måndag 9 juni 2014

En tokig vecka

Två dagar av konferens i Göteborg.

Ett fantastiskt restaurangbesökSPISA matbar.

En dag hemma med vattkopps-vab.

En logopedplaneringsdag på Görvälns slott (som för övrigt inte levererade i nivå med hur de brukat.)

Ännu en Göteborgs-tripp; fyrtioårsfest för vännen A.

Kanske lite för mycket för mig? Jag har inte så stora marginaler.

Jag känner mig så in i märgen trött. Har inte hunnit träna sedan förra söndagen. Maj är närapå värre än december. Skolavslutningsinferno.

lördag 10 maj 2014

I dag om en vecka (fyller jag 40)

Mitt "blogguppehåll på obestämd framtid" ska kanske snarare kallas
"en fortsättning av det sporadiska statusuppdaterande som rått det senaste året"?

Om det inte vore för den skira grönskan skulle man kunna tro att det var höst. Regnet öser ner, och det har varit trist väder i Stockholm hela den här veckan. Enda fördelen med tråkigt helgväder är att det ger möjlighet att få sker gjorda inomhus. Detta gäller just idag de mer prosaiska arbetsuppgiftena städning och tvätt, men också så trevliga saker som tillverkning av glass samt planering av min 40-årsfest.

Jag firar inte med pompa och ståt. Inte hyrt lokal, beställt catering, bokat DJ. Det enda jag hoppas på, och inte kan påverka, det är väderleken. Jag kommer fira med ett mycket avslappnat och opretentiöst öppet hus-koncept, och bjuda på prosecco och någon sorts italienskinspirerad plockmat. Till min stora glädje är det förvånadsvärt många som tackat ja, och som kan komma.

Det blir en ganska ordentlig skock vuxna, och en hel del barn, som kommer få samsas om utrymmet här hemma. Låt oss alla be en stilla bön att solen skiner lördagen den 24 maj (jag har festen en vecka i efterskott). Vem vet,det kanske till och med råder en viss försommarvärme? Mina erfarenheter av tidigare födelsedagar då jag haft öppet hus har övervägande varit mycket positiva.

Min träning får mig inte bara att må bra - den har även resulterat i en slankare och snyggare kropp. Så här bra har jag helt ärligt inte sett ut sedan jag var trettio. Därför känns det särskilt kul att se fram emot att klä upp mig i det ni kan beskåda här nedanför.

Klänningen beställde jag redan i februari, då jag inte vågade vänta och riskera att den skulle bli slutsåld.

Skorna är både snygga och superbekväma, som allt jag prövat av märket Tamaris. Nu återstår bara att bestämma vilken färg jag ska ha på mitt nagellack och vilka örhängen som blir snyggast till denna stil.

Hur jag känner inför the big 4-0? Det skulle jag kunna skriva metervis om. Ibland önskar jag faktiskt att det inte vore så många som jag känner som läser denna blog (och då skriver jag "många" med feta citationstecken, därför att läsarskaran i sig är yttepytteliten). Jag skulle ha hålet bloggen mer hemlig. Då hade jag kunnat använda den som en ventil. ni måste jag censurera mig. Men - stay tuned. Rätt vad det är kanske det smäller till.

Jag kan dock försäkra de som läser att jag är vid god mental och fysisk vigör; livet är däremot fortfarande ett lika stort mysterium. Jag känner mig klokare, men mindre smart. Snällare mot mig själv, men samtidigt inte besviken över att det tar sådan tid att bli bra på att känna sig själv. Jag hade behövt befinna mig där jag befinner mig nu (med avseende på självkännedom) för tio-femton år sedan.

torsdag 24 april 2014

På obestämd framtid

Alla Saker har funnits i ett antal år. Periodvis har den haft stor betydelse för mig. Nu känner jag inte längre att den fyller något behov.

Således tar jag en paus, på obestämd framtid. Det har blivit så, av olika skäl, att behovet av att skriva här har minskat. Orsakerna till detta är flera, men den viktigaste är nog att jag inte längre känner mig bekväm med att blogga om mig själv.

Tack, alla ni som läst och kommenterat.

söndag 23 mars 2014

Dagarna, veckorna, månaderna

Efter ett besök på Löplabbet vet jag nu att jag har fötter som inte kräver något extra. Vanliga, dämpade löparskor fungerar bra. Införskaffades genast från Zalando. Snö och kyla gjorde att jag ännu inte prövat dem, men i morgon kväll tror jag att det är dags för en premiärtur.

Samarbetar med vinimportörer, det gör jag. Uppdraget är ganska roligt, och ger anständigt betalt. Smørrebrøden på bilden blev väldigt goda. Recept kommer framöver på en matblogg nära er.

Jag trivs på jobbet. Samarbetar strålande bra med fina logopedkollegor kring gemensamma mål och intressen.

Planerar så smått inför mitt firande av fyrtioårsdagen, samt inför vår Thailandsresa i sommar, då vi ska fira gode vännen P som fyller jämnt.

Det känns ganska lugnt i mitt liv just nu. Det är vackert så.

onsdag 26 februari 2014

Plattityder. Och det vansinnigt trista modet.

jag hade en god stund på stan för mig själv igår. Store H hade bjudit lilla H och F på bio. Jag gick i affärer. Ägnade en god stund åt att prova och köpa fler träningskläder. Nu snackar vi förändrad livsstil sedan ett år tillbaka. Men, med tanke på att jag tränar 4-5 dagar i veckan så behövs det ju några ombyten.

