Mitt bästa nyårstips, (nästan) bara för er...

Den absolut bästa tjänst ni kan göra er själva inför nyårsdagen, vet ni vad det är? Jo, det ska jag berätta för er. Oavsett om ni dricker alkohol eller ej, oavsett om ni somnar innan tolvslaget eller festar hela natten, så är nyårsdagen en mycket slö och avslagen dag, för de flesta av oss. Att ringa efter hämtpizza eller hänfalla åt andra desperata nödåtgärder kan te sig som en lockande lösning på middagsproblemet.

Jag ber er - gör inte så. Var i stället förutseende nog att laga en gryta med bolognese, eller något liknande, som sedan står och väntar på er på nyårsdagens kväll. Släng ihop en lasagne imorgon, eller förbered en soppa. Vad ni än gör, så kan jag lova att ni kommer att vara er själva evigt tacksamma.

Hämtpizza is not an option.
Nyårsdag, eller ej.

Jo, en sak till bara

Jag var hos min underbare frisör idag. Till honom har jag kommit med mitt hår i över åtta år; genom fyra graviditeter, och inte minst fyra amningsperioder. Ni som fött barn vet precis vad jag menar.
Han har hela tiden stöttat mig i min önskan att förbli relativt långhårig, med sin filosofi att det inte tjänar något till att klippa sig kort(are), bara för att graviditeten utsätter håret för påfrestningar. Det är bara "kortare hår, med lika dålig kvalitet". Lösningen har i stället varit bra hårvårdsprodukter, och denne frisörs kärleksfulla omvårdnad.

I dag förvandlade han mig från dassig cendré till sagolikt sommarblond, genom att färga in slingor i tre olika gyllenblonda nyanser i mitt hår. Jag är oerhört nöjd. Det hela ser fullständigt naturligt ut; men, vilken skillnad.
Han klippte dessutom lilla H medan jag var där, vilket var mycket välbehövligt.

Det kan tyckas vara en lyx, men jag använder mina egna hårvårdsprodukter till lilla H, och hon får två gånger om året gå till min egen frisör.
Långt hår ska tas på allvar; så är det bara.

Jag fick den (och lite till)

Jag ville ha denna trench redan i slutet av augusti, men med det pris den då låg på fanns den inte på kartan. När det däremot är 50%-rea på InWear - då snackar vi.
Nu har jag den, min kära trench, som förhoppningsvis ska bli en trogen följeslagare i många år.

Det blev också två kjolar, en blus och två koftor. Den fina koftan fanns nämligen även i en grymt snygg ceriserosa nyans.

Jag är nöjd. Mycket nöjd. Sicksackade givetvis förbi flera otroliga klänningar och andra plagg som inte passar min livsstil, men så är det ju med allt här i världen.

Det är ganska skönt att ha nått så långt i livet att man kan inse vilka plagg som faktiskt kommer till användning.

Nu får det vara bra

Jag har verkligen gillat min julbakgrund, och jag sparar den till nästa år. Nu behövs det emellertid något annat; något som inte förknippas med den högtid jag uppskattar så mycket men samtidigt känner mig nöjd och mätt på såhär framåt nyår. Eftersom jag tänker ta tillfället i akt att läsa en hel del under julledigheten, kändes en bakgrund med böcker ganska lämplig.

Nu ä det nämligen nyårsplanering som gäller; hardcore sådan. Det lutar åt en tiorättersmeny i år. För tredje året i rad firar vi årets sista dag och kväll i sällskap med våra goda vänner A och M och deras döttrar. Matlagningsintresserade som vi alla är, har vi inget emot att tillbringa stora delar av kvällen i köket, alternerat med trevligt umgänge kring ett vackert dukat bord. Vår vän A är en amatörkallskänka i ordets bästa bemärkelse. Jag känner ingen som är så skicklig på att dekorera och arrangera mat på en tallrik som hon är. Detta avspeglas även i hennes nyårsdukningar, som brukar vara något i särklass.

Så, vad ska jag då göra imorgon? Förutom att laga till en anklevermousse, och förbereda någon sorts punchglass eller parfait; alternativt punchchoklad, har inte riktigt bestämt mig ännu på den punkten.
Ett eller annat besök i en mataffär och på Systembolaget lär det också bli.

Jag skulle också väldigt gärna vilja hitta ett par lite elegantare skor, med en lite högre klack. Hur detta ska gå till är väl mer osäkert. Kanske en liten portion tur?

GOD JUL!

