onsdagen den 30:e juni 2010

Sista arbetsdagen innan semestern

Nu är nedräkningen nere på timmar, snarare än dagar. Sista rycket idag; säkert kommer jag upptäcka någon surdeg som jag glömt av och måste ta tag i innan jag kan stämpla ut.

Jag skulle gärna skriva mer om jobbet, men känner att det inte riktigt passar sig i denna öppna bloggform. Låt mig bara säga som så, att saker och ting alltid kan bli bättre. Och att jag lovat mig själv att alltid vara öppen för nya möjligheter. Att åtminstone våga pröva - jag kan ju aldrig få mer än ett "tack för visat intresse, men..".

tisdagen den 29:e juni 2010

Midsommarhelgen, i väl valda bilder

Så här ser den ut på riktigt, den fantastiska eldstaden från Weber. Mycket trevlig att samlas kring en vacker sommarkväll. Den kommer definitivt få oss att tillbribnga mer kvällstid på altanen.

Lilla H's födelsedagstårta. Flädermousse på mandelbottnar med halloncurd och hallongelé. Receptet kommer snart, på en matblogg i din närhet.

Sommarpresenten till barnen från mormor och morfar - en fantastiskt välgjord och fin liten bänk med parasoll. Den passade så bra till lekstugan, och barnen har redan haft mycket nöje av den.

En mycket älskad mormor (det gäller även barnens morfar, för den delen), läser här saga på altanen.

Vi hade en av de bästa midsommarhelger vi varit med om. kanske till och med den bästa? Att vädret var så fantastiskt bidrog så klart till den allmäna känslan av att svensk sommar inte blir mycket finare än så här.

måndagen den 28:e juni 2010

Varför bestämde jag mig för att
jobba juni månad ut?

Just nu kunde jag varit nere vid stranden på landet. Alternativt suttit ute på trädäcket och läst, i solen.
Visserligen börjar min semester på torsdag, men just nu känns det oändligt avlägset.

tisdagen den 22:e juni 2010

Om sommaren

Bilden är givetvis lånad


Ibland skulle jag önska att mina egenskaper var jämnare; mer utsmetade. Att jag inte var så binär (för att anända ett ord som A lärde mig för många år sedan, och som passar väldigt bra i just detta sammanhang). Jag känner mig väldigt binär i många avseenden.
Allt eller inget.
Frosseri eller späkning.
Just nu håller jag igen, med avseende på gomens njutningar, eftersom jag ser fram emot kommande kulinariska fröjder. Jag syftar på midsommarfirandet, och inte minst födelsedagsfirandet i helgen. Lilla H fyller sex år på midsommardagen.

(Det var midsommardagen även det året hon föddes; känns lite som att cirkeln är sluten. Förskoletiden är över. En epok går i graven; hon tranformeras till skolbarn, och börjar långsamt glida ifrån oss. Men, låt oss nu inte gå in på detta trauma.)

Efter helgen återstår endast tre arbetsdagar, innan jag går på semester, och är ledig ända till nittonde augusti.
En halv evighet, känns det som. Men, jag vet ju hur fort det går.
Det är vår fjärde sommar som innehavare av fritidshus. Eller snarare - lantställe. Vi har lantställe i Sörmland. Låter inte så pjåkigt, eller hur?
Alla somrar har varit härliga, men jag har särskilt stora förhoppningar på just denna. Jag vill läsa, jobba i trädgården, svettas i solen, simträna med barnen, dricka rosévin och drinkar i skuggan på terassen.
Sitta med en filt om axlarna framför eldstaden på uteplatsen när solen går ned, plocka smultron i dikesrenarna, göra hemgjord glass, baka blåbärsmuffins när barnen plockat blåbär på tomten.
Gå skogspromenader, plocka blommor, ha mys-och pysseldagar inomhus när det regnar...och inte minst, njuta av känslan av att vakna till en strålande solig julidag, gå och hämta tidningen i brevlådan, sätta på kaffet och bara supa in den totala avsaknaden av tider att passa.
Det är något av det bästa jag vet.

