måndagen den 30:e augusti 2010

Höst kräver ny bloggbakgrund

Jag hittar mina bakgrunder hos Shabbybloggs. Det här kändes lite som en solig höstdag.

Inte för att jag är särskilt sugen på sådana just nu; nej, jag skulle hellre hänga på stranden fram till elvatiden på kvällen i bara t-shirt, som Sara, numera en av mina favoritbloggerskor, och hennes familj gör på Korsika.

Det finns en filt också!

Hur snygg är den inte? Passar lika bra till vuxna som till barn. Jag skulle behöva en i mitt rum på jobbet. Det är kallt under vinterhalvåret, när jag måste ha fönstret på glänt för att inte få syrebrist, men i stället riskerar frostskador. En filt över axlarna vore inte dumt. I synnerhet inte en sådan fin filt som denna.

Mer Spill

Som om jag inte redan vore glad över att ha vunnit Sigrid Combüchens senaste roman, så noterar jag nu att den får fullkomligt strålande recensioner i såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter.

Mats Gellerfeldt skriver i Svd:
"Det är en roman om sorg och kärlekssvek, om erotiskt uppvaknande, om familjetragedi och om förhoppningsvis förgångna könsroller, om ett omöjligt äktenskap som ändå blir ett bestående äktenskap. Men också om en författares besatthet av det förflutna och om en åldrad kvinnas vilja att tvärt emot leva i nuet. Det är tragiskt, ömsint, djupt tankeväckande och lärorikt om vartannat, allt i en avancerad form som man alltför sällan stöter på i svensk romankonst.

Det är helt enkelt en fullständigt omistlig roman, om det djupast mänskliga, trots alla skillnader gemensamt för oss alla. Den måste läsas."

I DN skriver Martina Lowden:
"Jag kan inte minnas när jag sist läste en så väl genomförd idé­roman. Diskussionen mellan Hedwig och Sigrid är aktuell, trots samhällets förändringar till det bättre sedan trettiotalet. På gymnasieskolor brukar den gå ungefär såhär: ”Meh, bara för jag är tjej är jag inget offer ju! Jag är stark. Ingen förtrycker mig!” ”Amen liksom, fatta att alla påverkas av patriarkatet! Det handlar inte bara om dig!!!”

Upp till läsaren att ta ställning, alltså. Och jag misstänker att fler än jag väljer att sympatisera med Hedwig, om inte annat för hennes underläges skull. Sigrid tar för sig av hennes liv, förvränger det och utnyttjar det för sina egna litterära syften. Det är ett övergrepp, tänker jag, det är så böcker skrivs, tänker jag, det är bara en bok, tänker jag – men en sådan bok!"

Ni förstår väl att jag verkligen längtar efter att sätta tänderna i "Spill"?

söndagen den 29:e augusti 2010

Platserna som gud glömde

Vi har haft två riktigt groteskt dåliga samveten. Två skamfläckar, som bara fått oss att må illa. Det må låta dramatiskt, men faktum är att både A och jag mår fysiskt illa av oreda. Därmed inte sagt att det råder pedantisk ordning här hemma; det vore en omöjlighet. Vi är en stor familj. Det är inte som det var när vi bara var två eller tre. Däremot finns det hos oss båda en önskan om att hålla ordning. En vilja att kunna utnyttja de garderober och förrådsutrymmen vi har så optimalt som möjligt.
Jag tänker inte visa några bilder av hur det såg ut före, och ingen mer än vi som berörs kan vara imponerade av hur det ser ut efter. Låt mig emellertid ge er två illustrationer.

Beskåda denna hög av ytterkläder, väskor, skor, lådor...ja, allt vad det nu var som rymdes där under trappan. Tre sopsäckar med utrensat åkte ut, och vi är inte klara än.