Jag hoppas faktiskt att ingen läser detta inlägg i dag; att alla har fullt upp med julstök, och med att umgås med nära och kära. Så är det även för mig, tro inget annat. Detta inlägg skrevs och förbereddes för flera dagar sedan.

Jag vill ändå passa på att tillönska er alla en riktigt God Jul!

Tomten kom tidigt i år

Trevligt...

...trevligare...

...trevligast!

Jo, Tomten kom tidigt till oss i år. Av flera skäl valde vi i kväll att öppna en del paket i förskott. Det är inte rimligt att släpa med sig alla julklappar tur och retur till Göteborg.

Uppenbarligen har jag varit mycket snäll i år, eftersom jag fick både den smörask från Le Creuset som jag önskat mig, och den fantastiska väska från Fossil som jag bloggade om härom sisten.

Jag känner mig lite skönt bortskämd, faktiskt.

I morgon åker vi till Göteborg; med bil, tack och lov, inte tåg eller flyg. Vi ser inte fram emot nedresan. Håll tummarna för att resan blir så okomplicerad som möjligt.

Hur kunde jag missa detta?

Johanna Koljonen bloggar.

Så bra. Lika bra som hon är på radio. Följ!

Edit: Med reservation för att bloggen verkar uppdateras väldigt sällan.

För inte så längesedan

Som om det vore igår. Hittade denna bild på mobilen, av en ren slump, när lille F fick titta på mina mobilkamerabilder medan vi bevistade store H's gradering i ju-jutsu.

Det var en av de där riktigt heta dagarna i somras. Vad jag njöt; av den dallrande hettan, av att bränna fötterna på det skållheta trädäcket, av rosévin, charkuterier och nybakat bröd. Av att svettas på en handduk nere vid stranden; svalka sig i sjön, sedan tillbaka till handduken. Solen i ögonen.

Med tanke på hur fort tiden går, så är vi väl snart där igen? Ska bara fira lite jul först.

#prata om det

Jag ägnade ganska mycket av gårdagskvällen åt att följa inlägg under taggen #prataomdet på twitter.

Johanna Koljonen drog igång det, Mymlan spred det vidare, och nu exploderar twitter av kvinnor och män som berättar om sexuella kränkningar och övergrepp. Sådant som inte känts bra, som varit fel, men som många aldrig någonsin tidigare berättat om, för någon.
Många frågor dyker upp. Varför känner offret skam? Varför kan det vara så svårt att säga nej, att skapa "dålig stämning"? Varför känner förövaren inte av att han/hon går över en gräns?

Antingen orkar man inte ta till sig allt detta, eller så följer man, som jag, med spänning vad som enligt uppgift ska resultera i tidningsartiklar, och som redan blivit embryot till en blogg.

Finns det någon kvinna som inte vid något tillfälle trakasserats sexuellt, ofredats eller fått utstå verbala kränkningar av sexuell karaktär? Gäller även många män, ska tilläggas; i synnerhet om man som man bryter mot de gängse normerna och föreställningarna om vad som är manligt.

Jag går så långt att jag rekommenderar alla som ännu inte har det att skaffa ett twitter-konto, om inte annat så bara för att följa detta.

Nedräkning

Tröttheten sitter som en klibbig mask över ansiktet, och förkylningen lurar bak i svalg och näsa. Sömnbristen, som kommer sig av alltför många sena (men mysiga) kvällar, gör inte saken bättre.

Fredag. Två ytterligare arbetsdagar kvar för mig, sedan ska vi vara långlediga tillsammans, ända till måndagen den tionde januari.

Ska bara överleva fram tills dess. Samt, på något vis, klämma in inköp av de sista klapparna i det något pressade schemat.
Det ska säkert gå, på något vis. Nu koncentrerar jag mig på att överleva dagen.

Dagen

Gå och lägga sig innan klockan 23:00. Eller, rättare sagt somna innan klockan 23:00.

I kväll ska vi klä granen och dekorera pepparkakshusen. Återkommer eventuellt med bildbevis.

Dag 16 : Ganska så ointressant

Dag 16: Min första kyss

Ganska så ointressant; närapå banalt. "Min första kyss".
(Hallå, Disney, ni tappade en kliché här borta!)

Han hette J. Vi gick i sjätte klass. Vi trodde vi var kära i varandra. Jag tror det kunde ha blivit något av det hela.

I sjunde klass bytte jag skola. Så var det med det.

Dag 15: Att drömma är att dö en smula

Dag 15: Mina drömmar

Ack, så dramatiskt det blev. Men jag menar det; vartenda ord. Att drömma i vuxen ålder, det är pinsamt, plågsamt och delvis besläktat med att erkänna för sig själv att många saker inte är så som de hade kunnat vara; som de kanske borde ha varit, om man själv betett sig annorlunda.

