva listor, inventera kläder som ska plockas fram, rensa och slänga, ja, över huvud taget försöka komma så mycket i fas som möjligt inför skolstarten. Innan allt tar fart igen. Varje höst är ju i grund och botten som en nystart; en chans att befästa nya vanor och nya rutiner. Jag hoppas verkligen kunna lyckas med detta. Jag behöver det så väl.
Jag tycker att du är modig som skriver om det här ärligt och med eftertanke. Och jag känner igen mig i att ha ett boende som inte är optimalt och ett arbete som inte känns helt tillfredsställande. Det är inga små saker att vara fundersam över. Men jag tror och hoppas att vi båda får den där nystarten och kommer lite närmare det vi önskar oss!
SvaraRaderaDet är starkt och viktigt att skriva om kommande rädslor. Att vilja stanna i den där evighetslånga ledigheten känns så förbaskat lockande. Ibland är det bara det att fantasin är värre än verkligheten och jag hoppas att din augustiverklighet blir finare än vad tanken om den är. Min höst är också annorlunda. Väntar en liten bebis den sista denna månaden och ska inte alls gå tillbaka till jobbet. Det känns knasigt och härligt. Jag hoppas att hösten blir fin - för både dig och mig.
SvaraRaderaStyrkekram.
Så olika det kan vara. Jag längtar nästan tills allt har dragit igång, jobb, skola, dagis och föralldel fotbollsträning och vad det nu blir för aktivitet för mellanbarnet. Rutiner och struktur, då funkar familjen som bäst har jag med sorg noterat. Kanske blir det bättre när de blir större?
SvaraRaderaJag tänkte på en grej jag ville tipsa dig om när du skriver att ni skall slänga. Man orkar ju inte alltid fota och lägga ut allt på Blocket eller Tradera. Allt går inte heller att sälja. Men man kan lägga ut en enkel annons på sajten bortskänes.se, och tro't eller ej men nästan allt kan man få någon annan att komma och hämta. Vi blev tex av med en futonmadrass (tung och otymplig till tusen) och vår gamla tvättmaskin där, ja förresten vårt porslin som var rätt slitet i dekoren också. Så testa! Det är bra för alla parter om inte allt bara slängs.