Varje gång jag rensat i ett skåp eller en låda känner jag en stor lättnad och en djup tillfredsställelse. Under denna helg har A varit minst sagt flitig. Han har rensat ut och satt upp hyllor i såväl förrådet som i garderoben under trappan. Båda dessa utrymmen är betydelsefulla, i ett radhus med mycket begränsade så kallade biytor. Kanske är det just därför som de successivt, under de senaste åren, fyllts på till bristningsgränsen. Dåligt utnyttjade och oorganiserade.
Vad har då jag gjort under tiden? Varit behjälplig med det jag kunnat, samt roddat familjen. Vi kan inte unna oss lyxen att leja ut hela barnaskaran, för att kunna fixa saker tillsammans. Visserligen var både H och H hemma hos kompisar och lekte lördags, men båda dessa kompisar bor såpass långt bort från oss att det krävdes att jag skjutsade dit dem och hämtade hem dem.

Här är rummet där de saker som får vara kvar ska bo.
Älska ordning.
Älska översikt.
Älska var sak på sin plats.
Det ger mig sinnesro.

Något för intresseklubben

Jodå, YOURlife är en tidning för mig. Den fyller det tomrum som uppstod när jag växte ur mama. Jag kommer definitivt fortsätta prenumerera. Den är underhållande, och faktiskt riktigt ambitiös.

fredagen den 27:e augusti 2010

Jag, som aldrig brukar
vinna något...

Tro det eller ej, men jag har faktiskt vunnit en bok. Ibland kan tydligen även jag ha tur. Jag är annars närmast immun mot att vinna tävlingar, eller snarare utlottningar, för att vara mer exakt. Jag är annars inte någon vidare tävlingsmänniska, men det har däremot hänt att jag prövat lyckan när bloggare lottar ut intressanta eller fina saker. Hittills utan någon som helst framgång, ska tilläggas.

Nu verkar vinden ha vänt. Via Bendel hittade jag till Marias blogg Booky Darling, scrollade ned bland inläggen och läste och upptäckte då att hon lottade ut Sigrid Combûchens Spill: en damroman.

Jag vet att jag läst en roman av denna författarinna för många år sedan, och att jag uppskattade den mycket. Spill verkar vara en spännande roman. Jag slängde iväg en motivering till varför just jag skulle få boken, och till min stora förvåning fick jag i förmiddags ett mail som berättade att jag var den lyckliga vinnaren. Det känns nästan lite pinsamt - trots allt var det första gången jag var inne på bloggen. Dock inte den sista, kan jag säga.
Det är alltid kul att hitta nya bokbloggar. Jag orkar inte skriva så värst mycket om det jag läser, annat än att jag läser. Jag läser hellre om vad andra skriver om det de läser.

torsdagen den 26:e augusti 2010

Imorgon, imorgon

Jag tog barnen på en utfärd till Forum Nacka sent i eftermiddag. Av nödtvång; vi var tvugna att införskaffa en födelsedagspresent till kalaset lilla H ska till på lördag, och jag orkar inte åka vart som helst. Forum Nacka är ett bra ställe. Lagom mycket folk, bra utbud av butiker.

Först utfodrades barnen med amerikans snabbmat, därefter var det daga för shopping. Jag idkade sedan (kanske inte fullt så) diskret påtryckning (som jag skulle vilja tro att det var) medelst käcka tillrop, och fick lilla H att Lagerhaus köpa en läcker fleecefilt mönstrad med glassar till sin lilla väninna. Hoppas den går hem.

Jag har blivit väldigt förtjust i Lagerhaus. Den fina muggen jag bloggade om i förra veckan dricker jag nu mitt jobbkaffe ur, med största välbehag. Den är verkligen en skön mugg. Idag upptäckte jag att muggen finns utan mönster, ren och vit, för ynka 19:-. Det gick inte att motstå.

Imorgon, imorgon, då ska jag försöka skriva ikapp; blogga alla obloggade matinlägg innan sommaren är slut. Det är trots allt ett par dagar kvar av augusti. Komma ikapp; bara för min egen skull.

