En plats i skuggan

Det skulle enligt prognosen inte bli så här vackert väder idag. Jag sitter och njuter i skuggan under markisen på vår terrass. Fjolårets investering i loungemöbler kan mycket väl vara något av det bästa vi gjort här hemma.

Det finns få saker som slår detta - att sitta i skuggan och njuta av sommarvärme. 

Jag vågar utmana ödet; tänka högt,

och önska många sådana här dagar denna sommar.

39 år

Idag är det min dag. 39 år. En alldeles strålande ålder, om ni frågar mig.

Jag har firar min födelsedag genom att efter jobbet besöka min vaxtant för en session, köpa två set nya BH:ar och trosor på Triumph samt en tårta på Chokladfabriken - chokladmousse och vanilj-panna cotta.

Nu vankas det strax linguine med blåmusslor och fänkål. 

Livet är ganska skönt ändå. 

Inspiration: art noveau

Art noveau - en ganska tokig stil, som tilltalar mig, samtidigt som det skulle vara närapå omöjligt att inkorporera element av den i vår inredning.

Det är något så oerhört tilltalande med de mjuka linjerna, växtdetaljerna - de känns som hämtade från sagoböcker. Jag kom att tänka på ett hus i Göteborg jag brukade spana på från spårvagnsfönstret, när jag åkte till skolan, för åratal sedan. Måste försöka kpomma ihåg att leta efter det nästa gång jag är där.

Tror ni inte jag hittade en bild på denna blogg efter en snabb sökning. Visst är det ett fantastiskt, överdådigt hus?

Ett annat sorts vårtecken

Det är så här års jag tar mig i kragen och ger fötterna lite extra kärlek. Färgen heter Bachelorette Bash, och kommer givetvis från Essie.

Jag vet att många är smått fobiska mot fötter i allmänhet och bilder av fötter i synnerhet. Om jag chockat någon känslig  läsare, så beklagar jag givetvis detta.

Det här armbandet köpte jag åt mig själv strax före påsk. Sedan dess har jag burit det varje dag. Det kommer från Edblad - så klart, skulle jag nästan kunna tillägga, för jag tycker designen är omisskännlig just i detta fall.

Jag är väldigt förtjust i armban. Har lite svårare att hitta halsband som känns rätt för mig. Givetvis finns det undantag, men armband (och örhängen) är helt enkelt mer rätt för mig. Kanske finns det halsbandspersoner och armbandspersoner?

När våren kommer ikapp

Jag tittade i mitt eget bloggarkiv för maj 2012, och snubblade över en bild jag postade 27 maj. Ni ser bilden här ovan. Jag kan orimligen föreställa mig att våren skulle kunna komma ikapp sig på nitton dagar. Att pionen på bilden skule kunna växa med sådan fart och kraft. Samma pion som just nu har små stänglar som sträcker sig några få centimeter upp ur rabatten.

Att säga att våren är sen, det känns med detta bildbevis som en brutal underdrift. Jag väntar på det goda, och njuter av de senaste dagarnas varma väder. Det är ljuvligt.

Vårens värme

Nu kommer det. Idag var första dagen jag gick till jobbet utan strumpor i mina ballerinaskor. Man glömmer så snabbt, men eftersom jag i förmiddags var ute på ett förskolebesök drog jag mig till minnes senast jag var på samma stäle. Måndag för två och en halv vecka sedan. Iskallt spöregn. Lera och djupa pölar.

Idag var det sol, ljumma vindar och spirande grönska.

Inte är det konstigt att man både vill och orkar mer?

Lägg därtill dessa härligt uppstyckade veckor i maj, med röda dagar och klämdagar. Jag ser så mycket fram emot en långhelg. Och, kanske ser jag allra mest fram emot att vi inte längre måste fördela vår tid och kraft mellan två hus.

Jag hoppas kunna sitta i solen på vår terass här hemma i stan, med en bra bok i min Kindle och ett glas med något gott i. Spana ned i rabatterna, och se hur det nästan växer så att det knakar.

Svalt i vinden.

Söndag har aldrig varit någon favorit hos mig. Oavsett vad man fyller dagen med sånär och förblir den ofullkomlig. Enda sätter att ändra detta vore kanske att vara ledig på måndagar?

Solen skiner, men vinden är sval. Mitt enda personliga mål med dagen är att komma iväg och träna. Jag har inte kunnat prioritera träning tidigare under veckan, och det gör mig rastlös.