måndagen den 21:e juni 2010

Mitt läsande jag

På bokcirkeln i fredags kväll konstaterade jag att jag gått från att under flera år vara en person som främst läste enbart på somrarna, till att bli den jag en gång var, närmare bestämt en läsande person. Någon som alltid har en bok på gång, och, inte minst, en hög med böcker som väntar på att bli lästa. Största skillnaden från förr är nog att jag inte längre känner att det är mödan värt att låna på bibliotek.
Det vill säga, om jag nu skulle stöta på en bok som inte finns i handeln, så skulle jag nog kunna tänka mig att söka efter den på ett bibliotek. Alternativet att bege mig en antikvariatsrunda känns inte så realistiskt genomförbart. Nu finns ju visserligen sådana ställen som Bokbörsen, så, om jag skulle råka ut för att verkligen, verkligen vilja få tag på en bok som utgått på förlaget, så vore det kanske inte helt kört.

Vad är det då jag läser? Jo, jag är mig ganska lik. Inför tidigare bokbyten har jag beskrivit mig och mitt läsande ganska ingående. Jag hänvisar därför den etikett jag alldeles nyss skapade - BOKBYTE. Det jag skrev vid de senaste två bokbyten jag var med på, i höstas och i våras, det gäller fortfarande.
Jag kan komplettera med att jag blivit mer och mer intresserad av att läsa biografier. Just nu håller jag på att läsa ut Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sätta tänderna i en biografi snart igen.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag inte är intresserad av deckare. Samt att jag har insett att jag har någon sorts faiblesse för andra världskriget.

söndagen den 20:e juni 2010

Nöjd

I lördags gick lilla H's sexårskalas av stapeln; en mycket lyckad tillställning, om jag får säga det själv. Glada, nöjda barn, och en förhållandevis liten insats krävdes dessutom av oss två vuxna.
Eftermiddagen tillbringade jag därefter framför TV'n, där jag, givetvis, följde det kungliga bröllopet. Lägg därtill en god middag med gott vin, så inser ni säkert att lördagen var en ganska angenäm sådan.

I morse drack jag alldeles för mycket kaffe, och fick kanske därför ett ryck att städa i barnens kaotiska pysselskåp. Jag ska inte ens ge mig på att försöka beskriva det kaos som rådde där, men en svettig timma och en sopsäck senare var skåpets insida fullständigt transformerat. Nu inte bara ser man vad som finns där, man kan dessutom ta ut saker utan att det rasar ut en hög av sådant man inte alls var intresserad av att få med. Av bara farten gav jag mig på lille F och M's överfulla garderober, och rensade bort allt urvuxet. Vilken lycka! Detta har varit ett dåligt samvete i månader.
Eftermiddagen och kvällen tillbringades i Vällingby hos världens bästa J och J med barnaskara. God mat, trevligt umgänge och hysteriskt lekande barn - det blir inte mycket bättre än så, en söndagskväll i juni.

...sju arbetsdagar kvar innan semestern!

onsdagen den 16:e juni 2010

Åldern tar ut sin rätt, del 1

Då, försommaren 2005.

Nu, försommaren 2010.


Jag har aldrig varit så snygg som våren, eller snarare sommaren 2005. Det var min guldålder. Store H var två och ett halvt år, lilla H fyllde ett år. Nyss fyllda 31 år var jag pigg, stark, och inte minst slankare än jag någonsin varit i vuxen ålder. Det var tider, det.

Jag tittar på bilderna, och slås av att jag har trätt in i en fas då jag har svårt att känna igen mig själv, att kunna identifiera mig med den person jag ser i spegeln. Jag koketterar inte; fikar inte efter komplimanger.

Vem är den där slitna kvinnan med det cendréfärgade håret, som grimaserar mot mig på bild, med pannan full av rynkor? Inte är det väl jag ser ut?

När jag ser mig i spegeln, kan jag ofta känna mig ganska så tillfreds. Jag har snygga kläder, fina smycken och jag är intresserad av hårvård, hudvård och smink. Jag håller mig fräsch och välklädd. Väger mer än jag skulle vilja, men så ser livet ut.