Nästa fredag åker jag till Falköping för att gå på Ostskola hos Falbygdens Ost. Heldagsaktivitet, resan betald; jag har tagit semester.
"Certifierad Ostprovare", det är jag, det.
Jag tackar och bockar.
Bara att få sitta på tåget ett par timmar, läsa och dricka kaffe, ska bli en sann njutning. Jag tror jag ska ta med mig senaste bokklubbsboken som tåglektyr.

onsdagen den 25:e augusti 2010

Det här är ingen vanlig dag


I dag fyller SMASKENS två år. Två år som matbloggare. Det har förändrat mitt liv, i all enkelhet. Jag tackar mig själv för att jag gjorde slag i saken, den 25:e augusti 2008. Alla goda rätter jag lagat, intressanta bloggar jag hittat, trevliga människor jag mött, såväl irl som på nätet. Smakprover på matvaror, såväl fullträffar som mer tveksamma produkter.

Få se hur många fler år det blir, men just nu känns det fortfarande lika kul, även fast jag inte hinner uppdatera lika ofta som förr.
I höst ska jag iväg på en hel del trevligheter, som jag aldrig hade blivit inbjuden till om jag inte bloggat. Det är uppskattade avbrott i vardagen, som gör livet lite roligare.

Jag har helt enkelt tur, som hittat ett fritidsintresse som jag kan utföra i hemmet, och som kommer hela familjen tillgodo.

tisdagen den 24:e augusti 2010

Villhavillhavillha

InWear, så klart. Ibland tror jag det är tur att jag inte jobbar i stan. Tur att jag inte kan slinka in och spontanshoppa onödigheter på vägen hem. Men det är aldrig fel att drömma lite.

Men...vad nu, då? Var är tidningen?!

Ingen YOURlife i brevlådan i dag heller! Nu har jag fått en ordentlig hang up på detta. Var är min förbetalda tidning? Jag vill sitta i soffan med en kopp te och läsa vad Lisa Förare Winbladh recenserat som "en Vi Läser light".
Det låter ju ganska trevligt; hade suttit som en smäck, just i kväll.

I stället tar jag och syltar lite gröna tomater. Något ska man ju förströ sig med.

måndagen den 23:e augusti 2010

Från mitt fönster i Flempan

Dålig bild, men tillräckligt tydlig för att visa utsikten frän mitt fönster i mitt rum på jobbet. Om jag lutar mig fram och tittar åt vänster, ser jag psykakuten på Huddinge Sjukhus på andra sidan vägen. Huset mittemot är likadant som det hus jag sitter i. En miljonprogramsmonster, med violett och orange fasad i korrigerad plåt.

Flemingsberg är ett deprimerande ställe, det kan jag inte stucka under stol med. Jag är evigt tacksam för att jag slipper på där.
Husen, ja, hela området känns ogästvänligt. Jag vet att arkitekten som skapade stora delar av området hade storvulna planer, ja, ett uttalat syfte med husens placering och färgsättning. Tydligen skulle de se ut som en regnbåge sett från luften..
Nu ser ju de flesta av oss inte husen från luften, utan från marken. Snålblåst; ogästvänliga gårdar med skabbiga växtlighet och murkna bänkar. Är det så människor mår bra av att bo?

Jag är glad i det lilla över att jag inte direkt tillbringar mycket tid med att titta ut genom fönstret i fråga.

Och jag som hade bespetsat mig
på lite läsning i kväll!


Jag trodde i min enfald att vi som av pur nyfikenhet långt i förväg beställt första numret av YOURlife skulle få en tidning i brevlådan idag. Tydligen hade jag fel; det blir till att vänta tills i morgon.
Edit, någon timma senare: Nu har jag tänkt ett varv till, och tycker faktiskt att det rent ut sagt är skitdåligt att vi som betalat i förskott inte får våra ex av tidnigen förrän samma dag den finns i butik! Jag skulle med andra ord ha kunnat strunta i att förbeställa, och gå ut och köpa den på lunchen i morgon, i stället för att vittja den ur brevlådan vid halv sex i morgon kväll...dåligt.

