onsdag 31 december 2008

Tidens gång

Bilden är lånad från Easyart.

Hittade dessa riktigt vettiga frågor både hos Pandamamman och Bondhustrun.
För övrigt så tror jag att 2009 kommer bli ett spännande år. Det första året sedan 2001 då jag inte planerat bli gravid, varit gravid eller fött barn.
Helt otroligt.

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Inte vad jag kan komma på. Något nytt måste jag väl ha gjort? Annars blir jag riktigt bekymrad.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag hade några.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, två. Samt en av min mans vänner, och en av mina kusiner.

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja. Mn morbror R. Min faster K dog också, men henne hade jag inte samma relation till; hade inte träffat på nästan 15 år.

5.Vilka länder besökte du?
Jag lämnade inte landet. Ganska typiskt mig.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Mer energi. Mer intellektuell stimulans. Mer fysisk aktivitet. Mer tid med vänner. mer tålamod - inte minst med barnen.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 8:e april, då vår lilla M föddes.

8. Vad var din största framgång 2008?
Jag blev ju fyrabarnsmor, vilket är något jag verkligen önskat. Fast det vete sjutton om det är en framgång?
Annars måste jag säga SMASKENS. Att jag lyckades få fingrarna ur att börja matblogga. Och när jag blev Matgäst på Taffel. Jo, det är årets största framgång. Det betydde faktiskt så mycket för mig.

9. Största misstaget?
Allt frosseri under sommaren 2008.
Och att jag lyckades glömma att ringa mamma på hennes födelsedag.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, tack och lov. Det värsta som hänt min kropp under året var den brutala förkylningen tidigt i höstas som fick mig att tappa rösten.

11. Bästa köpet?
Tveklöst den nya vinterjackan från Elvine.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Svår fråga. Jag har inte tok-shoppat eller köpt något svindyrt till mig själv. Men vi spenderade en fet summa pengar då vi köpte vår sjusitsiga Ford Galaxy, för att få plats med hela flocken.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Självklart våra barn. Men också trevliga upplevelser med vänner, inte minst sådana som tilldrog sig i vardagen. Livet är trots allt mest vardag.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
"Anna" med Hello Saferide och "3 a m" med Marit Bergman och Kleerup.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har nog varit gladare. Jag tycker fortfarande att livet blir bättre för varje år som går.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Utflykter med barnen. Läst fler romaner. Rört på mig mer

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Latat mig och svullat. Stressat över onödiga saker.

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2008?
Med min familj, inklusive mina föräldrar.

19. Blev du kär i år?
Ja, i vår nyaste familjemedlem, lilla M.
Nykär i min man blir jag lite då och då. Ett par gånger i veckan; fast ofta lite i smyg.

20. Favoritprogram på TV?
Jag tittar inte så mycket på TV, för jag glömmer alltid bort när de bra serierna går. Svår fråga.

21. Bästa boken du läst i år?
Det måste vara "I skuggan av ett brott" av Helga Henschen.

22. Största musikaliska upptäckten?
Numera är jag så supertråkig att jag bara lyssnar på ny musik på P3 Populär. Dessutom så står det still i huvudet - jag kan verkligen inte svara.

23. Något du önskade dig och fick?
Nej. Jag tror inte det. Jo, förresten, en speciell sorts handduk. Den fick jag i julklapp av mina föräldrar.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Många saker. För många och för privata för att skriva här.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag var på vårt lantställe med familjen. Fick tårta till frukost, och tog det mest lugnt. Åt en god middag.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lägre räntor.

27.Vad fick dig att må bra?
Min familj. Nyfunnen energi under hösten.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Vem skulle det vara?

29. Vem saknade du?
Vänner som bor långt borta, eller som befinner sig långt ifrån mig vad gäller livsfas. Låter kanske klyshigt, men avstånd i livsfas kan vara större än geografiskt avstånd.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Det blir en radda nya blogg-bekantskaper.
Bästa nya återfunna människorna är A och M.

tisdag 30 december 2008

Systrar


Absolut inte en bra bild - men en talande bild.
Så här är det. Just nu.
En storasyster som älskar sin lillasyster förbehållslöst.
En lillasyster som tycker att storasyster är den roligaste och mest fantastiska person som finns.

söndag 28 december 2008

Jag lever!