Vad är det som händer? Redan nu, till på köpet, strax efter trettiosex? Huden förlorar sin elasticitet. Håret känns sprött; slits fortare, min frisör måste klippa mer än jag önskar, och jag får aldrig tillbaka den där halvlånga manen jag vill ha, känns det som. Huden stramar om den inte smörjs in regelbundet. Naglarna spricker och flagar. Har jag någon bristsjukdom? Eller, är det det här som är förstadiet till åldrandet?

Jag vet bara att jag inte trivs med det. Den enda metod jag kan komma på, är att jag inte tittar mig för mycket i spegeln, annat än hemma på morgonen. I stället försöker föreställa mig att jag ser ut så som jag gör i min inre självbild.
Ofta fungerar det riktigt bra.
Än så länge.

Vad jag skulle vilja göra just nu

Sitta i skuggan; lite loj efter en heldag i solen. Nydushad, med doften av solvarm hud i näsa. Rosévin i glaset, kanske några småbitar pissaladière på en tallrik bredvid.

Jag måste ju få lov att fantisera. Hur ska jag annars stå ut med oberäkneliga juni i Sverige? Måtte nu inte prognosen om morgondagens värme visa sig vara förhastad.
Jag behöver få svettas.

måndagen den 14:e juni 2010

Alla saker

Det finns så många saker jag funderar kring. Saker som rör barnen; hur de mår, deras starka sidor och mindre starka sidor, deras kamratkontakter. Ibland känns det verkligen svårt att vara förälder.
Jag vare sig vill eller får skriva vad som helst om barnen. Jag har verkligen ingen rätt att lämna ut dem. Men, vår äldste son har kroppen emot sig i vissa avseenden. Han är inte sjuk, men han har vissa bekymmer. Det känns så jobbigt, och det gör mig - oss - så ont. Jag hoppas och önskar att det kommer att gå över så snart som möjligt; samtidigt vet jag att det kan ta lång tid.

Kamratkontakter. Det finns en hel del barn på vår gata på landet. Det har inte riktigt klickat mellan dem och våra barn. Men, de sista veckorna i somras flyttade en ny familj in mitt över gatan, med en flicka i store H's ålder. Denna flicka och lilla lekte en del. Nu i helgen märkte vi att denna flicka blivit bundis med en annan flicka, något år äldre. Jag lider med lilla H. Eller, lider är väl fel ord. Jag anar vad som komma skall.
Två bröder två hus ned på gatan; jämnåriga med store H. Icke-kompatibla, vad det verkade förra sommaren. Ytterligare några barn på gatan, men jag vet inte varför våra barn inte fungerar med dessa. Ställer bara in mig på en sommar då de kanske kommer att få ta törnar då de försöker vara med men inte trivs; inte kommer in i gemenskapen.

Är sådant ärftligt, tro? Man kan fundera mycket över vad som är arv, och vad som är miljö. Vare sig jag eller A är dussinmänniskor. Har vi gjort våra barn knepiga? Eller, är det de andra barnen som är speciella?

Jag kan inte låta bli att älta, och det stör mig.

Här är den sköna sommaren

Vi har varit på landet i helgen. Nu börjar säsongen; på allvar.

Ute är det grönt och skönt. Grönskan är sådär sommarfräsch, och blommar, det gör det precis överallt. Då blir kontrasten mellan det ögat ser, och kylan, regnet och blåsten nästan smärtsam. Det blir nästa värre än mitt i smällkalla vintern, eller en sådan där gråful smutsig dag i månadsskiftet mars-april. Då vet vi alla att det inte kan vara annorlunda. Nu sitter jag i stället och tittar ut, och tänker på hur det kan vara.

Juni är en nyckfull vädermånad. Det är nästan alltid halvkasst väder från skolavslutningen och över midsommar. Inte är det konstigt att det blir rusning efter charterresor så här års? Stora delar av Sveriges befolkning verkar drabbas av kollektiv sommarångest. Ska det bli en sådan där kalla och regnig sommar i år?
Kompensation genom utlandsresa. Jag hade inte tackat nej själv. Om man ska resa, är juni en bra månad. Lagom varmt vid Medelhavet; inte hade jag varit ledsen om jag fått sitta i en solstol på exempelvis Korsika, medan barnen lekt i poolen.