I flera år uppskattade jag mama såsom en tidskrift som gav mig skön avkoppling; lite lättläst underhållning i vardagen, dock inte fullt så substanslös som dess belackare gärna vill få den att framstå som. Allt eftersom sista bebistiden fortskred, blev jag allt mindre intresserad av tidningen. Det är min bestämda åsikt, att om jag prenumererar på en tidning, så ska jag längta efter att äsa den när jag tar upp den ur brevlådan. Den ska plöjas igenom samma kväll, eller kanske till och med under tiden som jag lagar middag. Den ska i varje fall definitivt inte bli liggande oläst i flera dagar.

Jag har faktiskt ganska höga förhoppningar på YOURlife. Få se i morgon, ifall de infrias eller ej.

söndagen den 22:e augusti 2010

Uppåt väggarna

På landet satte vi (eller snarare A) redan tidigt upp konsoller och hyllplan på väggarna. Det kändes så naturligt att utnyttja väggytorna till förvaring. Dessutom är det ett snyggt sätt att visa upp pryttlar och pynt, förutom att det bidrar till en känsla av att rummet är ombonat.
Just utrycket ombonat är väl annars knappast vad man förknippar vårt hem i stan med. När vi tittar på gamla bilder, kan vi häpna över hur kalt och överdrivet avskalat vi hade det i många år efter att vi flyttade in. Det kan ha många orsaker; det intressanta är väl att vi inte alls hade det så där vi tidigare bott. Nu har vi långt om länge börjat komma ikapp. De senaste åren har det dykt upp både mattor och gardiner, högar av kuddar i sofforna och småhyllor i vardagsrummet.

Nu i helgen har vi gjort samma som på landet, fast i ek, eftersom det passar bättre här. Det skapar möjligheter att få plats med böcker, även här hemma. Det får takhöjden att upplevas som avsevärt högre än den faktiskt är, och det blir, med rätt blandning av skålar, böcker och ting, ett vacker blickfång.
Se själva.

Mest imponerande är A's konstruktion för att hänga upp gitarren och basen till Beatles Rock Band. De har stått lite styvmoderligt bakom soffan tidigare; rätt vad det r har det skramlat till när någon av dem fallit omkull, och inte sällan dragit en andra med sig. Nu hänger de tryggt i sällskap av såväl trumpinnarna som mikrofinen, bakom rumsetet.
Funktionellt värre.

lördagen den 21:e augusti 2010

Lite skryt, i efterskott

Ni som läst här ett tag, vet att min man är väldigt duktig på att köpa presenter. Jag har aldrig behövt komma med några hintar eller pikar; han traskar helt självmant iväg och köper snygga saker; saker jag aldrig ens sett eller kommit på tanken att köpa till mig själv. Han är helt enkelt påhittig, generös och omtänksam.
Jag antar att jag är privilegierad? Det är en konst att kunna köpa lämpliga presenter. (Själv hade jag ett sant sjå att köpa 40-årspresent till min älskade, innan jag kom på att han önskade sig en särskild modell av ett särskilt klockmärke. Men det är en annan historia.)

Onsdagen den elfte augusti firade vi nioårig bröllopsdag. A befann sig i Stockholm, för att han arbetade; jag befann mig på landet, med flickorna. Pojkarna var fortfarande i Göteborg, hos mina föräldrar.
Dagen därpå besökte jag såväl Systembolaget som vår favorit-ICA-butik i Ekilstuna. Inspirationen var inte på topp, men nog skulle jag se till att vi fick en god middag!

