onsdagen den 29:e april 2009

Lönar det sig att kämpa på?

Jag vet inte om store H tycker det. Inte efter gårdagskvällens avslutande simskoletillfälle. Store H tycker att det är läskigt att få vatten över huvudet. Han vill helst inte doppa huvudet. Att hoppa från basängen är inte heller särskilt populärt; då vill han ha en utsträckt hand som han kan ta tag i samtidigt som han hoppar.

Så måste det få lov att vara. Problemet uppstår när de stora ansträngningarna inte resulterar i konkreta uppnådda mål - i det här fallet ett simmärke. Det lönar sig inte alltid att kämpa på och göra sitt bästa, om man inte når ända fram. Att lilla H tog ett litet märke, Doppingen, gjorde ju verkligen inte saken bättre.

Vår pojke var så ledsen. Tårarna rann. Jag försäkrade att han kämpat duktigt, att han gör så gott han kan och att vi tycker att han gör ett jättebra jobb. Det är svårt att lära sig nya saker, i synnerhet sådan som man tycker är lite obehagligt och där man inte känner sig trygg.
Nu går jag omkring och funderar på varför det blivit så här. Varför vår i grund och botten trygge pojke inte vågar pröva vissa saker, inte vågar ta risker. Han vet ju rent intellektuellt att han inte kan drunka i bassängen. Han är inte ensam, det finns vuxna runtomkring. han vet att det inte är farligt att doppa huvudet, även om han tycker det är obehagligt.

Jag kan bara hoppas att det blir en riktigt fin sommar, med många tillfällen till simträning och bad. Och att vi får en riktigt bra vecka på Korsika, med roliga lekar i poolen.

tisdagen den 28:e april 2009

Jag vet att jag är snål


Nu är det bara som så att vi tidigt bestämde oss för att vara restriktiva med att visa våra barn på bild. Det svider lite ibland; jag är rasande stolt över mina fina barn, och de gör sig bra på bild. De är så fina, särskilt tillsammans.
I bland kommer jag ihåg att ta sådana bilder som jag faktiskt kan visa. Så här så det ut i lördags när vi hade årets första fika på vår uteplats. Denna lilla dåligt utnyttjade och ganska styvmoderligt behandlade yta är ändå ganska bra att ha när solen skiner.

måndagen den 27:e april 2009

Inför morgondagens studiebesök

I morgon skall jag tillbringa förmiddagen på store H's sexårsverksamhet. Det skall minst sagt bli spännande. Jag har en hel del funderingar som jag hoppas få svar på genom att sitta med och iaktta klassen. Att vi desutom skall ha utvecklingssamtal senare på förmiddagen är minst sagt lämpligt.
Skolan är ett ämne jag ofta funderar över. Hur har store H det - egentligen? På sistone har han varit ganska trött, och ha tycker vissa dagar att det är orättvist att hans syskon inte behöver komma till dagis förrän klockan nio, när hans egen skoldag börjar redan klockan åtta.
Jag skulle vilja vara en fluga på väggen i skolan. Se vad som händer, se vad de gör och hur barnen agerar och interagerar. Hur personalen hanterar de barn som tar plats och som inte förmår hålla sig till reglerna. Sådana tankar har jag nästan varje dag.
Varför är det alltid de barn som tar plats och som sticker ut på ett negativt sätt som skall styra agendan? De skulle jag vilja att någon klok person kunde förklara för mig.
Att besöka skolmatsalen bävar jag faktiskt för. Jo, jag skall till och med äta lunch med barnen. Jag tror inte att det kommer att bli en kulinarisk upplevelse av rang. Jag hoppas bara på att jag inte blir helt knäckt över vad för sorts mat det är min äldste son serveras till lunch. Han är själv inte helt nöjd med vare sig skolmaten, eller det mellanmål som serveras på eftermiddagarna.
Det är mycket just nu, i vår store/lille 6,5-årings liv.

onsdagen den 22:e april 2009

Blommor till mamma

I fredags eftermiddag skedde något oerhört. Vi släppte barnen långt utanför tomtgränsen - ut på egna äventyr.
Förmodligen låter det inte riktigt klokt, för de som till skillnad från oss bor i flerfamiljshus med gård utanför eller i ett lite mer barnvänligt och bilfritt radhus- eller villaområde. Nu råkar det förhålla sig så att bilarna som kör utanför vårt hus alltsom oftast kör i 70 kilometer i timmen, om inte fortare. Vår gata verkar vara en genomfartsled, en stickväg. För det kan väl inte vara så att det är de boende i området som kör så fort...?