Barnen undrar hela tiden när vi ska resa någonstans igen. Kanske nästa år?

fredagen den 11:e juni 2010

Den tionde bilden


Mazarintanten har förärat mig denna utmärkelse, Beautiful Blogger. Mycket trevligt; jag tackar och niger!

I utmärkelsen ingår att publicera den tionde bilden på bloggen. Det fanns en tid då jag tyckte, eller snarare trodde, att det var svårt och besvärligt att publicera bilder. Att över huvud taget föra över bilder från kameran til datorn och vidare in i bloggen. Those were the days before matbloggandet började.
Det är i varje fall på grund av min dåvarande vanföreställning som den tionde bilden på bloggen är en lånad sådan. Den fick illustrera det gamla bloggin lägget från juni 2007, vars namn lyder New England goes Sörmland.

Jag skickar vidare utmärkelsen (det ingår) till:

Ingela
Ylva
Filippa
Åsa
Karin

Sommarlovet - hittills

På förskolan går allt sin gilla gång. Det är avslappnande att veta att barnen där är lyckligt omedvetna om att det för deras äldre syskon blivit sommarlov. Det vill säga, sommarfritids.
Jag hämtade visserligen en glad och nöjd äldste son i går eftermiddag; en son som lekt och haft kul, med andra klasskompisar än han vanligtvis leker med. Vackert så, men det är likafullt fascinerande hur få barn som går på fritids så här efter att skolan formellt slutat. Av de säkert 130 barn som går på sonens del av skolan, var det max 30 barn på fritids igår. Har alla andra eoner av semester, föräldraledighet, far- och morföräldrar som ställer upp?

Jag bläddrade i kalandern och insåg att det är långt, mycket långt, kvar tills min semester börjar. Nästan tre hela veckor kvar. Jag går den första juli. Tack vare att jag oavsiktligt blev påmind av en vän, kom jag att tänka på Hammarby friidrotts sommarskola. Det fanns faktiskt platser kvar, så vecka 26 kommer äldste sonen få pröva på friidrott mellan 9-15. Barnomsorgen som erbjöds mellan 9-10 respektive 15-16 var fullbokad, så det blir till att flexa och pussla. Men, jag tror och hoppas att han kommer att ha det kul. Och fördelen med en sådan aktivitet utan att ha en redan välkänd kompis med, är att han lär känna andra barn.

För övrigt kan jag meddela att lilla H igår satte sig upp på sin cykel; sin fina, röda cykel, som hon fick i femårspresent av mormor och morfar och var helt oitresserad av förra sommaren. Jag gav henne en mjuk knuff, och så cyklade hon iväg.
Hon behöver träna på att ta fart själv, och på balansen, men jag insåg att allmänningen, gräsmattan utanför vårt hus, är det perfekta stället att träna cykling. Ibland går det lätt.
Hoppas det går lika lätt för store och lilla H på simskolan, som startar den 21 juni. Det skulle vara en sådan triumf för dem bägge, men i synnerhet för store H.

torsdagen den 10:e juni 2010

The New York Times om föräldraledighet

Via DN blev jag tipsad om att The New York Times webupplaga skriver om Sverige och föräldralediga pappor. Intressant att läsa om hur Sverige uppfattas utifrån.

Sommarskönt bokbyte

Ja, nu är det dags igen! Jag är så glad att bloggaren bakom "En bok om dagen" fortsätter med detta ambitiösa initiativ. Fram till den 15 juni kan man anmäla sig. Tveka inte, om du tycker det låter intressant. Det är verkligen både roligt och trevligt.

Var är solen?

Det skulle ju bli solslen och 20-25 grader varmt idag? Vi ska ha sommarpicnic på barnens förskola.

Jag tycker mig skönja bli himmel bakom molntäcket. Vi får vara tacksamma om det inte regnar.
Somnade ifrån pannkakssmeten i går kväll, så det var till att vara uppe med tuppen och steka pannkakor för glatta livet i morse. Det ska vara pannkakor på picnic, så är det bara.