När A väl kom fram, tre och en halv timma efter att han kört från sin arbetsplats norr om Stockholm, överraskade han mig med ett paket. Paketet innehöll detta armband, som jag sedan dess flitigt burit. Jag tycker så otroligt mycket om det.

Den tunnare kedjan som skymtar fram, tillhör ett helt annat armband, som jag alltid bär. Det fick jag när jag hade fött lille F.

(Vad vi åt och drack? Champagne innan maten. Perfekt tillagad, blodig oxfilé med hemsmiskad bearnaisessås, med hög vinägersyra och rikligt med dragon; grönsallat med dijonvinaigrette och grovhackade valnötter samt ett riktigt gott rödvin. Föga origiellt, kan tyckas,men en rasande god måltid; likafullt.)

torsdagen den 19:e augusti 2010

Om jag får säga det själv


Snygg mugg jag införskaffat till jobbet, eller hur? Fin att se på, skön att hålla i, behaglig att dricka ur.
Livskvalitetsförhöjare, i all enkelhet.
Kaffet smakar bättre när det inte dricks ur en missfärgad IKEA-mugg från 1997.

Muggen finns på Lagerhaus, till det absurt låga priset 38:-.

onsdagen den 18:e augusti 2010

Lånad sommarenkät

Jag hittade denna enkät på bloggen Radhustankar, och kände att den var precis rätt sak för mig att sluta kvällen med. Snart drar vi den vanliga kvällsrundan, med allt vad den innehåller av klädframplockning, tvättvikning (suck), bädda med rena lakan och försöka komma på vad det nu vad jag hade glömt. För något är det ju alltid. Jag citerar bloggerskan ovan: "Ni som inte gillar enkäter kan sluta läsa nu.

Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr?
Knappast. Jag är en sådan sanslös vanemänniska.

Vilka länder besökte du?
Sörmland ;).

Vilket datum från sommaren 2010 minns du bäst?
Det är nog den elfte augusti, bara för att det är vår bröllopsdag, och för att jag under den övriga delen av semestern var så skönt, obesvärat dagvill.

Största misstaget?
Svår fråga. Kanske att jag inte var mer social? Men jag får så mycket av den varan bara genom att vara med familjen...

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, tack och lov, inte den här sommaren.

Bästa köpet?
Alla fina sommarplagg jag hittade på In Wear-rean, i början av sommaren.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, och alkoholhaltiga drycker. Förmodligen i omvänd ordning, om sanningen ska fram.

Gjorde någonting dig riktigt glad?Att vi hade så trevliga besökare på landet, kanske i synnerhet att vännen M med familj faktiskt tog mig på orden och tittade förbi halvspontant; hur trevligt som helst.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2010?
Svårt. Jag är ju en P1-människa, och där spelas som ni vet inte så mycket musik. Kanske Lady Gagas "Alejandro"?

Är du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
Mycket gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?Läst för barnen.

Vad önskar du att du gjort mindre?Ältat. Tjatat på barnen.

Hur tillbringade du din midsommarafton?
Med familjen och mina föräldrar på landet; i underbart sommarväder, för ovanlighetens skull, på en midsommarafton i Sverige.

Blev du kär i sommar?Inte i någon ny person.

Favoritprogram
30Rock och Mad Men (fastän jag fortfarande bara år på säsong ett av den sistnämnda; kan bara ta in den i små doser).

Bästa boken du läste i sommar?Märkligt nog Anna Gavaldas "Kärleken är en sällsam fågel". Dessutom läste jag om ett gäng av mina favoritromaner.

Största musikaliska upptäckten?
Pass

Något du önskade och fick?
Inget materiellt.

Något du önskade dig men inte fick?
Inget av betydelse.

Vad gjorde du första dagen på sommarlovet?Arbetade.

Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
Ännu fler riktigt varma, vackra dagar.

Vad fick dig att må bra?
När barnen var glada, och sysselsatta med sina egna projekt.

Vem saknade du?En del vänner. Det är långt tid att inte ses på två månader.