Det har varit en hektisk december, och den är inte över ännu! Det som återstår är trevligt nyårsfirande med mycken matlagning. Detta sker i år i sällskap av A och M, som bor på rätt sida av sta'n - ja, åtminstone underlättar det att fira nyår i närheten av det egna hemmet, när man som vi har en stor liten barnaskara.

Vår äldste, store H, har hunnit fylla sex år på juldagen. Han blev ordentligt firad, som sig bör, med chokladmoussetårta och småkakor; precis som han ville ha det.
Dagen till ära fick han dessutom sin favoriträtt till middag -, köttfärsfyllda canneloni.
Födelsedagspresenter blev det så klart också, och de föll väl ut. Gossen är mycket förtjust i att fotografera, och han har utvecklats i sitt sätt att fotografera sedan han för nästan ett och ett halvt år sedan fick ta över en gammal, liten digitalkamera. Nu fick han en ny kamera i sexårspresent av oss.
Utöver detta blev det så klart en hel del Star Wars, detta allt uppslukande intresse (inte bara hos vår sexåring, har vi för längesedan förstått).

Julen var lugn och fridfull. God mat och trevligt umgänge. Mer än så kan man inte begära. Barnen gladdes åt sina klappar, och jag hade själv lyckats hitta tre riktigt bra sådana till min käre A. Han blev aningen överraskad (både över klapparna i sig och deras antal), vilket var halva nöjet.

Nu fortsätter jag min välbehövlig paus i bloggandet.
Jag återkommer när ruljansen drar igång igen.

tisdag 23 december 2008

Här va´re gran - den finaste i sta´n

Jag fick leta på fyra ställen innan jag till sist hittade den perfekta granen 2008. Den är hög, den är tät, och den är inte någon kungsgran. Tre oerhört viktiga kriterier för mig.
Det är nämligen viktigt, det här med granen. Jag klär den själv. När det kommer till julgranen är jag en riktig fascist.

Barnen får en egen, liten gran, som de har i sitt lekrum. Den får de klä hur de vill. Givetvis har jag köpt julpynt åt dem under årens lopp, men jag lägger mig inte i hur eller var de hänger sina saker.

Traditionen bjuder att jag klär granen medan min man och diverse släktingar roat och överseende tittar på.
Jag börjar med kulorna.
Sedan kommer guldrosetterna.
Därefter är det dags för polkagrisstängerna.
Dessa följs av de tunna glitterslingorna.
Avslutningsvis hänger jag på pärlgirlangerna.
Spiran sätts på plats - och allt som återstår är att njuta av prakten.

God Jul allesamman!

fredag 19 december 2008

En tisdagskväll på Bella Vista i Tallis

Jag hade en mycket trevlig kväll i tisdags. Upprinnelsen till det hela var att jag slogs av ett obevekligt faktum. Detta faktum lyder som följer:
När föräldraledigheten tar slut, tar även många trevliga umgängesformer slut.
Jag har visserligen fått många vänner under åren, tack vare att jag varit föräldraledig och stött på nya bekantskaper i form av andra lediga mammor (papporna har lyst med sinb frånvaro). Med undantag av Lena, så har jag enbart lyckats hålla kontinuerlig kontakt med dem där umgänget fungerat familjevis; det vill säga, där männen/papporna funnit varandra, och familjerna träffas tillsammans.
Till stor del beror väl detta på en oföretagsamhet hos mig själv. Vill man att något skall bli av, så går det ju inte att sitta och vänta på att någon annan skall ta tag i det.
Nu är det dags att råda bot på detta.

