söndagen den 23:e mars 2014

Dagarna, veckorna, månaderna

Efter ett besök på Löplabbet vet jag nu att jag har fötter som inte kräver något extra. Vanliga, dämpade löparskor fungerar bra. Införskaffades genast från Zalando. Snö och kyla gjorde att jag ännu inte prövat dem, men i morgon kväll tror jag att det är dags för en premiärtur.

Samarbetar med vinimportörer, det gör jag. Uppdraget är ganska roligt, och ger anständigt betalt. Smørrebrøden på bilden blev väldigt goda. Recept kommer framöver på en matblogg nära er.

Jag trivs på jobbet. Samarbetar strålande bra med fina logopedkollegor kring gemensamma mål och intressen.

Planerar så smått inför mitt firande av fyrtioårsdagen, samt inför vår Thailandsresa i sommar, då vi ska fira gode vännen P som fyller jämnt.

Det känns ganska lugnt i mitt liv just nu. Det är vackert så.

onsdagen den 26:e februari 2014

Plattityder. Och det vansinnigt trista modet.

jag hade en god stund på stan för mig själv igår. Store H hade bjudit lilla H och F på bio. Jag gick i affärer. Ägnade en god stund åt att prova och köpa fler träningskläder. Nu snackar vi förändrad livsstil sedan ett år tillbaka. Men, med tanke på att jag tränar 4-5 dagar i veckan så behövs det ju några ombyten.

Jag försökte också titta på vårkläder. Vårkläder, i ett land där det inte finns vår. Man går som oftast från vinterjacka och kängor till kavaj och ballerinaskor inom loppet av två dagar. Mina minnesbilder är inte pålitliga; jag tro varje år enfaldigt att våren kommer i mars. Våren är ful och grå. Grusig och isande kall.

"Modellen på bilden är 180 cm lång, väger 48 kilo och bär en kappa i storlek XXS."

Snubblade över en snygg kappa. I butik var det en snygg kappa. Hemma var den oformligt rak; så där konstigt, på gränsen till 80-talsoversized så att alla som inte är sylfidsmala ser feta ut. Det blev inget med det.

Schalen behöll jag. Det är ljuvlig. Svart, vit och gul. Jag har insett att gult är en underskattad färg. Kräver dock egentligen solbränna.

Plattityder.
Nu skriver jag så sällan, men ibland önskar jag att jag inte berättat för en enda människa jag känner att denna blog finns. Jag känner för att skriva rakt ut i ingenting vissa dagar. Då hade jag skrivit om annat. Kanske?

måndagen den 10:e februari 2014

Kroppen

Nej, jag håller inte in magen, men jag sträcker på mig.

Min kropp är stark och ganska snabb. Den har mer muskler och mindre fett än vid den här tiden får et år sedan. Min kropp är pålitlig och trofast. Den gör det jag vill att den ska göra, och den orsakar mig vare sig smärta eller genans.

Jag är helt enkelt på väldigt god fot med min kropp. vad jag väger, det har jag ingen aning om. det är fullständigt ointressant. Jag har alltid varit tung; tung i mig själv, som om min kropp vore född med hög densitet. Förr pratade man ju om "tung benstomme", men det är bara befängt. Däremot har jag börjat fundera på musklernas påverkan på vikten. Bredare skelett = större och därmed tyngre muskler? det låter rimligt i mina öron.

Nu tänker jag ändå väga mig, av den enkla anledning att jag vill kunna kalibrera min vikt när jag ställer in crosstrainern. Inte för att det spelar så stor roll - det gör det säkert inet. Bara för att veta.

Det fanns en tid då blotta tanken på att kunna träna kändes närmast utopisk; i synnerhet att träna i den omfattning jag och A nu gör. Vi lever just nu et liv där detta fungerar. barnens sammanlagda träningstid, vilken tilldrar sig i Högdalens sim- och idrottshall, uppgår nu till sex timmar i veckan. Ju jutsu och simträning, fyra dagar i veckan á sex träningstillfällen. Dumma vore vi om vi inte utnyttjade detta till vår fördel.

En termin i taget. Varje halvår har sin speciella familjelogistik. Det gäller att vrida det till sin fördel.

lördagen den 8:e februari 2014

En första titt på mina nya glasögon

Jag återkommer med en riktig bild, men detta är en första titt på mina nya glasögon. Jag köpte dem till ett minst sagt bra pris på Lensway.

När jag som nioåring fick glasögon var jag glad. Glasögon var för mig något positivt. Mamma hade glasögon - glasögon var bar. Med åren ändrades föga förvånande min inställning. När jag som sextonåring äntligen fick linser var jag överlycklig. Därefter undvek jag att bära glasögon om jag inte var nödd och tvungen.