De bästa nya människorna du träffade?

Träffade inte någon särskild, ny bekantskap.

Sommarens sötaste?
Barnen, så klart.

Sommarens hetaste?
Det måste vara de varma, fantastiska sommardagarna i juli, på landet.

Sommarens största kärlek?
A, och så barnen, fast på olika sätt.

Sommarens besvikelse?
Att det inte var fler riktigt soliga dagar. I-landsproblem, minst sagt.

Sommarens bästa?
Alla goda måltider och alla skratt.

Sommarens snällaste?
Mormor och morfar, det vill säga mina föräldrar, som gav lilla H en egen vecka nere i Göteborg, samt dessutom gav store H och F en Göteborgsvecka. Ingen brist på engagemang och ork där, inte.

Sommarens knasboll?
Lilla M. Familjens dynamo i vardande; värdig lärling till lilla H.

Kvällsgnäll

Jag skrev en kommentar inne på en blogg, där en förälder irriterade sig över den oändligt långdragna, för hennes son nästintill frustrerande, inskolningen i sexårsverksamheten. Till slut kände jag att min kommentar blev så lång att det fanns grund för ett inlägg här på bloggen.
Inskolning på sexårs, det förväntade jag mig skulle ske under slutet av vårtemninen som gick. Så var det när store H skulle börja sexårs, hösten-08. Då fick barnen ett inskolningstillfälle med förskolan, och därefter tre inskolningstillfällen med förälder, varav det sista inbegrep lunch i matsalen.

I år var det kaos med det godtyckliga intagningssystemet, som jag ondgjort mig över i tidigare inlägg. Därför hanns det bara med ett enda inskolningsbesök med förälder.

Nu är detta inte någon big deal för oss, eftersom lilla H under de senaste två åren varit nästintill dagligen på besök i storebrors skol- och fritidsmiljö. Idag kväll blev jag emellertid ganska matt, när det under uppropet framkom att vi i morgon ska lämna barnen 08.30, och sedan stanna kvar med dem, få en massa papper, och så satt säga skola in dem. Det var verkligen inte vad jag räknat med. Jag hade tänkt att A skulle lämna store H och lilla H på deras respektive fritids 07.40, ocg så var det bra med det. Jag meddelade därfgör personalen att jag inte var intresserad av att stanna fram till lunch, vilken de förklarade att föräldrar inte kunde följa med och äta i matsalen(!!!). Jag förklarade också att jag ville begagna mig av fritids på eftermiddagen. Barnen hämtas vid fyratiden.
Någon måtta får det vara.

söndagen den 15:e augusti 2010

Vågar jag mig på några löften inför hösten?

Jag gör ett försök att sammanfatta vad jag skulle vilja åstadkomma i höst:

1. Formulera min tvåårsplan (tack för inspirationen, älskade A!).

2. Ha tillräckligt med karaktär för att kunna hålla igen. Kalla det Low Carb; kalla det vad ni vill.

3. Springa tre gånger i veckan. För att min kropp behöver det.

4. Försköa att läsa vajre dag; dety får mig att må bra.

5. Gå och lägga mig i tid på kvällarna. Senast 23.00.
Inte just i kväll (i skrivande stund är klockan 23:54, men fortsättningsvis.

Om jag lyckas med detta, kommer det att spilla över på hela familjen.

Håll tummarna för mig!

Höstliv

Nog är det höst i luften, eller är det bara sensommar? Vi är hemma från landet; ännu inte en komplett familj, store H och F är fortfarande hos mina föräldrar i Göteborg, men åker hem i morgon.

Det var lite plågsamt att lämna landet i går eftermiddag, i strålande solsken. Som tur var kändes det helt okej att komma hem. Ja, A har ju varit hemma och jobbat några veckor, men själv hade jag inte varit hemma sedan...fjärde juli, var det väl?
Det var en väldig skillnad mot när vi kom hem förra året. Inte minst kändes det att någon varit här och städat bara två dagar tidigare. Tack för det, "RUT"!