Jag har ju haft den oerhörda turen att återknyta bekantskapen med A och M, som jag ursprungligen träffade i en mammagrupp jag ingick i då lilla H var liten. Nu börjar A jobba igen, efter årsskiftet. Själv tar jag adjö till mitt livs sista föräldraledighet måndagen den 2:e mars. Även M ser ett slut på denna epok under nästkommande år.
Hur skall man då bete sig för att kunna fortsätta träffas? Jag insåg genast att konceptet att träffas hemma hos varandra - det är kört. Man kan ju inte jaga ut familjen ur huset, och det är inte direkt förenat med avslappnat umgänge att ses hemmavid, med män och barn i närheten. Därför borde man helt enkelt ses på lokal.
I tisdags hade vi med kort varsel försökt skrapa ihop hela den gamla mamma-gruppen från 2004-05; det vill säga, alla hade blviti tillfrågade på ett eller annat vis.
Det slutade med att det ändå blev jag, A och M som kom. Vårt ursprungliga mål var Enskede Värdshus. Där serverades enbart julbord, till ett ganska så högt pris - vilket inte kändes rätt för oss.
Vart skulle vi då ta vägen? In till stan orkade vi inte ta oss. Bilburna var vi, tack vare A.
Då kom jag att tänka på Kicki, som skrivit om ett litet hak i tallkrogen; den lokala "italienska" restaurangen Bella Vista.
Dit gick vår färd.

Så exotiskt - att vistas utanför hemmets fyra väggar på kvällstid. Och på "lokal", dessutom!
Maten var okej, men sällskapet var mer än väl godkänt!
Nu skall vi försöka träffas regelbundet; första tisdagen varje månad, är det tänkt. Dock inte på Bella Vista - inget ont om stället, men vi kommer nog att försöka göra Enskede Värdshus till vårt stamställe. Alltid skönt att befinna sig i närområdet, och att till och med ha (åtminstone i teorin) gångavstånd hem.

onsdag 17 december 2008

En hedrande utmärkelse del 2 - skicka vidare

Nej, jag hade inte missat den viktiga detaljen att det i utmärkelsen jag fick härom dagen ingår att den skall skickas vidare.
Jag hade bara inte tid med det i går. Valde därför att skriva så mycket som jag bara hann, för att inte bloggen skal torka igen fullständigt.

Det finns hur många bra mammor som helst. Jag känner nog inte en enda mamma som är dålig.
Vad är förresten en dålig mamma för något? Visst finns det mammor som skadar sina barn genom sitt sätt att vara, men de goda mödrarna är trots allt i majoritet; tack och lov.
De flesta av oss kämpar på så gott vi kan, utifrån våra förutsättningar. Vi försöker göra vårt bästa för våra barn, och vi har klara bilder i huvudet av hur vi vill att saker och ting skall vara - och inte vara. Sedan skall verkligheten och våra föreställningar mötas, och så blir det som det blir.

En eloge till alla mammor som kämpar på, i synnerhet den här årstiden med usel väderlek och alldeles för många klädesplagg att hålla reda på.
I dag tänker jag vara rabiat och säga att papporna får klara sig själva. De får ju inte sällan beröm om de presterar det allra lilla minsta med barnen. Papporna behandlas i många sammanhang som andra klassens föräldrar - men har samtidigt en glidarroll, i bemärkelsen att de premieras och uppmärksammas för rena bagateller; på gott och ont.
Mammorna får bara höra när de inte gjort något.

Jag vet inte om jag kan hitta sju bloggande mammor att föra utmärkelsen vidare till. Men, jag gör så gott jag kan:
Kicki - intensiva, färgstarka, sprudlande och kloka Kicki, som haft det tungt på många sätt det senaste året. Du är en fantastisk människa - och en fantastisk mamma.
Lotta - du har kämpat med sömnproblem, sjukdomar och matvägran. Samtidigt har du bloggat om mat på ett så inspirerande sätt att du starkt bidrog till att jag själv började matblogga. Hatten av för dig.
Weronica har delat med sig av sitt mammaliv i flera år. I sin blogg lyckas hon täcka in hela spektrat, från vackra designobjekt till rapporter om senaste kräksjukan. Allt med samma säkra känsla för stil.
Min fina svägerska har en blogg som gått i ide över vintern. Sara är en riktigt kämparmamma. Du har visat att det går att börja plugga fast man har familj och barn. Med bravur hanterar du din långa resväg till jobbet, det minst sagt ymniga vabbandet och ett ambitiöst föräldraskap. En varm kram till dig, Sara!