Sedan tonåring har glasögon varit något jag gillat enbart i teorin. Det kan vara vansinnigt snyggt med glasögon - på andra, men det är inte något uppskattar på mig själv. Det enda märkliga udantaget från detta är för året 2003, då jag faktiskt bar glasögon. Jag hade investerat i ett par nya, riktigt snygga (och dyra) i slutet av 2002, inför att vi skulle få barn. Jag föreställde mig att det vore praktiskt att ha ett par glasögon vid nattvak och andra spädbarnsrelaterade aktiviteter. Få se om jag kan hitta någon gammal bild på dem?

Jag kallar detta för "glasögon-KBT". Jag jobbar helt enkelt på att omfamna för mig obekväma företeelser och områden; saker jag inte är tillfreds med gällande mig själv, och göra dem till mina.

tisdagen den 4:e februari 2014

Slask och sommardrömmar

Blött och kallt är det. Inte kalt som i många minusgrader, utan kallt som i rått och disigt. Längre dagar, förvisso, men inte mycket till solsken.

Hur sjutton står vi egentligen ut, vi nordbor? Smått obegripligt är det. För mig är det precis som förra vintern träningen som håller mig igång. Tack vare att våra barn tränar såväl ju jutsu som simning på den sim- och idrottshall där vårt gym ligger kan jag och A utnyttja deras träningstid till att själva träna. Utöver detta tar vi varje tillfälle i akt att komma oss dit. Välbefinnande och livskvalitet kan tyckas som klyschiga utryck, men de passar utmärkt bra för att beskriva hur mycket bättre livet är när man vill och kan och får träna.

Annars - jo, då drömmer jag om sommar och sol. Om lätta kläder och bara fötter. Om att ta på mig denna lilla tunna klänning, och åka till en strand. Jag är så förälskad i mönstret att jag hade kunnat köpa klänningen enbart för tygets skull.

Jag vill egentligen inte att tiden ska gå alltför fort, men den här förfärliga årstiden kan faktiskt inte ta slut snabbt nog.

Med en förtjusning för botaniska tryck

Jag älskar botaniska tryck. Därför blev jag alldeles lycklig och överväldigad när jag upptäckte Eunike Nugroho.

Hur fantastiskt vackert är inte detta? HOn är så makalöst skicklig att jag häpnar. Var bara tvungen att dela med mig.

söndagen den 12:e januari 2014

Ett sent bokslut

Nyårsafton. En riktigt bra kväll.

Lånade denna från Sara, som i sin tur norpat den från Peppe. Säger som nämnda Sara: "Älskar bokslut och årsredovisningar".

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Många saker, faktiskt. Både inombords och på ytan. Tydligast är mina vackra taueringar som jag skaffade mig efter noggrant övervägande. Jag hittade den fantastiska tatueraren Annicka, och insåg att hon var rätt person att tolka mina önskemål och skapa precis de motiv jag ville ha. Tatueringarna är en hyllning till min kropp.

Genomdrev du någon stor förändring?
Ja, faktiskt. Jag kom igång med träning efter tio års uppehåll. Dessutom tog jag beslutet att prioritera bort mitt myckna bloggande. 2013 var ett år då jag kände att mycket föll på plats i mig. Jag har lite skämtsamt kallat det för en tidig fyrtioårskris, men någon kris har det verkligen inte varit tal om. Snarare har jag hittat hem i mig själv och äntligen, efter många år, landat i att jag faktiskt i hög utsträckning gillar den person jag är.

Till några som undrat har jag sagt något i stil med att "kanske är en fyrtioårskris i själva verket att man blivit så mogen att man erkänner för sig själv vad man gillar, och tillåter sig själv att göra det man gillar".

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte vad jag kan dra mig till minnes (ett riktigt hemskt och förvirrat svar). Jag fyller som sagt fyrtio i år; de flesta av mina vänner är i ungefär samma ålder, eller äldre, och klara med sitt barnalstrande.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Inget speciellt datum har fastnat i mitt huvud, men många enstaka händelser kommer jag så klart länge (kanske alltid) bära med mig. Bland annat hade jag och familjen en riktigt fantastisk semestervistelse i Skåne/Halland.
Vissa viktiga beslut och åtgärder mognade fram, och kan inte knytas till bestämda datum.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Jag är så tråkig. Först tänkte jag skriva att jag inte lämnade landet, men så kom jag på att jag i början av året faktiskt tillbringade några timmar en lördagseftermiddag i Helsingfors; på bloggresa. Så - Finland. That's it. 2014 blir annorlunda.

