
Om inte detta är graviditetssymtom, så är det något fel på min kropp. Det gäller bara att ha tålamod och se vad som händer.
Testade negativt i går eftermiddag, på dag 32, men det säger ju sig självt att det var fånigt att inte följa anvisningarna på testförpackningen. Om de uttryckligen skriver att man skall testa med morgonurin om man testar tidigt så ligger det kanske något i att göra som de rekommenderar...
Jag ber - låt mig vara på tjocken den här gången! Om inte annat så bara för att skriva min lakoniske man på näsan att jag inte bara är knäpp och hormonstinn. Hans standardfras är att han "tror inte att det blir något mer barn". Positivt värre. Hans kommentar när jag kom ut ur badrummet igår var "blev det något utslag på Richterskalan?". Ha, ha, ha. För mig handlar det inte enbart om huruvida jag är gravid eller ej. Om jag inte är gravid så är jag allvarligt oroad över hur konsigt min kropp beter sig. Detta har jag förklarat för honom, och han är inte ett okänsligt svin. Jag tror bara att han är oroligt för att jag tar ut saker i förskott (som att jag skulle kunna låta bli) och han vill inte att jag skall bli ledsen och besviken. Det är rart av honom, men lite stöd av annat slag hade varit mer uppskattat. Får väl bara inse att min man inte kan sätta sig in i det här, det är inte hans livmoder det har dragit, molat och spännt i de senaste två veckorna.