Tänker på store H; första dagen på sommarfritids. Den ordinarie personalen har planering torsdag-fredag, så det är vikarier för hela slanten. Hoppas att någon av de klaskamrater han gillar bäst är på fritids, och att han får lov att sitta och läsa, om det är det han vill.

onsdagen den 9:e juni 2010

Det är tydligen väldigt svårt,
det här med procenträkning

På Aftonbladet står följande fantastiskt formulerade rubrik att läsa:

Så här slår den sänkta skatten. Slår? Underligt ordval, måste jag säga. Men, detta är bara början. Detta står att läsa i artikeln:
"Metallarbetare och sjuksköterskor skulle tjäna mest på jobbskatteavdraget.
Det stämmer på procenten.
Men räknat i kronor har direktörerna fått mest. "

Jag borde inte spekulera i varför Aftonbladet-journalisten väljer att formulera sig på detta vis. Men, jag misstänker att det kan ha att göra med läsförståelsen och de matematiska kunskaperna hos läsarskaran.
Det stämmer på procenten, men räknat i kronor.. - vad är det för trams? Procent är procent, kronor är kronor. Och att en person som omnämns som exempel i artikeln "inte märkt av det särskilt mycket" att hon fått ut 1200 kronor mer i månaden sedan 2007. Hur kan man inte märka det?

Vad är det för problem med procenträkning; vad är det som gör det så svårt att förstå? Mitt syfte är verkligen (tro det eller ej) inte att raljera över andra människors uppfattning om hur världen fungerar, även om det är nog så frestande.
Jag var sannerligen inte något mattesnille i skolan, men just procenträkning använder jag mig av i stort sett dagligen, i vardagsmatematiken som ingår i att vara en vuxen person med ansvar för hem och familj. Multiplikationstabellen likaså. Jag säger än en gång - vad är det som är så svårt att förstå?

Procent är procent. Det är denna bristande allmänbildning som är den främsta orsaken till att platt skatt aldrig kommer att ens kunna föras upp på den politiska dagordningen i Sverige. Allt bottnar kanske i vanföreställningen att den enes välstånd är orsaken till den andres armod. Som att det bara fanns en bestämd pott att fördela, lite som forna tiders betygsutdelning. Om femmorna var slut, fick Pelle en fyra.
Nu är det ju inte så det förhåller sig. Men det är klart att det är lättare att avundsjukt glo på den som tjänar bättre, och därmed får mer pengar i handen, än att glädjas åt sin egen minskade skatt och sina egna ökade inkomster?

Indignation

Ibland inser jag att inte alla läser DN. Just därför vill jag rekommendera alla saom inte redan gjort det att läsa Maciej Zarembas artikelserie om vuxenmobbing. Man vill inte tro att det är sant att Sverige är ett sådant u-land i detta avseende. Indignation är bara förnamnet.

Så till något helt annat:
"Lars Ohly anser att det är för lätt att bli rik i Sverige, han tror inte att det är bra att ha konkurrens inom offentliga sektorn och han kan inte se något positivt med girighet som drivkraft."
...
"Problemet i dag är inte att det inte går att bli rik, utan i stället att den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad och försvårar jämlikheten.
Det finns dock ett område där Lars Ohly tycker att det är bra att gynna den mest högavlönade eliten. Det gäller fotboll."

Att läsa i DN om hur Lars Ohly tycker att det är helt okej att fotbollsproffs tjänar bisarra summor penar på sin talang, men att detsamma inte gäller exempelvis den som är framgångrik i sitt yrke (jag tycker inte det är ett yrke att vara fotbollsspelare), var kanske inte så förvånande. Det brukar ju sägas att i Sverige är det bara acceptabelt att tjäna pengar genom att vinna dem eller att vara framgångsrik i idrott.
Det är skönt när människor visar sitt rätta jag, och demonstrerar sitt förakt för de som vill nå ekonomisk framgång via sitt yrke eller genom att anstränga sig med annat än att sparka på en boll. Ohly symboliserar mycket av det jag tycker mest illa om, och det skriver jag utan att hymla om att jag i ungdomen själv var vänsterorienterad. Till skillnad från Lars Ohly och hans partikamrater växte jag upp och skaffade mig kunskap om hur världen ser ut och samhället fungerar.

tisdagen den 8:e juni 2010

Sommarlov

Jag har suttit uppe för länge igen. I morgon bär det av till skolan för store H's examen. Det är märkligt att han redan går ut första klass. Mycket har hänt sedan i höstas, men det största för mig är att han gått från att inte kunna läsa alls, till att läsa hela böcker på egen hand. Det känns så skönt. Jag är tacksam.