I samma andetag bedyrar jag att det mesta i mitt liv faktiskt är mycket bra. Alla de riktigt viktiga sakerna är som de ska.

Drömmar? Tja, rena banaliteter.
Större hus.
Roligare jobb.

Det gamla vanliga tjatet, för den som känner mig.

Det får vara så. Det där andra, det som jag tänker på ibland, det behåller jag faktiskt för mig själv; tills dess jag kan formulera mig i andra ordalag än sådana som osar galla och missunsamhet och besvikelse över mina egna prestationer.
Sådant som bara riskerar att generera kommentarer som slätar över, ifrågasätter eller missförstår. Eller som (än värre) inte genererar något gensvar över huvud taget.

Drömmar. Ja, herregud.

Måndagsilska; Lucia-stress

Jag ska försöka bli en trevligare mor och maka tills i efter middag. Morgonen var inte direkt stämningsfull. Fanns inte riktigt ro till det. BArnen ser dessutom mest fram emot sina Luciafiranden i eftermiddag. SJälv är jag irriterad över att även förskolorna börjat fira Lucia på eftermiddagen. För vår del, och även för mandra, innebär det att de respektive firandena krockar. Det kommer aldrig gå att slippa dela på sig, eller att vara med på allt, men det här är ett exempel där det faktiskt hade gått att få ihop schemat. Jag ska vara sådär jobbig, och påpeka detta för förskolan inför nästa år. Det lär ju inte enbart vara vi som drabbas.

Söndagen försvann i en rasande fart, men i kväll blir det pepprakaks-borgs-bak och granbeklädning. Frid i vårt hus, hoppas jag? det vore trevligt.

Mitt i advent - en lägesrapport

Igår hade jag bokcirkel här hemma. Alltid lika trevligt; en av få aktiviteter jag kan tänka mig att ägna mig åt en fredagkväll, då jag i ärlighetens namn helst bara vill hänga hemma i soffan.

I kväll skulle vi ha varit hemma hos M med familj tillsammans med A med familj; inalles sex vuxna och tio barn. Det blev, på grund av sjukdom, uppskjutet till nästa lördag. Hoppas alla är friska då.

I dag har jag tagit det väldig lugnt. Köpt gran, och satt en pepparkaksdeg. I morgon ska vi baka pepparkaksborg och klä granen. Vi tar ut allt lite i förväg i år, eftersom vi lämnar Stureby för färd mot Göteborg redan den tjugoandra december. Jag vill få njuta av julstämning innan dess.

Kvällens middag blir en försmak av jul. Köttbullar med kryddpeppar, Jansson, och en burk av årets sill 2010 (senapssill med maltwhisky, från Klädesholmen Sill). Öl och snaps; extralagrad prästost. Det blir inte mycket bättre än så.

Jag lägger ned oerhört mycket tid på att laga, baka, fota, redigera och blogga - men, jag är mycket nöjd; ja, nästan barnsligt nöjd över att jag fortfarande ligger så bra till. Jag ligger så att säga före med två inlägg, och har sett till att det förblir så. Det bådar gott inför den fortsatta kalendern.

Nu skyndar jag mot köket; potatisen, grädden och ansjovisen.

Santa baby...

Certina DS Prime. Om de ekonomiska resurserna hade varit oändliga, hade denna skönhet stått på min önskelista.

Om jag då bortser från det lilla faktum, att jag ju faktiskt inte använt armbandsur på åratal. Även fast just detta är så snyggt att det snarast får klassas som en blandning av armbandsur och armband. Därmed underförstått, att det skulle komma att användas ganska så flitigt.

Dag 13: Så kan man också göra

Dag 13: Den här veckan

Vad vart det för speciellt med den här veckan? Ja, det skulle i så fall vara att A slutligen fick bekräftat att han får sluta på sitta gamla jobb och börja på sitt nya betydlig tidigare än inom ramen för uppsägningstiden. Detta innebär i praktiken att jag i stort sett har en hemmaman fram till jul.

På jobbet har jag kunnat konstatera att jag jobbar bäst när jag får lov att vara personlig; dock aldrig, aldrig privat. Så klart.

Jag har kört stenhårt med adventsfixande till SMASKENS, vilket belönat sig i form av att jag ligger två dagar före. Min målsättning är givetvis att behålla denna framförhållning. Inte minst med tanke på att vi drar till Göteborg tidigt den tjugoandra december, vilket betyder att jag måste ha färdiga, publicerbara inlägg som ligger och väntar för dessa de sista dagarna innan jul.

