Nu kommer det. Idag var första dagen jag gick till jobbet utan strumpor i mina ballerinaskor. Man glömmer så snabbt, men eftersom jag i förmiddags var ute på ett förskolebesök drog jag mig till minnes senast jag var på samma stäle. Måndag för två och en halv vecka sedan. Iskallt spöregn. Lera och djupa pölar.
Idag var det sol, ljumma vindar och spirande grönska.
Inte är det konstigt att man både vill och orkar mer?
Lägg därtill dessa härligt uppstyckade veckor i maj, med röda dagar och klämdagar. Jag ser så mycket fram emot en långhelg. Och, kanske ser jag allra mest fram emot att vi inte längre måste fördela vår tid och kraft mellan två hus.
Jag hoppas kunna sitta i solen på vår terass här hemma i stan, med en bra bok i min Kindle och ett glas med något gott i. Spana ned i rabatterna, och se hur det nästan växer så att det knakar.