Så finns det mammor som får hantera sådant som för oss som står bredvid ter sig som en utragen mardröm. Jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp om du läser detta, min granne Sara. Jag beundrar dig något ofantligt för din styrka i den katastrof det är när ens älskade man och far till ens barn drabbas av allvarlig, livshotande sjukdom.
Du är fantastisk, och jag kan inte nog uttrycka vilken fin mamma jag tycker att du är.

tisdag 16 december 2008

En hedrande utmärkelse


Jag har blivit dubbelt ärad. Två bloggande kvinnor har, i stort sett samtidigt och var och en för sig, förärat mig denna hedrande utmärkelse.

Lena, min kära vän - jag tackar och bockar! Eftersom du själv är något av en förebild för mig, känns det oerhört hedrande och inte minst smickrande att bli föremåk för sådan här uppmärksamhet.

Begåvade nyblivna mamman Ingela, på fantastiska bloggen All is Pretty, överraskade mig storligen med denna utmärkelse. Jag vet att du har oerhört många läsare, och att du dessutom följer många bloggar, varav SMASKENS är en relativt ny bekantskap. Jag känner mig riktigt, härligt utvald!

Priset är ursprungligen instiftat av Duracellmamman:

Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna.
Vilket är sant, utan tvekan!
Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma!
En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.

En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop… som efter först en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid!

När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning… för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag… med ett leende på läpparna!

Vi alla mammor som lyckas med den här bedriften är UNIKA! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!

Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang!

Var STOLT över Dig själv!

Ja - vad säger man efter man blivit förärad något sådant?
Tack!
Det är så lätt att fokusera på allt det man inte riktigt lyckas med.
I varje fall fungerar jag själv så.
I bland behöver man påminna sig om de saker man faktiskt är bra på; om det som faktiskt lyckas. Som när jag och min man tittar på våra barn, och tänker:

"Något måste vi ha gjort rätt, eftersom de blivit så bra!"

måndag 15 december 2008

Ett helt annat rum

Jag måste ju bara visa hur det började arta sig. Redan i torsdags, faktiskt, då mannen med lite hjälp från mig monterade ihop soffan.

That's all for tonight, folks.

onsdag 10 december 2008

Det här är ingen inredningsblogg

Det börjar arta sig.
Målningsarbete pågick hela gårdagskvällen.
Soffan står i ett hörn och väntar, fortfarande i emballage.
Det går framåt.

tisdag 9 december 2008

Vem tryckte på fast forward?

Så här ser vårt lilla radhus ut. Det var min vän Liv, som inte varit hos oss, som undrade om vårt hus såg likadant ut som grannhuset mitt över gatan. (Det skymtar på bilden jag publicerade när det hade snöat häromsisten.) Tyvärr är vi inte ägare till en sådan spatiös och vacker villa. Å andra sidan har vi förmånen att få ha utsikt över den.

December fullständigt galopperar fram. Vårt hem befinner sig i stök-kaos, och jag har bara blundat för det under så lång tid att jag inte riktigt längre ser eländet.
I dag blir det emellertid andra bullar. Det vankar storstädning här hemma. Jag skall försöka råda lite bot på eländet. Samtidigt skall jag försöka klura ut de sista julklappsidéerna.

Dessutom skall här bakas ett antal olika jul-relaterade saker till mitt Adventstema. Vi reser till Göteborg (igen) på fredag, hela familjen den här gången. Vi åker hem på måndag. Detta innebär att jag måste planera och schemalägga de blogginlägg som skall publiceras under min frånvaro. Har jag sagt att det skall vara daglig uppdatering, så har jag. Och det är ju kul! Jag önskar bara att dygnet haft lite fler timmar.

onsdag 3 december 2008

Varför så tyst?

Det är en sak jag verkligen undrar över. Det känns som att jag kan gnälla lite här inne, utan att skämmas.
Jag har dagligen någonstans mellan 150-200 unika besökareSMASKENS. Det är ganska bra för att vara en relativt nystartad matblogg (jag startade bloggen den 25:e augusti).
Alla dessa läsare - men nästan inga kommentarer!
Givetvis fiskar jag inte efter beröm - men lite mer feedback hade varit jättekul.