Annars? Tja...det har varit kallt. Barnen har varit ungefär som de brukar vara. I grund och botten en ganska så bra vecka.

Jag får återkomma, om det skulle visa sig att jag glömt något viktigt.

Ännu fler väskor

Den här tjusiga, violetta saken...

Eller varför inte den här underbara väskan; som klippt och skuren till en snygg trench...

Den finns även i en vacker, röd färg (faktum är att den finns i hela sex färger). Och så här ser den ut inuti.

jag ska inte trötta ut er alltför myckt. Avslutar med denna lilla sak, som känns som den perfekta korsningen mellan snygg plånbok och aftonväska (och den finns i ytterligare tre färger).

Lite mer om väskor

Edit: Jag tittade tillbaka bland mina gamla inlägg, och fann till min förtjusning en bild på hur min handväska ursprungligen såg ut. Se, så fin den var, när den var ny.

Min handväska, som ni ser i inlägget nedan, kommer från det amerikanska märket Fossil. Den är (som ni nu kan se, tack vare att jag fann bilden här ovan) egentligen mycket varmare röd i färgen, men jag hade för hög ISO på mobilkameran; därav den kalla röda tonen.

Den börjar så smått bli utsliten, det måste jag medge, trots att jag tycker så mycket om den. Om jag skulle önska mig en ny väska, så skulle det vara den här.

Dag 12: Muminmamman ligger i lä

Dag 12: I min handväska

Jag har, som synes, slitit denna väska hårt. Mycket hårt. På bilden säckar den en smula; det beror på att jag hade tömt den. Jag är väldigt förtjust i den, och det enda med väskan som jag inte är helt nöjd med är att handtagen är aningen för veka. En såpass stor väska måste tåla en del. I mitt fall till och med mer än en del.
Som så många andra kvinnor tenderar jag att släpa på vad som kanske kan tyckas vara lite för mycket saker. Jag plockar ur somligt när jag ska ge mig iväg på aktiviteter där dessa saker inte behövs, men det finns en fara med att plocka ut saker ur väskan, nämligen att jag senare glömmer att lägga tillbaks dem.

Vad är det då jag släpar på?

Jag skriver en lista, en så fullständig lista som jag kan, utifrån vad jag skymtar på bilden. Den togs på lunchen, på mitt skrivbord på jobbet. Det ser ärligt talat inte riktigt klokt ut. Låt oss börja:

* plånbok
* nycklar till vår minsta bil
* nycklar till lantstället
* liten tygpåse som det legat örhängen i
* några av lilla H's gummiband och hårspännen
* en binda och trå tamponger
* några plastpärlor, ett trasigt barnhalsband och en pin
* en svart, liten necessär med ett cerat, ett läppstift, en puderborste, linser och en fickspegel
* headset till mobilen
* en liten klädvårdsrulle
* en ask Läkerol
* mina vantar, som jag stickade på syslöjden
* ett paket näsdukar
* min kalender
* min anteckningsbok
* kvitton, papper från förskola och skola samt ett kuvert som skulle postats till Försäkringskassan i förra veckan
* en hårborste
* ett nagellack
* passerkortet till jobbet
* min namn- och yrkesskylt, som jag bär på jobbet
* en vårdande nagelbandskräm

Edit 101203: Jag glömde skriva att jag har ett par svarta stay ups i en plastpåse, som räddare i nöden vid en eventuell strump-incident.

Well, well, här har ni alltså min skamliga hemlighet. En handväska som får Muminmammans handväska att ligga i lä. Jag räknar bort några dammiga Läkerol och två tandstickor som jag hittade i botten av väskan, och slängde.
Jag gillar att ha handväska, och jag gillar att ha saker med mig.

Det är mycket nu

Jag bakar som en tok. Går och lägger mig lite för sent. Försöker få ordning på julklappslistorna. Längtar i skrivande stund väldigt mycket efter nygriljerad skinka, knäckebröd och öl.

I kväll hade jag egentligen tänkt fördjupa mig i innehållet i min handväska (dag tolv i bloggutmaningen). Det är i sig tillräckligt för att fylla ett långt blogginlägg. Men, det får bli i morgon.

Jag vill att det ska vara fredag. Jag vill dricka rödvin och äta hemlagad pizza med mozzarella och fänkålssalami.
Go'natt.

Om ni mot förmodan har missat det

Bilden är lånad.

Nu har årets adventskalender börjat på SMASKENS. Följ min vindlande färd genom advent, och håll tummarna för att min planering håller.