Vi släppte ut barnen på äventyr (deras ordval). Det är i sig underbart, att en promenad runt kvartetet i syfte att plocka blommor kan vara ett äventyr för en pojke på snart 6,5 år, en flicka på snart 5 år och en pojke på snart 3 år. De njöt av att vara ute på egen hand, och eftersom det gick så bra, blev det fler utfärder under helgen.

Helgen har i övrigt präglats av projekt lära cykla.I söndags kväll hade jag nästan träningsvärk i låren efter att ha sprungit bakom cyklel och hållit i stång. Cykelträning är inte direkt kul, måste jag nog erkänna. Nu råkar det vara så att vi som föräldrar varit osedvanligt tröga med att komma igång med (även) denna aktivitet. Därför känns det så klart extra angeläget att träna mycket, så att det kanske lossnar inan sommaren för både store och lilla H. Det är bara det att det ibland kommer över mig igen, det här att det känns som att allt bara handlar om träning.
Cykla och simma.
Simskolan har varit mycket bra, men store H är ledsen över att han inte kommer att kunna ta något simmärke nästa gång, då det är avslutning. Han vågar inte hoppa från kanten utan att ha en hand att ta tag i, och han vill inte pröva att simma utan puffar. Det måste få ta tid att lära sig, och det säger vi så klart till honom, men jg förstår hans besvikelse. Han tycker att han suger. det är inte lätt att vara sex år, och jämföra sig med alla i omgivningen, och tro att alla andra barn kan allt mycket bättre än man själv.
Som förälder skulle jag önska att jag kunde pytsa över lite av lilla H's självkänsla och positiva inställning till store H. Hon kunde i sin tur få en dos av store H's ordningssinne och impulskontroll.

måndagen den 20:e april 2009

Om jag inte visste bättre...

...så skulle jag kunna tro att min man hade något på sitt samvete.
Men, som han själv brukar säga:

"Hur fasen har folk tid att vänstra?"

Självklart blev jag inte bara förvånad, utan främst väldigt glad, när jag kom hem från jobbet förra onsdagen och fann ett litet paket på matbordet. Det var min omtänksamme man, som hittat ett par örhängen med vita sötvattenspärlor från SNÖ i butiken TOTT & CO på Folkkungagatan. Eftersom han är en klok person, insåg han att det vore direkt dumt att bara nöja sig med att berätta för mig att örhängena fanns där, eftersom chansen är liten att jag hade haft anledning eller möjlighet att ta mig dit inom de närmaste dagarna. Därför köpte han dem i stället åt mig.
Mycket trevligt initiativ.

fredagen den 17:e april 2009

Fria associationer: varför inte en konstgjord badsjö på Årstafältet?

Alla de som motsätter sig bebyggelse torde jubla. Det här var en lustig idé som jag fick i morse. Helt ointressant för alla som inte bor min del av landet. Men - det saknas riktiga badmöjligheter här söder om Söder. Små sjöar finns väl på sina håll, men inte för oss i Enskede-Årsta. Lake Årstafältet eller varför inte Playa del Årstafältet? Tänk - så många heta sommardagar som vi häckade vid plaskdammen på Enskedefältet, innan vi köpte lantställe.

Det finns någon sorts damm med på vissa av förslagen till bebyggelse, men jag ser framför mig en riktig sjö. Något i stil med de konstgjorda badsjöar jag upplevde när jag besökte min faster och farbror i Arizona på 80-talet.

torsdagen den 16:e april 2009

Och så dyker det upp ett sådant här objekt, bara för att jävlas

Vargövägen 17, Stureby. Jag måste ha en skruv lös, för jag lyckas inte länka längre än så här från Hemnet. var så goda och kolla själva.

Ni som känner mig vet att jag skämtsamt brukar säga att jag drömmer erotiska drömmar om kaklade, välutrustade tvättstugor.
Well. Check this out...

Är det inte så man bara smäller av. Drömma går ju...

En sak mindre att bekymra sig över

Lilla M har fått plats på storasyskonens dagis. Tack och lov för det! Visserligen hade hon ju dubbel syskonförtur - om det nu finns något som heter så. Men å andra sidan kan man aldrig ta något för givet.

onsdagen den 15:e april 2009

Det är tisdag...nej,onsdag!

Förvirringen är monumental en sådan här vecka, när det är söndag på måndag. Vi var på landet hela påskhelgen; fick hjälp av min pappa med trädfällning och med min mamma med att sy upp gardiner.
Från var och en efter förmåga...vilket innebar att jag själv stod ganska mycket i köket (ingen överaskning för någon). Vi åt god mat, goda kakor och god choklad.
Många gånger under helgen har välsignade det faktum att vi köpte huset i fråga, för drygt två år sedan. Fritidshuset är räddningen. Vi hade blivit tokiga av att sitta i Stureby hela påskhelgen.
Detta i sig är jättetråkigt. Att huset hemma i stan inte fungerar riktigt så som vi skulle önska. Att området är bra, men inte så barnvänligt att vi kan släppa ut barnen att leka själva. Ur många perspektiv hade vi lika gärna kunnat bo i lägenhet i stan.