Jag är inte ensam om att uppleva detta fenomen.
Men, lite trist är det.

Låt oss kalla det en onsdagsrapport

Jag har glömt både att väga mig och att skriva här.
Vågen visade i kväll att jag går långsamt men säkert...ned! ungefär - 200 gram i veckan. Allt tack var LCHF.

Nu ligger jag på - 8,8 kg sedan starten i slutet av augusti.
Det är underbart!

Snart förbjudet med smör
och mjölk i skolan?

Läs inne på Kostdoktorn, och begrunda denna absurditet!
Bakom lobbyorganisationen Skolmatens vänner står Lantbrukarnas Riksförbund och livsmedelsföretag - hur rent mjöl verkar de ha i påsen?

Det får inte gå så långt att storköksmargarin med härdade transfetter bettraktas som bättre än smör att servera till vår barn.
DN har skrivit om skolmaten, och läser man artkeln så låter det väl inte så illa. Men vad innebär det i praktiken? Och hur stor tilltro har man till dietister såsom Annika Unt Widell, som arbetar för Skolmatens vänner och håller i organisationens samarbete med Livsmedelsverket? Deras rekommendationer ifrågasätts ju nu på bred front.

Är det inte läge att stanna upp och se över vad som händer?

tisdag 2 december 2008

Min Önskelista


Jag brukar alltid säga att de bästa julklapparna är dem man köper till sig själv. Sedan ganska många år är jag van van vid att det inte byts så många julklappar oss vuxna emellan. pappa och mamma är enda undantaget.
Mannen och jag har väl på sätt och vis rationaliserat bort julklapparna. Det känns som att vi fortfarande i allra högsta grad befinner oss i en uppbyggnadsfas - vi investerar fortfarande mycket tid och pengar både i vårt radhus och i vårt lantställe.

Om jag ändå skulle drista mig till att skriva en önskelista, skulle den lyda så här:
1. Nya, inspirerande kokböcker: Nigella Express, Hemma hos Jamie, Italienska smakens källa, Tore Wretmans Svensk husmanskost, Leif Mannerströms Svensk husmanskost, Joanne Harris Det franska köket, Jens Linders Långkok, Hannu Sarenströms Vinterkalas...ja, listan kan göras mycket lång. Jag har säkert glömt någon titel.

2. Jag önskar mig Sigvard Bernadotter Margaretaskålar i rostfritt. De är svindyra, men har man väl fått dem så har man dem livet ut.
4. Jag vill bli ekiperad. Skor, underkläder...ja, allt sådant som behöver ompletteras i min garderob. En ganska vag önskning, jag vet. Jag jobbar också på den själv så gott jag kan.

4. Jag önskar mig ett besök på en riktigt bra restaurang tillsammans med min man. Gärna följt av en hotellnatt.

Just nu kan jag inte komma på något mer.

Om jag kommer på något mer, får jag helt enkelt lägga till det. Jag tror dock att jag kommer ha fullt upp med att köpa julklappar till barnen, snarare än att fundera över klappar åt mig själv.

Vi bygger en vägg, del 4

Bilden är från i eftermiddags. Senare kom elektriken och fixade det sista.
Mannen målade i går kväll.
Det börjar arta sig.

måndag 1 december 2008

Vi bygger en vägg, del 3


En mycket snabb rapport från projektområdet:
I fredags kom ekdetaljerna på plats. Nu skall bara elektrikern komma och sätta fast dosorna, så kan vi börja måla.

I trappan ska vi måla om. VI har hittat en fantastisk nyans i vår gamla färgkarta från Nordsjö. Där finns nyanser som helt saknar svart pigment. Dessa ter sig väldigt olika beroende på hur dagsljuset skiftar, och detta ger väldigt levande färger, som samtidigt är milda.
Tur att vi sparat kartan, för när mannen var och köpte färg utifrån den, fick han veta att det knappast gått att få tag på just de nyanser vi vill ha om man inte har de exakta färgkoderna.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...