Det finns många saker jag funderar över vad gäller skola, klasskamrater med mera sådant, men nu ska jag välja att bara låta det vara.

Innan dessa ska H och H gå i sommarsimskolan, veckan före respektive efter midsommar. Hoppas, hoppas att det lossnar med simningen för dem. Det skulle vara en sådan lättnad.Nu ska barnen gå på fritids respektive förskola fram till första juli, sedan börjar det riktiga sommarlovet.

Vi har båda tagit semester i morgon. Efter examen ska vi ta med store H in till stan och äta lunch. Vi har också ett paket, en examenspresent. En hel hög med böcker åt honom - sommarläsning. Hoppas att det ska uppskattas.

söndagen den 6:e juni 2010

Söndagsutflykt till Nyckelviken

Barnaskaran spanar på kaniner.
Nationaldagen. Söndag. Garanterat tjockt med folk på Skansen; orkar inte åka dit. Vad gör vi då? Jo, vi packar en enkel fika-picnic och åker till Nyckelviken i Nacka. Promenerar längsmed ängar och ekskog, förbi hagen med fina, vita kossorna som betar bland smörblommorna. Spanar och inspireras i den lilla köksträdgården.
Stöter bland annat på blommande sparris, vilket jag aldrig tidigare sett.

Fikar slutligen på filten, tillbaka mittemot kossorna i hagen. Rödklöver, vitklöver, käringtand och daggkåpor omger oss. Ovanför oss gungar grenarna på ett klarbärsträd.
Så enkelt; så trevligt. Promenerar tillbaka, förbi ängarna och skogen, i sakta mak.

torsdagen den 3:e juni 2010

Dagens outfit


Detta var dagen då det var dags att inviga klänningen jag köpte på Banana Republic när vi var i London. Tyvärr lämnar bilderna på hemsidan en hel de övrigt att önska, i mitt tycke.
Jag bär min klänning utan halsband, samt framför allt betydligt mer uppknäppt, inte minst för att den har en inbyggd underklänning.

Safarilooken var helt perfekt under dagens äventyr i the wild, wild västerort, närmare bestämt under jobbets friskvårdsdag på Drottningholm.

onsdagen den 2:e juni 2010

För övrigt

Jag har hamnat i ett töcken. Har inte kommit ikapp efter förra veckan; den underliga vecka som inleddes med planeringsdag på jobbet, varefter jag var föräldraledig, sjuk och hade semester om vartannat, och med andra ord inte jobbade ett skvatt.
Jag är trött, ligger efter med allt möjligt och känner varje eftermiddag och kväll att jag helst av allt bara skulle vilja att det var semester.

Det är BVC-besök, tandläkarbesök och skolavslutningar och sommarfester om vartannat. Jag upprepar mitt gamla politiskt inkorrekta mutter - är det verkligen meningen att man ska förvärvsarbeta när man har småbarn?". Eller är det bara jag som är lågpresterande.

Ge mig semester. Jag vill umgås med min familj. Och leva livet, sommarlivet, riktigt långsamt. Från första juli, till och med artonde augusti. Möjliggjort tack vare de sista föräldradagarna vi har för store H, samt det bottenskrap som återstår av min semester. Kan någon förklara för mig varför det inte går att förhandla sig till fler semesterdagar i stället för löneökning? fast, å andra sidan är ju löneökningen en sådan bagatell att den knappt skulle räcka till en endaste ytterligare semesterdag.
Jag hörde ett rykte om att de anställda i en av Stockholms kranskommuner fått erbjudandet att i stället för det procentuella påslaget på semesterlönen få motsvarande summa i form av fler semesterdagar - hela fem stycken.
Ja tack!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...