Jag försökte också titta på vårkläder. Vårkläder, i ett land där det inte finns vår. Man går som oftast från vinterjacka och kängor till kavaj och ballerinaskor inom loppet av två dagar. Mina minnesbilder är inte pålitliga; jag tro varje år enfaldigt att våren kommer i mars. Våren är ful och grå. Grusig och isande kall.

"Modellen på bilden är 180 cm lång, väger 48 kilo och bär en kappa i storlek XXS."

Snubblade över en snygg kappa. I butik var det en snygg kappa. Hemma var den oformligt rak; så där konstigt, på gränsen till 80-talsoversized så att alla som inte är sylfidsmala ser feta ut. Det blev inget med det.

Schalen behöll jag. Det är ljuvlig. Svart, vit och gul. Jag har insett att gult är en underskattad färg. Kräver dock egentligen solbränna.

Plattityder.
Nu skriver jag så sällan, men ibland önskar jag att jag inte berättat för en enda människa jag känner att denna blog finns. Jag känner för att skriva rakt ut i ingenting vissa dagar. Då hade jag skrivit om annat. Kanske?

måndag 10 februari 2014

Kroppen

Nej, jag håller inte in magen, men jag sträcker på mig.

Min kropp är stark och ganska snabb. Den har mer muskler och mindre fett än vid den här tiden får et år sedan. Min kropp är pålitlig och trofast. Den gör det jag vill att den ska göra, och den orsakar mig vare sig smärta eller genans.

Jag är helt enkelt på väldigt god fot med min kropp. vad jag väger, det har jag ingen aning om. det är fullständigt ointressant. Jag har alltid varit tung; tung i mig själv, som om min kropp vore född med hög densitet. Förr pratade man ju om "tung benstomme", men det är bara befängt. Däremot har jag börjat fundera på musklernas påverkan på vikten. Bredare skelett = större och därmed tyngre muskler? det låter rimligt i mina öron.

Nu tänker jag ändå väga mig, av den enkla anledning att jag vill kunna kalibrera min vikt när jag ställer in crosstrainern. Inte för att det spelar så stor roll - det gör det säkert inet. Bara för att veta.

Det fanns en tid då blotta tanken på att kunna träna kändes närmast utopisk; i synnerhet att träna i den omfattning jag och A nu gör. Vi lever just nu et liv där detta fungerar. barnens sammanlagda träningstid, vilken tilldrar sig i Högdalens sim- och idrottshall, uppgår nu till sex timmar i veckan. Ju jutsu och simträning, fyra dagar i veckan á sex träningstillfällen. Dumma vore vi om vi inte utnyttjade detta till vår fördel.

En termin i taget. Varje halvår har sin speciella familjelogistik. Det gäller att vrida det till sin fördel.

lördag 8 februari 2014

En första titt på mina nya glasögon

Jag återkommer med en riktig bild, men detta är en första titt på mina nya glasögon. Jag köpte dem till ett minst sagt bra pris på Lensway.

När jag som nioåring fick glasögon var jag glad. Glasögon var för mig något positivt. Mamma hade glasögon - glasögon var bar. Med åren ändrades föga förvånande min inställning. När jag som sextonåring äntligen fick linser var jag överlycklig. Därefter undvek jag att bära glasögon om jag inte var nödd och tvungen.

Sedan tonåring har glasögon varit något jag gillat enbart i teorin. Det kan vara vansinnigt snyggt med glasögon - på andra, men det är inte något uppskattar på mig själv. Det enda märkliga udantaget från detta är för året 2003, då jag faktiskt bar glasögon. Jag hade investerat i ett par nya, riktigt snygga (och dyra) i slutet av 2002, inför att vi skulle få barn. Jag föreställde mig att det vore praktiskt att ha ett par glasögon vid nattvak och andra spädbarnsrelaterade aktiviteter. Få se om jag kan hitta någon gammal bild på dem?

Jag kallar detta för "glasögon-KBT". Jag jobbar helt enkelt på att omfamna för mig obekväma företeelser och områden; saker jag inte är tillfreds med gällande mig själv, och göra dem till mina.

tisdag 4 februari 2014

Slask och sommardrömmar

Blött och kallt är det. Inte kalt som i många minusgrader, utan kallt som i rått och disigt. Längre dagar, förvisso, men inte mycket till solsken.

Hur sjutton står vi egentligen ut, vi nordbor? Smått obegripligt är det. För mig är det precis som förra vintern träningen som håller mig igång. Tack vare att våra barn tränar såväl ju jutsu som simning på den sim- och idrottshall där vårt gym ligger kan jag och A utnyttja deras träningstid till att själva träna. Utöver detta tar vi varje tillfälle i akt att komma oss dit. Välbefinnande och livskvalitet kan tyckas som klyschiga utryck, men de passar utmärkt bra för att beskriva hur mycket bättre livet är när man vill och kan och får träna.

Annars - jo, då drömmer jag om sommar och sol. Om lätta kläder och bara fötter. Om att ta på mig denna lilla tunna klänning, och åka till en strand. Jag är så förälskad i mönstret att jag hade kunnat köpa klänningen enbart för tygets skull.

Jag vill egentligen inte att tiden ska gå alltför fort, men den här förfärliga årstiden kan faktiskt inte ta slut snabbt nog.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...