Bästa köpet?
Min älskade läsplatta Kindle. Tveklöst mitt bästa köp 2013. Den har förändrat min vardag, och berikar mitt liv.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Träningen har förändrat mitt liv. Jag hittade glädjen i min kropp igen; rörelseglädje, njutningen i att känna min egen fysiska styrka öka och den nygamla upptäckten att jag får så mycket energi av mina morgonträningar att det räcker hela resten av dagen.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014?
Mer tid med bara A. Detta har varit det första året på länge som vi inte gjort någon weekendresa tillsammans. En fantastisk kväll 20 december med restaurangbesök och barhäng kompenserade duktigt för detta, men inför 2014 önskar jag mig lite mer än så.
Dessutom: Känslan av kreativitet utan prestationsångest. Att hitta tillbaka till ett lite mer balanserad matbloggande?

Vad önskar du att du gjort mer?
Sovit. Varit ännu mer med barnen.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Bekymrat mig.

Favoritprogram på TV?
Jag tittar ju knappt på TV...

Bästa boken du läste i år?
För mig har 2013 varit The Year of Contemporary Romance. Jag har läst ganska lättsmält litteratur. I bokcirkeln har vi emellertid läst en hel del lite mer svårtuggat. Om jag måste välja någon av dessa böcker, så väljer jag faktiskt "Alltings början" av Carolina Ramqvist.

Största musikaliska upptäckten?

Vad var din största framgång på jobbet 2013?

Största misstaget?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Vad spenderade du mest pengar på?
Sammanlagt? Håll i er - under 2013 lade jag mest pengar på tatueringar, och min nya vana vaxning. Jag tänker aldrig mer raka benen och angränsande områden. Vaxning it is.

Något du önskade dig och fick?
En riktigt fin sommar med familjen. Sommaren 2013 går till historien som sällsynt fin.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Ja, vad gjorde jag? Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Givetvis finns det saker som kunde gjort året bättre. Framför allt skulle jag önska att jag haft mer ork, men samtidigt hade jag så oändligt mycket mer ork 2013 än jag hade 2012. Det kanske bara blir bättre i år?

Vad fick dig att må bra? Det gamla vanliga - familj, vänner, träning och min förbättrade självbild.

Vem saknade du?
Ingen särskild. Jag tycker jag lyckas någorlunda bra med att försöka hinna träffa vänner och bekanta. Visst fins det familj och vänner på avstånd, men vi träffas trots allt någorlunda regelbundet.

Mest stolt över?
Jag känner stolthet över att jag förmådde gå från tanke till handling i så många avseenden. Om jag skulle jämföra med hur jag kände mig mentalt och fysiskt för ett år sedan, så tror jag knappt att jag skulle känna igen mig. Jag lyckades hjälpa mig själv till att må oändligt mycket bättre.
Under 2013 blev jag mycket bättre på att utföra mitt jobb - mest av allt tack vare att jag vågade och orkade dra igång processen att byta team (vilket påbörjades redan hösten 2013.

Högsta önskan just nu?
Att vissa saker kring barnen ska falla på plats under 2014. Jag vill inte gå in på detaljer, eftersom det primärt berör dem och inte. Jag önskar också att inget oförutsett händer; att jag får fortsätta att må bra. Och - så klart - att alla jag bryr mig om och älskar ska få vara friska.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Under 2014 tänker jag bli ännu bättre på att utnyttja tiden. Jag tänker medvetet sträva efter att göra mer saker tillsammans med barnen och att umgås så mycket det bara går med vänner och bekanta; både med och utan familjen.
På jobbet tänker jag fokusera på att samla kraft från de uppgifter som jag trivs bäst med, och hushålla med den kraften så att lusten och orken spiller över även på sådant som jag inte är särskilt road av.

Jag tänker i ännu högre utsträckning tillåta mig att vara en smula egoistisk med avseende på kropp och själ. Fokusera på att göra sådant som jag mår bra av och som ger mig energi.

(Och så ska jag bli bättre på att läsa bloggar. När man inte själv bloggar regelbundet upplever i varje fall jag det som att det är väldigt lätt att tappa bort andra blogare. Det är så tråkigt.)

måndagen den 16:e december 2013

Dagarna som går



En ovanligt lätt december, trots allt. Trots plikter och aktiviteter som kräver planering ich som tar tid och kraft. Trots oväntad spontanresa till Göteborg över dagen förra veckan, som stand in på en kurs när kollega blivit sjuk. 

Jag tackar träningen för krafterna, trots att jag långt ifrån kunnat upprätthålla mina träningsturneringen sedan november. Plikter på jobbet har stört mina morgonrutiner. Trösten i detta är att jag slutgiltigt fyllt på min flex så att jag utan provrör kam vara ledig alla mellandagar. 

För varje sak som bockas av på den mentala kullarna känner jag lättnad. Det är roliga aktiviteter det handlar om - men, ändå. Deg till pepparkakshus. Gran. Sista beställda julklapparna.

Jag andas och räknar ned, här på bussen. Fyra morgnar till. 

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...