I dag har vi varit ganska så flitiga; handlat höstkläder och skor till barnen (även fast vi inte på långa vägar är färdiga), och inte minst så har vi rensat ut en mängd bärkassar med barnkläder som borde rensats ut för längesedan. Givetvis har vi sparat en del små plagg med stort affektionsvärde, men det var verkligen en befrielse att tömma garderoberna på allt detta. De små plaggen väckte enbart nostalgi. Ingen babylängtan finns hos mig, inte det minsta. Det känns snarare väldigt, väldigt skönt att det är ett avslutat kapitel i vårt liv.

Nu längtar flickorna efter sina bröder, och vi längtar efter våra pojkar. Vilken prefekt avslutning på sommarlovet för dem, att få tillbringa en vecka hos mormor och morfar. Trevliga upplevelser och miljöombyte, det blir inte bättre än så.

Låt oss nu bara hoppas att alla höstens små projekt förlöper så som vi önskar. Vi har en lista över saker vi vill uträtta här hemma, när krafterna från sommaren fortfarande lever kvar. Det gäller att passa på, innan mörkret gör att det inte finns mycket ork för annat än de sedvanliga kvällsritualerna, med allt vad de innebär.

onsdagen den 4:e augusti 2010

Väder-bipolär

Det är nog det jag är. Vaknade till regn i morse; återigen. Tja, vad ska man säga? Det var i varje fall skönt att det höll upp under gårdagen, fastän det var mulet, och jag tackade mig själv för att jag utnyttjat möjligheten till miljöombyte. Det gör ännu en regnig dag avsevärt mycket lättare att uthärda.
Efter sedvanlig morgon-TV (Barnkanalen och Nickelodeon), kaffedrickande och plöjning av såväl DN som SvD tog vi sen frukost. Ungefär två timmar senare hade jag insett att det var akut läge att tvinga ut samtliga på bärplockarpromenad, i duggregn om så må vara. Ta mig sjutton, då spricker himlen upp och solen lyser fram. Det var en närapå religiös upplevelse.

Vi gick ut på vår promenad, plockade nästan åtta liter deciliter skogshallon. Vilket hallonår det varit, insåg jag när jag såg hur många övermogna eller till och med mögelmumifierade klasar av hallon som hängde på kvistarna.
Nu är alla utfodrade, duschade och har fått glass från glassbilen (och då fattar ni som känner mig hur välvilligt inställd och på gott humör jag faktiskt är i kväll...).

Nu ska vi sätta oss på altanen och elda i ute-eldstaden.
Popcorn ska de också få, de små vandalerna. Själv tar jag mig nog något att dricka. Önskar bara att flockens egen Alfahane vore här, men han sitter nog på flyget från Dûsseldorf.

tisdagen den 3:e augusti 2010

En dag senare

Vaknade oväntat sent; satt uppe lite väl länge igår kväll. Underligt nog tog även barnen sovmorgon. Drog upp rullgardinen, och konstaterade att det nog verkade bli en dag med uppehållsväder; inte tillräckligt bra för strand-häng, men helt acceptabelt för en utflykt.
Bakade källarfranskor, kokade kaffe, utfodrade barnen med frukost, övervakade påklädning, packade matsäck, installerade barn, packning och vagn i bilen, och tog sedan en sista koll på kartan.
Därefter bar det av.

Vart då? Jo, till Sagostigen. Prisvärt, trevligt och avspänt. Har ni vägarna förbi, så åk dit. Jag rekommenderar det varmt. Vi blev kvar i över fyra timmar.