Nu gör i inte det, men jag råkar ha en riktigt längta in till stan-period. jag blir euforisk när jag kommer innanför tullarna. Det går över, det vet jag, men jag njuter just nu ohämmat av varje anledning att uträtta ärenden på stan. En sådan trivial sak som att åka till barnens simskola på Kungsholmen blir ett stort nöje för mig.
Framför mig ser jag hur A och jag bor i lägenhet i stan när barnen flyttat hemifrån. Lägenhet i stan, och ett lantställe. Är det det som är det bästa av två världar? Jag vet inte.

Sommartid kan stan vara en ren plåga, om man inte är bara två vuxna som kan softa på uteserveringar och rå sig själva. Mina fantasier och drömmar är väl bara en följd av att jag inte riktigt känner att jag har landat i arbetslivet igen. Att livet känns lite temporärt. Det gamla vanliga - en bristande förmåga att leva i nuet, när blicken hela tiden spanar mot horisonten och ett obesämt sedan.

Det är egentligen inte så mycket jag begär. Barnen skall vara glada och må bra. A skall trivas på jobbet och med livet. Jag själv då? Jo, jag skulle vilja få känna att jag sysslar med något som jag verkligen är bra på och som inspirerar mig och lockar mig. Riktigt så är det, som ni vet, inte just nu.

Jag fortsätter att kisa mot horisonten och det där odefinierade sedan.
Och att i all enkelhet glädjas åt att vädret medger nya jackan från In Wear, och förra säsongens ljuvligt sköna ballerinaskor från ECCO.

tisdagen den 7:e april 2009

Närförort blir förlängd innerstad


I förra veckan läste jag den här artikeln, där DN skriver om de planer som finns på att förlänga innerstaden och förvandla området kring Globen och Gullmarsplan till mer stadsliknande kvarter.
Det låter som ett utmärkt förslag. Staden förändras ju hela tiden. Områden som tidigare hade karaktär av förort, men som egentligen ligger otroligt stadsnära, lockar till sig människor som kanske egentligen söker något annat. Dessa områden befolkas i hög utsträckning av människor som egentligen hade velat bo centralt, men som inte har råd att köpa en sådan bostad, eller står långt bak i bostadskön.

"I framtiden ska Gullmarsplan vara 'sammanhållen, tät och variationsrik stadsbygd' för att citera den översiktsplan för Stockholm som ska upp för beslut i kommunfullmäktige i höst. Gullmarsplan är en viktig del i den förvandling av Stockholm söder om söder från förort till stad som blir en dominerande del i huvudstadens utveckling de närmaste 20–30 åren."

Det är helt rätt tänkt. Om man tittar på kartan, framstår bebyggelsen mellan Globen och Skanstullbron som ganska ogenomtänkt, i och med att dessa områden bebyggdes till stor del under 40- och 50-talen. Då var området utpräglad förort.
Jag kan referera till erfarenheter jag fått mig till livs av hur icke-centralt delar av Södermalm betraktades fram till bara för låt säga en tjugo år sedan. Medborgarplatsen var ett anonymt, trist blåshål. Södra stationsområdet var just ett - stationsområde. Den som i dag besöker det myllrande Söder kan inte föreställa sig att det någonsin varit annorlunda, men så är det så klart med allt här i världen.

"En viktig grund för bebyggelsen vid Gullmarsplan blir att det ska finnas butiker, kaféer och annat i bottenvåningarna. Gator med bostäder ända ned till marken har en tendens att bli livlösa och otrygga och kring knutpunkten Gullmarsplan borde det finnas en marknad för ett omfattande och varierat butiksliv."

Vilket drömscenario, att däcka över Nynäsvägen!
Om man dessutom däckade över Örbyleden, och därigenom kunde bygga ihop Styreby med Bandhagen och Örby, samt Tallkrogen med Hökarängen....ja, då kunde man bygga stadskvarter och stadsradhus som kunde härbärgera en småstad - minst. För att inte tala om möjligheten att bygga ihop Årsta och Östberga med Ebnskedefältet genom bebyggelsen på Årstafältet...

Att det sedan verkar finnas en massa obegripligt bakåtsträvande typer som motarbetar allt nytänkande, och som klänger sig fast vid föreställningen att blåshålet Årstafältet skulle vara någon sorts söderorts motsvarighet till Djurgården eller Gärdet - ja, det får man helt enkelt bortse från.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...