Mutar barnen med fika, medan vi tok-packar.
Ingen rast, ingen ro.
Knappt hade vi hunnit landa i Stureby efter Korsika-resan, så bar det iväg till landet.
Heja landet! Jag vet ärligt talat inte vad vi skulle ha tagit oss till utan detta ljuvliga ställe.
På sommaren känns det alltsom oftast som om en neutronbomb slagit ned och utplånat allt mänskligt liv från de fagra villakvarteren söder om Söder. "Alla" är på landet; någon annans, eller sitt eget. Eller så är de i sydeuropa, antar jag. Det känns i varje fall sälan särskilt välkomnande att tillbringa sommaren i vår del av staden. Om man vill ha lite folkliv och känna sig lekparks-social, så får man dra in till stan. Vilket vi också alltsom oftast gjorde, innan vi köpte vårt lantställe.
an kan få en överdos av parklekar, plaskdammar och tvillingsulkus fullastade med matsäck, filtar, badleksaker och allsköns pryttlar som kan tänkas komma väl till pass på en heldagsutflykt à la lekparksrace i innerstan.
Dessutom var det något så geuint
fel i hela upplägget. Att fly från den lummiuga närförorten, in til stan.
Nu slipper vi detta. I år har landet dessutom pimpats upp med den så omskrivna lekstugan. Som om inte detta vore nog, har vi i dag införskaffat en studsmatta - givetvis med skyddsnät. Vi vill inte tvingas åka till lasarettet i Eskilstuna (eller vad det nu heter...Mälarsjukhuset?) för att någon avkomma trillat av studsmattan och brutit/stukat något.
Med det här makalösa vädret skulle man kunna tro att vi redan hängt på lilla landet-stranden två dagar i rad. Inget kunde vara mer fel. FEL! Vi har packat upp. JO, först ägnade vi hela måndagen åt att packa hemmavid - och då hade ändå A kört ut en hel billast prylar till landet strax efter skolavslutningen. Sedan dånade vi till kandet sent på måndagskvällen. Gårdagen var ett marathon i uppackning. Jag kände mig nästan svimfärdig till slut.
Dessutom tog vi emot en leverans från Det Stora Möbelvaruhuset på en ny soffa i går morse. Vi är så fantasilösa att vi nu har en exakt likadan soffa på landet, som den vi har hemma. Fast spegelvänd.
Den funkar lika bra här, som där.
Jobbigast just nu: yngste sonen som vi slet blöjan av igår, i ett desperat försök att tvinga honom att bli blöjfri. Jag tänker inte ens börja berätta om nedkissade kallingar eller bajsolyckor. Detta blir helt klart sommarens projekt. Tur att man vid det här laget är helt avtrubbad nä-r det kommer till barnbajs.