Dessutom såg jag en skylt med självplock av hallon och grönsaker på hemvägen. Det låter mycket lockande.

måndagen den 2:e augusti 2010

Ack, föräldraskapet

Sitter här på nattkröken (ja, nästan, i varje fall) och stör mig något kopiöst på min egen tvångsmässiga förmåga att rationalisera allt jag gör och alla beslut jag tar, när det i själva verket ganska så ofta känns som att slumpen styr, och att jag har ungefär lika mycket mål i sikte som en flaskpost på drift. Inte det minsta kul.

Hur är det egentligen meningen att man ska vara som förälder? Vad tar man sig till med känslorna av otillräcklighet? Jag hade en jobbig natt; sov dåligt på grund av lite magproblem, och låg vaken en bra stund mitt i natten med alla de jobbiga tankar som alltid dyker upp i vargtimmen, eller vad det nu är det kallas.

Jag har så förtvivlat många dåliga samveten som jag faktiskt måste börja ta itu med. Och nu tänker jag inte komma dragandes med det gamla good enough, som en käck avslutning på detta inlägg; det är inte det det handlar om nu. Jag vet att jag är en helt okej förälder. Det här handlar om mer än så.

söndagen den 1:e augusti 2010

Det så kallade arbetslivet

Jag har faktiskt lyckats samla ihop mig en aning och satt mig ned med höstens kalender. Jag köpte en alldeles sprillans ny sådan strax före semestern; en i A6-format, för läsåret 10/11. Hade tröttnat på den stora koloss i A5 som jag av outgrundlig anledning trodde mig behöva, och således släpat runt sedan i vintras. Kan kanske tyckas märkligt med tanke på att jag vare sig är student eller lärare, men logiken är klockren, eftersom verksamheten på min arbetsplats i så hög utsträckning faktiskt följer skolans läsår. Jag ska inte påstå att det var med någon brinnande entusiasm eller längtan jag satte mig ned och förde över mina noteringar från den gamla till den nya kalendern. Det var nog snarast med ett mått av resignation. Jag sticker inte under stol med att jag knappast brinner för mitt jobb.
Nu måste jag emellertid arbeta för att försörja mig, som de flesta av oss, och då gäller det väl helt enkelt att försöka strukturera upp tillvaron så att jag inte (vilket jag väldigt lätt gör) flyter ut och tappar kollen. Jag skulle behöva ett schema, och ingen annan kan ordna det åt mig, eftersom mitt jobb är mycket fritt och självständigt med avseende på hur jag disponerar min tid.

Kanske jag helt enkelt måste hitta nya sätt att inte slösa bort min tid.
Jag återkommer angående detta.

Räkna bara de soliga dagarna
(blandade funderingar)

Vad är det egentligen med semesterlunken som är så tilltalande? För en utomstående skulle min semester kunna ta sig ganska så trist. Jag har varit på vårt lantställe sedan fjärde juli, och endast lämnat det för att åka och handla mat. Jag skulle verkligen inte velat haft det på något annat sätt.

Det finns en befrielse i begränsningen av aktiviteter. I att det faktiskt inte finns en uppsjö av valmöjligheter; i personer jag kanske borde träffat eller ställen jag kunde besöka. Vi har visserligen några platser vi skulle kunna åka till, såsom Vingåkers Factory Outlet, Julita Gård, Sagostigen utanför Malmköping och inte minst Englas Skafferi, på vägen mellan Julita och - Kumla (?).

Men, det kan också hända att vi inte besöker någon av ovanstående förslag. Allt beror på vädret; i min värld, i varje fall.

Ja, i ärlighetens namn beror det nog inte på vädret heller. Jag behöver få vara borta från vardagen. Även om det regnar, och egentligen inte händer så mycket mer än att jag bakat en sats mandelflarn och brände hälften, lyssnar på Sommar i P1 med fantastiska Johanna Koljonen och tre av fyra barn pärlar pärlplattor.
Snart ska jag ta en dusch, och i kväll ska vi grilla kryddiga korvar från Sandströms och äta dem med couscous.

Jag behöver inte mer än så.
Sexton dagar kvar till skolstart.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...